Dödshjälp, aktiv dödshjälp, eutanasi - samlingstråd

Kort sagt, ja. Under vissa omständigheter, givetvis.

Det är bara det där "lilla" problemet med skillnaden mellan det civiliserade och det fullt ut demokratiska samhället.
Hur ser skiljelinjen ut mellan mord/medhjälp/uppsåt och medmänsklighet, egenansvar och bestämmanderätt.
Det är mitt personliga dilemma i saken.

Självklart vill jag få bestämma om jag lever eller dör, självklart vill jag vara allsmäktig och ha full kontroll gällande mitt liv och självklart skulle jag vara beredd att hjälpa en närstående till samma rätt - OM mitt omdöme går med på´t - men jag har hitintills inte sett en definition som undanröjer kryphål för mordlystna psykopaters avvikande agendor. Skitsvårt.

Min paranoida beredskap varnar starkt för att både en o annan vill bli av med gamla släktingar, få ut arvet när det passar så bra i samband med husrenoveringen, vill bli av med en handikappad unge, som anses än mer krävande än en ohandikappad, få slippa engagemang o ansvar, m.m.m.m.m.

Dubbelmoraliskt nog förbehåller jag mig naturligtvis dock rätten att svälja död när jag själv behagar och förväntar mig få hjälp med det om jag inte kan höja glaset o skåla själv.

Det borde finnas, fast det borde vara under kontrollerade förhållanden. Typ att det både finns läkare och psykolog eller någon annan sköning som får vara med och dra en slutsats om det är relevant att just "den" personen får gå in på sin sista vers i livet.

Svenska Dagbladet har under en längre tid, via gästsskribenter, fört dödshjälpsdebatten. En sådan debattartikel i dagens SvD fångade min uppmärksamhet.

Martin Engqvist och Claes Hulting ("Borde läkare ha avkortat våra liv?" SvD 14/12/2008) - förlamade från axlarna och neråt, respektive från bröstet och neråt - skriver:


Dessa är alltså förlamade individer, förlamade i en sådan grad att de inte själva kan ta sitt liv. Skall man bevilja deras vilja, ta ett återkalleligt beslut som hypotetiskt den vars liv som togs skulle kunna ångra senare i livet, skulle dödshjälpen inte beviljats?

Å andra sidan, är det rätt att styra över någons liv i en sådan grad att man tvingar denne - en autonom agent - att leva, när denne önskar att dö?

Jag anser inte att någon har rätt att bestämma att jag ska leva om jag inte själv väljer det.

De som propagerar för fortsatt förbud mot aktiv dödshjälp har missat hela poängen. De förutsätter att om det blir lagligt så kommer alla läkare att börja avliva icke-produktiva individer på löpande band, mot deras vilja dessutom. På nåt sätt känns det som man vill styra bort från huvudfrågan.

Vad jag som förespråkare helt enkelt vill är att jag själv ska få välja. Om jag gör det för att jag är deprimerad över att bara kunna röra ögonen så är det mitt val. Jag lär nog inte ångra mig... Det handlar om den personliga friheten.
Visst finns det säkert folk som inte är starka nog att uttrycka sin egen vilja och gör som andra säger: "Ta livet av dig vi har ingen nytta av dig längre" eller vilka scenarion man nu fantiserar om. Men varför ska jag behöva plågas för deras skull? Det är mitt liv.

Om jag blir förlamad som artikelförfattarna blev, kanske jag också upptäcker att livet är underbart som förlamad. Men då tror jag att jag väljer livet och säger nej till drinken eller sprutan. Jag har alltså valet.
Man ska inte förutsätta att alla människor är stöpta i samma form.

Alla läkare får följa sin egen känsla ifrågan, men de som hjälper folk ska inte straffas för det.

Dödshjälp ska absolut existera i mitt nya land.
Däremot ska personen som vill ha dödshjälp genomgå en rad tester innan.
Lider personen av depression så ska personen bli frisk innan den ska få dödshjälp.
Samtidigt så tror jag inte att en fullt frisk person vill dö.

