Citat:
Ursprungligen postat av TheTruthFairy
Till att börja med tycker jag att du ska släppa höger vänster skalan helt och håller om du vill bli förstådd, eller i alla fall hänvisa till VILKEN höger vänsterskala.
Liberalerna satt ju till vänster i Franska Nationalförsamlingen t.e.x.
De konservativa har ju oftast inte heller så höga tankar om individens rättigheter. Men vad som är konservativt är ju ganska relativt och inte heller rätt del av FB att diskutera det i.
Nåja, tråden handlar om en etisk (filosofi) fråga vars eventuella laglighet (politik) ifrågasätts, så det känns som att här blandas många olika delar av FB. (Som vanligt är det mesta i filosofi-forumet även av socialantropologisk karaktär, den här tråden också inkluderad förstås)
Du har rätt att vänster-höger skalan är relativ. Speciellt idag, när den inte är relevant längre. Nu är polariseringen mellan Elit och Folk, inte mellan Höger och Vänster. Höger och Vänster har samma mål, samma agenda. Med det inte sagt att neoliberalismen inte har sin plats i västerlandets kulturarv, det är en lika stor del av vår vardag som socialismen. Det märks främst i diskursanalys när termer som "frihet", "flexibilitet", "demokrati", "mänskliga rättigheter", "individ" dyker upp. Dom står för en ideologi där statens roll är irrelevant. Man ska köpa privata försäkringar, inte betala skatt (vilket innebär att ansvaret, och tiden för det extra obetalda arbetet som krävs för att ta hand om alla välfärdsfrågor, läggs på individen). Och om ett transnationellt företag gör intrång i människors kollektiva rättigheter (som utmanövrering av fackföreningar, kartellbildningar, eller miljöförstöring) så har individen ingen stat att gå till för hjälp.
Det är den världen vi lever i idag, på grund av den historiska kapitalismen (eller Globaliseringen som vissa kallar den). Det är inte off-topic, för det går hand i hand med argumenten för "individens" "frihet" som det tjatas om i den här tråden. Men det är en väldigt paradoxal och farlig retorik, för de (Eliten) som proklamerar för dessa termer beter sig inte på det sätt som faktiskt skulle ge oss (Folket) den individuella frihet som vi tror att vi har/får. Speciellt i fråga om materiell och mental välfärd, i och med att vi faktiskt ses som individer (eller Cases) och inte som personer (med personligheter), och med ingen instans att gå till för hjälp i fråga om korruption eller överträdelser.
Dödshjälp representerar detta väl egentligen. Kroppen är den sista personliga kontrollinstansen. I fråga om makt, där diskurser ses som hegemonins strategi till att utöva kontroll över minoriteter, är kroppen personens sista utpost för att utöva taktik gentemot hegemonin. Det kan man se i hur barn och gamla (som inte har fysisk styrka, och oftast inte heller några (kollektiva och individuella) rättigheter, till att kunna föra sin talan inför en bredare publik) använder sig av sin kropp för att visa att man är en person och inte bara en individ. Vägran att äta, att bajsa i duschen, vägran att klä på sig, sådana banala men ändå väldigt intima och personliga saker, används på mikronivå i maktrelationer mellan den hegemoniska Eliten och Folket (som också symboliseras genom människors strävan mot att slippa vara bunden till systemet/nationen).
Att ta sitt eget liv är ens sista handling, det sista man gör. Att ta sitt eget liv och inte någon annans är också viktigt eftersom det visar på en större kontroll att påverka någon annan än att påverka sig själv, oavsett huruvida det indirekt också påverkar andra människor att ta sitt liv, förstås. I frågan om dödshjälp, till skillnad mot självmord, väger man in frågan om lidande i detta personliga val. Vilket också handlar om kontroll förstås. Det ser man på sadomasochister och människor som skär sig själva. Det lugnar ner dom, att göra sig själv illa ger en stabilitet i tillvaron. Existentiell kontroll, över sin livsvärld. Och det är extra viktigt i dagens samhälle, när människor (i Västvärlden) generellt sett känner en oro och ångest över att inte veta var man hör hemma, att inte ha en fast plats att känna sig hemma i (på grund av "flexibiliteten" som manifesteras i det att arbetena/fabrikerna flyttas utomlands - vilket dom gör för att kapitalismens grundprincip handlar om den ändlösa ackumulationen av kapital - som i sin tur kollapsar räntesystem och banker).
Jag ser detta från en Foucauldianskt perspektiv, med inslag av världssystemsteori (både Friedman och Wallerstein), men jag glömmer inte Existentialismen (Heidegger främst) från subjektets perspektiv förstås. Det viktiga tycker jag, vilket torde synas genom vilka termer jag använder, är varför frågan om dödshjälp verkar mer populär nu, varför fler anser det mer politiskt korrekt att anse det ok med dödshjälp, och varför det ses som moraliskt dåligt att vara emot dödshjälp. Väldigt fascinerande. Sen får jag väl säga det också, att genom att använda så olika perspektiv tillsamman, anser jag att holism har högre vetenskaplig validitet än deterministisk reduktionism. Dock så antar jag att det är mest politisk filosofi ändå, i och med Foucaults maktperspektiv. Fortfarande rätt del av FB i vilket fall.
Men, jag vill ändå vara öppen för andra argument. Det finns alltid en aspekt till, som man missat. Man kan aldrig ha tänkt på allt. Vilket vetenskapen självt visar genom sin existens. Ingenting är fullt utforskat. Speciellt inte frågan om dödshjälp, som är ett relativt nytt fenomen för oss ändå.