Citat:
Sture fortsatte lögnerna även som avgiftad, så visst sjutton har han stor egen skuld i det hela.Där vill jag skriva att det är skillnad emellan skuld och skuldkänslor. Sture var starkt påverkad både ett överflöd av narkotika och professionellas från olika håll, förväntningar och sitt eget tillstånd.
Utan att idealisera Sture för det gör jag inte,så anser jag att de ansvariga är och måste vara de professionella på olika håll. Därför tycker jag nog att den reella skulden inte är hans.Min åsikt som jag har med mej ifrån min tid i psykiatrin när jag arbetade där är att man aldrig kan lägga ansvaret på¨patienten för att personalen inte kan hantera situationer som de borde ha utbildning för att kunna hantera.Men jag förstår att han känner det så.
Det faktum att han sökte uppmärksamhet borde de ha varit uppmärksamma på och medvetna om han var sjuk de var förhoppningsvis friska.
De borde heller inte ha varit så förblindade av Norell och hennes teorier och praktik att det som skedde kunde ske. Och rättsskipande enheter (med åklagare och polis) borde inte heller ha varit så begivna på att få "en seriemördare". I Josefssons bok finns det ju ett uttalande av vd K att han drar slutsatsen att om uppgifter inte stämmer utan måste rättas till ett antal gånger innan de "passar in" i scenariot, så måste uppgiftslämnaren ha ljugit av någon anledning (det finns några,drogningen av narkotika, behov av att vara till lags...att han kan ha upplevt krav på resultat från de olika inblandade osv för att nämna några).
Sen kan man inte tycker jag jämföra en våldshandling från en medintagens sida, på det vis Du gör Grismongis med det som skedde inom Quick-åren för det skedde med personalens på Säters och de andras benägna hjälp, bistånd och goda minne.
Sen skriver jag att såhär tänker jag men jag har inte patent på att ha rätt!
Utan att idealisera Sture för det gör jag inte,så anser jag att de ansvariga är och måste vara de professionella på olika håll. Därför tycker jag nog att den reella skulden inte är hans.Min åsikt som jag har med mej ifrån min tid i psykiatrin när jag arbetade där är att man aldrig kan lägga ansvaret på¨patienten för att personalen inte kan hantera situationer som de borde ha utbildning för att kunna hantera.Men jag förstår att han känner det så.
Det faktum att han sökte uppmärksamhet borde de ha varit uppmärksamma på och medvetna om han var sjuk de var förhoppningsvis friska.
De borde heller inte ha varit så förblindade av Norell och hennes teorier och praktik att det som skedde kunde ske. Och rättsskipande enheter (med åklagare och polis) borde inte heller ha varit så begivna på att få "en seriemördare". I Josefssons bok finns det ju ett uttalande av vd K att han drar slutsatsen att om uppgifter inte stämmer utan måste rättas till ett antal gånger innan de "passar in" i scenariot, så måste uppgiftslämnaren ha ljugit av någon anledning (det finns några,drogningen av narkotika, behov av att vara till lags...att han kan ha upplevt krav på resultat från de olika inblandade osv för att nämna några).
Sen kan man inte tycker jag jämföra en våldshandling från en medintagens sida, på det vis Du gör Grismongis med det som skedde inom Quick-åren för det skedde med personalens på Säters och de andras benägna hjälp, bistånd och goda minne.
Sen skriver jag att såhär tänker jag men jag har inte patent på att ha rätt!
Du menar att Säter inte har ett ansvar att avstyra bråk mellan dom intagna?
Säkerheten för dom intagna ska vara säkert.
