Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

OK ja det är väl fräckt och för mkt begärt att be dem som har boken inom räckhåll att skriva ner vad det står i journalen om kiosken, så det blir till att vänta tills det går att låna boken igen. Köper den gör jag inte.

Det vore ju bra om du någon gång läste någonting om det du kommenterar! Min kommentar gällde psykologkontakterna under 1993 och om du som sagt läser citatet i mitt inlägg så ser du att det inte stämmmer med hur det faktiskt gick till.

Jag kan bespara dig besväret med att behöva ge dig ut på läsandets ödsliga och hotfulla ocean.

Det var enligt Dan Josefsson/Sture BVergwall/journalanteckningar inte tal om vare sig amfetamin eller heroin, utan reguljära "klinik-läkemedel", men som hade kommit på drift och kunde inbringa överlåtaren en hacka vid svarthandel.

Det nämndes ämnen/preparat som Metakvalon, Mandrax och Vesparax, men det säger väl inte dig överhuvudtaget någonting?


Om det var mig som du försökte citera, så vill jag påpeka, att jag inte använde ordet 'värdig', utan 'vuxen'.
Båda börjar ju visserligen på 'v' -men det räcker inte..

Ok som jag minns det förekom det svarthandel med läkemedel, men det jag alltså inte minns är att det skulle ha skett försäljning av det i kiosken. Och det är rätt noga med de här detaljerna, eftersom Josefsson har en tendens att överdriva och skita i nynanserna.
OK om det alltså handlade om läkemedel som kommit på drift. På vilket sätt skrevs det om detta i journalen?
Sen ser inte jag (till skillnad från Råstam, Josefsson och dem som dominerar tråden) allt Bergwall säger som sanning.

Jag undrar varför du och många är så intresserad av dessa böcker utöver bra läsning?

Böckerna är bra, för de förklarar de händelseförlopp på ett pedagogiskt sätt, hur en människa kan bli felaktig dömd på falsk bevisning, i Sverige, och vilka personer inom en krets, som sätter sina egna intressen främst, i alla situationer.

För att kunna skriva en bok som Hannes Råstam skrev om Qvickfallen, måste man ha kunskap om att det finns rättsröta, hur rättsrötan fungerar, var den finns och i vilken omfattning. Och det viktigaste man måste veta är hur känsligt och farligt det är att ens komma in på ämnet. För det är inte nybörjare inom yrkena som lägger juridiken åt sidan, och gör vad de vill på bekostnad av alla som kommer i deras väg. Det är personer som man inte får peta på och de finns där och främjar varandras karriärer, inom ett slutet system. Där det är lätt att få över folk när frestelsen bli för stor. Löftet om pengar och karriär är osynliga signaler som framgår av det smicker de delar ut till varandra, skamlöst under pågående saker, till och med under pågående sak i domstol.

Men det är viktigt att komma ihåg, att Qvickfallen var ifrågasatta av många innan dessa böcker skrevs. Styrkan i Hannes Råstams bok var att han var en av få journalister som var insatt i hur rättssystemet är uppbyggt. Det som är kontentan av boken, är hur bevis eller brist på bevis hanteras i Sverige av domstolar och myndigheter.

Det Hannes Råstam pekade på systematiskt i sin bok, är att för de filurer som orsakade Qvickhärvan är brist på bevis, inget hinder om man på ett "trovärdigt" sätt formulerar sin sak och hittar ett sanningsvittne, typ SÅC som får agera sakkunning, med särskilt kunnande om seriemördare som inte kommer ihåg på egen hand att de mördat!

Det som till slut gav resningar är ett juridiskt arbete inom systemet, där det i ansökningarna om resningar, som man hittar svaren på vad som hade juridisk relevans för att visa att Sture Bergwall var oskyldigt dömd.

Jag ser sammanställningen av fakta och händelseförlopp i Hannes Råstams bok som den research advokaten Thomas Olsson måste ha haft god hjälp av, men arbetet som var av mest nytta var att översätta all utomjordingsjuridik till vanlig brottmålsjuridik, där det handlar om att styrka brott och där det talas om rimligt tvivel. På ett språk åklagarna förstår, och på ett sätt som ledde till alla resningarna.

