Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Men frågan är då:Ska man ge patienten vård eller ge patienten det hen vill ha.Det är ju inte samma sak. Att ge patienten vad den vill ha kan ju vara och var i det här fallet något som var tvärtom missvård så ser jag det

Nej, det skriver inte Josefsson ut. När det gäller Penttinens besök får man väl anta att avdelningspersonalen skrivit in det.


Om nu Penttinen åkt från Sundsvall för att besöka Bergwall x antal gånger under de så kallade tysta åren så får man anta att han var angelägen om att få mer material att jobba med. Eller säger det bara nåt om Bergwalls och Penttinens relation till varandra?
Ja, jag håller med iaf. Lägg ut brevet, ni som har det!

Ja, men den ofrivilliga avgiftningen innebar att allt vad "erkännanden" hette upphörde. - Drogerna hade varit nödvändiga för att kunna ligga och spåna på terapisoffan och sedan kuta runt i skogen hög som ett hus. Drogerna utgjorde själva motorn i minnesspektaklet, och givetvis var drogerna också avtrubbande på alla sätt och vis. Ja, han var själv aktiv eftersom det befrämjade hans drogande och utgjorde samtidigt en garanti för att han fick fortsätta att befinna sig inne i sina drogdimmor. - Utan avgiftningen hade han kunnat fortsätta att erkänna resten av Sveriges och Norges ouppklarade mord och försvinnanden - och kriminalstatistiken hade kunnat se helt annorlunda ut.

Vad säger det om dem som betalade honom eller ersatte honom för att få möjlighet att köpa, förmedla eller dela information????

Han påstår att han inte varit drogfri en enda dag sedan tonåren. Men han har säkert haft någon abstinensdag då och då.

Man ska ge patienten vård - inte missvård som du så träffande skriver, och i det här fallet tycks det handla om ren misshandel eftersom även hjärntvätt ingick i missvården. Säter missade helt enkelt att vårda SB; de gav honom narkotika i närmast obegränsad mängd (det tog nio månader att avgifta honom) - och en terapi som gick ut på att inbilla honom att hans fantasier härrörde från självupplevda händelser som han förträngt.

Vi har varit inne på det tidigare. Eller hur?

Det är riktigt att i några stunder spekulerar Josefsson att SB i drogdimmorna inte riktigt kunde skilja mellan lögn och sanning. Men på det stora hela var han fullständigt medveten om vad han gjorde. Däremot hade han inte något egentligt val, då han var djupt drogberoende. Av egen kraft hade han ingen som helst möjlighet att bryta beroendet, än mindre med att hela sjukhuset stod och hejade på narkomanin.

Misshandel? Ja, kanske. Hjärntvätt? Definitivt inte. Det var han som blåste Stråhle. Inte tvärtom.

För mej verkar det motsägelsefullt att han å ena sidan inte hade kraft att styra eller sluta sitt drogberoende men å andra sidan skulle ha kraft nog att blåsa BS.BS med medbehandlare som förhoppningsvis var nyktra måste väl ha och ta större ansvar än så för sin missvård.

Vem är egentligen det största ansvaret i en vårdsituation. De som ska vårda eller den som vårdas? Har inte de som har utbildning och ska vårda ansvar för vad de gör och inte gör och i fallet med SB ansvar för den vårdslösa regelvidriga läkemedelshanteringen exvis. Med hänvisning till medicin/ narkotika i olåsta skrivbordslådor och personalens klädesfickor.

Vad hade de ansvariga för behov som var så stora att de lät sej blåsas? För behov av något slag eller något som behövde fyllas måste de ha haft? Annars finns det ju ingen anledning för dem att låta sej luras som det beskrivs här

Qvick behandlades för sin ångest och oro. Det finns inga bevis för att medicinering reglerades beroende på Qvicks rövarhistorier. Qvick är en lögnare.

Jo det gör det väl ändå, tex att han skulle få så mycket han ville när han blev Ellington i skogen.

Det är lögn att medicin förvarades i olåsta lådor och klädesfickor. Sture är en mytoman.

Möjligtvis så mycket som behövdes.