När vi kommer till personer som har kronisk smärta eller lider av andra sjukdomar som inte går att bota.
Då ska personen absolut avlivas om den vill det.
Däremot borde det nästan vara ett brott att hålla såna i liv om dom bara vill dö.
Fanns väl någon kille i England som bad hela sitt liv om att bara dö?
Tror dom tillslut tog livet av honom men det dröjde jävla länge..

Ser ö.h.t. inget problem med eutanasi, oavsett anledning för hjälpen, så länge det rör sig om en autonom individ.

Personligen är jag nog benägen att hålla med dig. Engqvist och Hulting presenterar onekligen en intressant poäng i frågan, att samhället bör skydda dessa människor som inte riktigt tänker klart.

Det känns endast som att detta ytterst är ett personligt beslut vars konsekvenser endast en själv och ens anhöriga lider. Med dessa anser jag för övrigt att man bör samråda inför ett sådant här beslut. Om man tar ett sådant här beslut, anser jag, att man - som en autonom agenter - får stå för konsekvenserna av sitt handlande.

Samtidigt håller jag mig tvekande i frågan om alla skall få dödshjälp. Skall, exempelvis, en ungdom, deprimerad efter ett avslutat förhållande eller dylikt i den temporära depressionen kunna gå in på ett Apotek och köpa ett piller (eller gå till en klinik och få detta utfört)? Är det fel av samhället att skydda denne genom att inte erbjuda denne dödshjälp?

Det är kanske snarare här fokus i debatten bör läggas, anser jag.

Fast även om man är helt förlamad så borde man kunna rigga upp någon sorts apparat som den förlamade kan initiera på något sätt, kanske med tungan, blicken etc? Efter den aktiva viljeyttringen så injiceras för ändamålet lämpliga läkemedel i patienten via apparaten. Borde inte vara speciellt svårt att genomföra rent tekniskt?

Den största faran i ett sånt här läge är ändå att den som tar livet egentligen inte vill dö men genomför det ändå för att underlätta för anhöriga - det finns ju ofta ett väldigt stort vårdbehov kopplat till den typ av patienter som skulle vara aktuella för dödshjälp.

Ser inte heller några argument som är logiska eller relevanta till varför eutanasi inte skulle vara lagligt.

Många spär på så mycket att om man inför eutanasi så kommer det utövas på handikappade etc. som inte vill leva längre, nedsätter synen på deras värde som människa och börjar ta död på folk som är handikappade och vips så har vi en människosyn som är parallell med nazisternas.

Men det är så mycket skitsnack. Själva saken med eutanasi, som skrivs ovan, är att man som person har friheten till att själv göra det valet.
De länder som idag har aktiv eutanasi eller läkarassisterad eutanasi har ett mycket utvecklat system som gör att vem som helst kan inte ansöka om att få ta sitt liv.

Edit:

Det ju just en sådan här person som inte ska få ha möjligheten till någon form av eutanasi.

För att få ansöka om eutanasi måste du ha en sjukdom som är garanterad att man inte kommer ut ur levande men framförallt att man lider och att sjukdomen påverkar ens liv så pass mycket att man har problem med att fortsätta.

Depression må vara vår nya folksjukdom men där finns bot och hjälp för det och sjukdomen är inte dödlig i sig, utan handlingarna utförda av personer är de som är letala

Du besvarade min fråga medan jag skrev den, du gör en bra poäng. Jag håller med dig om att personens eventuella depression bör utredas.

Vad anser ni vara den anhöriges roll i beslutet; har dessa en rätt till en del i beslutet? Jag vet att i många fall har de anhöriga stött den dödshjälptas beslut, men vad händer om de motsätter sig det av ett eller annat skäl. Dessa får också lida konsekvenserna av den dödshjälptes beslut.

Ofta sker väl just detta: att den dödshjälpte själv tar sitt eget liv (med hjälp av exempelvis tungan), men någon måste ju ändå sätta upp riggen, få tag i pillren, drycken etc. Det är denna uppriggning som är "dödshjälp" i många länder.