För det handlar inte om alla detaljer. Det handlar om att arbeta inom systemet och ha fingertoppskänsla för vilka tår man får trampa på och vilka tår som tillhör rättsväsendet heliga kor. För en sak är säker; Hannes Råstam visste vad det var för folk han hade att göra med när personer i kåren var ifrågasatta och kände sig hotade. Det är en kunskap Thomas Olsson och alla har som vet hur det arbetas, i det som Axberger kallade juridikens träskmarker, där de högsta inom juristkåren är aktiva.

Det är genom efterspelet till dessa resningar, vi får insyn i hur starka dessa krafter är och vem som utövar sitt yrke genom att vara först och främst kollegial, och skydda orätt till varje pris.

Min uppfattning är att Hannes Råstam arbetade i tiden, för det har blivit för mycket av allt som rör rättsröta och ett system i fritt fall. Det är för många saker, inte bara Qvickfallet, där vi är många som har sett för många rättsövergrepp på vanligt folk, av godtyckliga beslut i förvaltningsrätter och rättsvidriga domar i allmänna domstolar. En sak man vet om men inte kan hantera med annat än att tillsätta en kommission.

Det som visar på ytterligare bristande omdöme, är Säters senaste inlaga till förvaltningsrätten, där de behöver ytterligare 3 månader för att sopa igen spåren efter decenniers rättsröta och vanvård på sin slutna anstalt. För nu handlar det bara att skapa juridiska grunder retroaktivt och rädda skinnet på uslingar som går där och tänker på hur de ska undkomma ansvar för att de gått där och förlitat sig på att rättsrötan är institutionell gällande lag, där bakom murarna.

Men det Vlad inte har koll på, är vilka skinn som ska räddas och i vilken rangordning.

Narkotikaklassad medicin ingick naturligtvis inte i kioskens ordinarie sortiment...Folk som jobbade i kiosken tjänade väl en hacka på att vara mellanhand mellan patienterna, de som hade nåt att sälja och de som ville köpa. Det verkar ha varit tämligen fritt på Säter på den tiden, folk kom och gick lite som de ville, om de inte hade tillfälligt inställd frigång. Nu pratar vi alltså 70-tal. Sture kom dit första gången januari 1973. Stämningen som rådde kan man få en uppfattning om från journaler:
6 mars: "Spritat sistliden fredag och blandat med tabletter som han inköpt i sjukhusets kiosk. Säger att han ångrar sitt tilltag och lovar att det inte ska upprepas. Får åter sin frigång.[!]" 17 mars: "Under dagen kraftigt påverkad av tabletter. Kan gå utan stöd. Säger att han tagit Revonal retard. Hur många går ej att få ur honom. Då patienten går på avdelningen och vinglar samt häller ut dricka flyttas han till avd 4A."

Tack, nu blev det lite konkretion här. Är det Stures journal? Om de visste att såldes tabletter i kiosken borde dem stängt ner den direkt. Helt klart (jag hade totalt missat det med kiosken). Det är uppebart från den journalanteckningen att de inte ville att de skulle skaffa sig egna tabletter (och sprit!), sen om någon gjorde det blev det direkt förlåtet och frigång... Flummiga sjuttitalet.

Vad Bergwall sa vid tiden eller säger nu betyder inte mycket för de rättsliga processer som har varit och som kommer framöver. Sture Bergwall var och är intagen på tvångsvård, och ansvarar inte för att redovisa det som händer inom Säters stängda murar.

Det handlar inte längre om vad som påstås och vem som är "trovärdig" eller ljuger trovärdigast.

Det är redan klargjort att det var för mycket farlig medicin som gavs i allt för stora doser, och tillsammans med annan medicin, utan kontroll på vilka mediciner man får blanda ihop. Det är redan "bevisat" att medicineringen gavs utan beaktande av biverkningar, och varningar för kontraindikationer som var tillgängliga att läsa om i FAS.

Det värsta var väl ändå att de på Säter inte hade ett medicinskåp med nyckel, och att det inte var en ansvarig läkare som skrev ut medicin under yrkesansvar?

