Citat:
Ursprungligen postat av Fnurra-pa-traden
Nu blir det nya tag ! Ny åklagare, nya ögon. Framtiden för fallet har aldrig varit ljusare.
Ja, det hela har med ögon att göra, nämligen att en åklagare inte bör ägna sig åt enögda betraktelser.
Försvaret har vid upprepade tillfällen påtalat att mycket tyder på att det från början varit en gärningsmannastyrd polisutredning. Att då åklagaren under pågående förundersökning och spaning efter en gm (n.b. förutsättningslöst eftersom tidigare mt har frikänts av två domstolar) uttalat sig som han gjort, måste förkastas som uppenbart stridande mot alla objektivitetskrav. En åklagare bör inte heller på ett prestigemässigt vis engagera sig i en fällande dom som här har skett genom att P-Å K bl a gett uttryck för att det gjorda fyndet med råge har motsvarat den hypotes han lagt fram under tidigare förhandlingar. En tilltalad och hans försvarare får inte på minsta sätt tro att en åklagare har brustit i objektivitet och försökt ”komma åt” en viss tilltalad. Det måste finnas en jämvikt i processen mellan å ena sidan försvaret (som inte kan få åklagaren utbytt), och å andra sidan åklagaren själv som inte får agera part under en förundersökning, utan då ska förhålla sig strikt objektiv. Inte förrän åtal har väckts kan åklagaren sägas gå in som part i målet.
Eftersom det förhåller sig så att P-Å K inte har förmått att förhålla sig objektiv, och att därmed också pågående brottsutredning riskerar att försvåras på olika sätt, är det hans närmaste chef som måste se till att återställa ordningen, och det är väl också precis vad som nu har skett, dvs NS har stämt i bäcken. P-Å K har hitintills tagit emot info från polisen, men chefsåklagaren har nu funnit anledning bestämma att fortsatt info från polishåll ska delges honom, i stället för den åklagare som skulle kunna misstänkliggöras för bristande objektivitet. - Detta kan tolkas på flera sätt. En tolkning är att man i utredningen har kommit till en punkt där man börjar se (eller redan sett) att de fynd som gjorts, ett efter ett, faller på plats, dvs att polisen snart fått ihop tillräckligt med material för att kunna lagföra en misstänkt person, alt. att ett resningsförfarande står för dörren – och det bör i det senare fallet
inte vara P-Å K som agerar i åklagarrollen. En ytterligare tolkning är att man ännu inte kommit till klarhet med alla fynd utan tvingas invänta pågående analyser, men att det hur som helst inte duger med en tongivande åklagare som i praktiken hotar störa pågående spaning.