Att mediciner cirkulerade utan kontroll får mig att undra varför, och svaret kan vara att det fanns tablettmissbrukare/narkomaner bland sjukvårdpersonalen, som dolde detta genom att vara frikostiga mot patienter.

För någonstans så säger min varningsklocka att det som Sture Bergwall påstås ha fått är dödligt. Och att fakta är att Sture Bergwall lever. Därför leder min intuition mig till att tro att det inte bara var patienten som var nerdrogad!

Nåt annat intressant, när Källberg kommer tillbaka till Säter som chef -93. (Efter att Fransson och Persson dragit) Det första han gör är att se över permissionsrutinerna (efter Svartenbrandtfiaskot). Jag citerar från Josefssons bok s 318:
"Då upptäckte han något intressant. Patienten Thomas Quick hade under hans frånvaro blivit seriemördare - och i samband med detta flyttats till den personalfria avdelningen 37 och getts full frigång." Hur tänkte man?

(min fetning)

Att folket på Säter har ställt till med ett oerhört lidande, för inte bara SB och hans familj, utan också för anhöriga till döda, det kan vi vara överens om.

Men jag anser att du går alldeles för långt och över gränsen, när du här nästan direkt utpekar personalen på golvet som tjuvar och läkemedelsmissbrukare!

Vi kan kritisera läkemedelshanteringen.
Vi kan kritisera de excessiva och omotiverade doserna.
Men vi kan inte, som du gör, misstänkliggöra personalen på så lösa boliner!


Att du beskriver SB:s doser som kanske dödliga, visar att din cit: "varningsklocka" går alldeles fel.
Visst får SB doser som är över max rekommenderade, men sådant sker dagligen och högst medvetet på våra kliniker.
Ansvarig läkare är då just precis: Ansvarig för ordinationen och förväntas kunna motivera den vid ev kontroll från t ex Socialstyrelsen om de tittar in..

Jag tror du glömmer att det relativt raskt sker en toleransutveckling för många av de farmaka som SB var ordinerad och därför hade tillgång till.

Man tänkte inte vidare än för stunden, och det var att de visste alla vid den tidpunkten, var att Sture Bergwall inte var en farlig person!

Det som gör denna sak unik är att det handlar om en "seriemördare" de alla inte är rädda för när saken pågick som värst, och som de vet är en ofarlig snubbe som bara är en nyttig idiot de tagit skamgrepp på med kvackpsykologi.

I belysning av detta är Vlads inlaga om fortsatt inlåsning på Säter, till förvaltningsrätten i detta skede, ett övergrepp av ofantliga mått. Att påstå att Sture Bergwall skulle vara farlig efter att han fått resningar är vidrigt. Och särskilt efter att Sture Bergwall visat oss alla hur han minskat sina skador genom att inte befatta sig med dessa kvacksalvare på Säter.

Det Vlad visar är en omdömeslöshet helt i linje med allt annat sekten i Qvicksaken visat oss alla. Jag undrar hur Vlad, som trots allt är överläkare, fortfarande vågar driva saker som om de vore i egen sak, och inte utifrån fakta och gällande rätt.

Jag hade absolut ingen aning om det var Råstam det var därför jag frågade.

Farebrink säger i intervjun: "Ta den här jävla bastuhistorien som Quick berättar, att jag suttit med honom i en bastu, och vi hade bögat i en bastu, vet du, förstår du, vet du, och då åkte dom runt och frågade dom kvinnor jag haft, om jag hade haft några homosexuella tendenser".

Borde inte dom åkt runt och frågat efter konfrontationen, typ, utredningen fortsatte då?


Enligt Dan Larsson skall rättegången varit i januari 1996. "Quick, agerade för en fällande dom; än värre blev det framöver då Quick höll låda och diktade under nästa rättegång som blev i Gällivare i januari 1996. Jag tror inte ett dyft på att han inför rätta var så påverkad av mediciner att han ändå inte agerade kontrollerat."
http://urbanprytz.blogspot.se/2009/08/quick-skandalen-dan-larsson-skriver_27.html

Jag har så otroligt svårt att förstå varför dom har en konfrontation med en person som har alibi.