Sverigedemokrater, en fråga

Var hälsad FB's elit.
Jag har några frågor som jag är nyfiken vad SD'are kan tänkas svara. OBS! Jag är inte det minsta intresserad av någon form av debatt, det finns en miljon sådana trådar redan. Jag kommer således att bemöta den typen av inlägg med spydigheter och trams, håll dig till att svara på frågorna så är jag mycket tacksam. (Ja jag är en vänstermupp som är dum i huvudet och som ej sett "sanningen" ännu och ja jag föraktar SD och dessa anhängare. Men nu är jag bara nyfiken på svar på nedanstående frågor, tack.)

Jag vill måla upp ett par mycket troliga scenarion för vad som kommer hända efter den 19 september.
Kriteriet för att något av dessa skall kunna inträffa är ju såklart att SD kommer in i riksdagen, men det bör vi alla kunna enas om att det är högst troligt att de gör.

Nå
Scenario1:
Det röda eller blå blocket får mandat nog att bilda majoritetsregering, enligt mig så är det mest troligt att det blåa blocket vinner. SD's mandat i riksdagen kommer inte att ha någonting att säga till om, rösten kommer att vara bortkastad.
Fråga:
Kommer det att kännas som en vinst ändå? Det positiva för SD som inte går att förneka vid detta scenario är ju att även om de är maktlösa ändå kommer att få avsevärt mycket mer mediatid, partiledardebatter, framföranden i riksdagen etc.
Bittersweet eller bara YAY?
Min personliga kommentar till detta är att det skulle äga, jag vill faktiskt innerligt att SD kommer in i riksdagen, blir maktlösa och får göra bort sig offentligt oftare.

Scenario2:
SD får en vågmästarroll.
Om man väger in att V & S _aldrig_ kommer att samarbeta med SD (inte för att SD vill det men ändå) och det faktum att M har gjort det tydligt att de absolut inte kommer att samarbeta med SD så lämnar det SD med sin "vågmästarroll" som maktlösa.
Det är mycket mycket troligare att antingen MP säljer ut sig till alliansen och en blå minoritetsregering bildas alternativt att C säljer ut sig till det röda blocket och en röd minoritetsregering bildas. Det är tom mer troligt att det blir enade blocköverskridande samarbeten för en blandad regering (enligt röda/blåa ledares uttalanden) än vad det är att SD's vågmästarroll kommer att spela in. (det förstnämnda såklart troligare.) SD blir alltså även här maktlösa.

Frågor:
De senaste åren har det varit väldigt mycket liv från SD och dess anhängare om att en vågmästarroll är vad som siktas på och det är en stor vinst har dessa (högst rimliga) antaganden aldrig reflekterats över?
Känns SD's maktlöshet (trots riksdagsmandat) surt/bortkastat?
Är mina spekulationer helt åt fanders? Varför?

Vad tror ni kommer att vara SD's strategi om något av ovanstående scenarios blir verklighet? Vad bör dom göra och vad kommer dom att göra?

Som sagt, tacksam för sakliga svar på frågorna. Jag vet att där finns sansade, duktiga och belästa SD'are, men jag räknar nästan med att det är folkölsrapande epatraktor förare som kommer att svara. Bevisa mig fel!=)

En liten rättelse bara, det är inte alls så att något parti nödvändigtvis måste byta sida. Det kan mycket väl vara så att SD ger fan i att fälla regeringen Reinfeldt utan låter dem härja vidare som minoritetsregering. Man måste inte få en majoritet av riksdagsrösterna för att bilda regering utan det räcker med att en majoritet inte röstar emot en.
Om Alliansen regerar i en sådan minoritetsregering har ju SD visserligen inget direkt inflytande över politiken de för men de kommer alltid att kunna bidra till en misstroendeförklaring och (om rödgröna hjälper till) fälla dem. De kan alltså inte göra SD allt för förbannade vilket öppnar upp för ett mycket intressant politiskt spel.

Det kan ju dessutom bli nyval, frågan är bara vem som skulle vinna på det.

Får SD över 4% så är det klart att det blir yaay, vågmästarroll eller ej. Varför? Jo, för inträdet i riksdagen ger dem rätt att kräva utredningar av statliga verk, och det första uppdraget blir att reda ut exakt hur stor notan blir för skattebetalarna för att vi skall få ha det mångkulturella 'paradis' som vänstern har lovat oss.
Ang scenario 2 så är Vågmästarroll bara en bonus. Även om alliansen inte skapar regering med SD så ser jag stora möjligheter att SD blir ett stödparti till alliansen för att få igenom beslut i riksdagen.

Oh, och nästa gång så försök dra ner på spydigheterna så kanske folk besvärar sig med att ge dig seriösa svar. Nu ska ja ta epatraktorn till Ica. Ses.

Korrekt.
Men jag resonerar som så att det isådantfall blir en misstroendeförklaring och/ tillslut nyval.
Jag tror det är större chans att de blå öppnar upp för samarbete med MP än att de låter SD ha den makten som de skulle ha i ditt scenario.

Låter rimligt.

F.ö så är jag själv också mycket positiv till en sådan utredning, kravet är dock att även inkomster skall redovisas, och inte bara utgifter. Det bör även fördelas upp så att det inte blir en ohomogen grupp "invandrare" utan att först och främst invandrare - flyktigar delas upp. Den bör även sträcka sig över lång tid detta då flyktingar aldrig elr åtminstonde mirakulöst sällan kan vara lönsamma annat än på väldigt lång sikt.
Men som sagt, en sådan utredning skulle välkomnas även av mig.
Problemet är att det är för få SD'are som dig. Därav är jag spydig direkt från början(tyckte iof att jag var rätt trevlig i TS ändå, för att vara mig). För du kan väll inte påstå att SD'are imponerar om man läser runt på FB? Allt dravel om otäcka negrer och hemska muslimer dränker normala och sakliga SD debattörer..

Angående utredningen så trodde jag att du inte ville ha debatt, så jag kommenterar inte den raden.

Sedan kan jag hålla med dig om att SDare kan ha olika ljud i sina pipor, men det är upp till dig som debattör att välja vilka du besvärar dig med att svara. Ifall jag bara svarade demokratihatande afa-slödder så hade jag vart gråhårig vid det här laget.
Men på samma sätt som du säkerligen fördömer SDare för sina fördomar så skall du akta dig för att falla i egen tunna. Du kan inte dra alla SDare över en kam och tro att deras åsikter endast springer från hat.

Jag bör väl titulera mig sverigedemokrat om än jag inte är medlem men sympatiserar och röstar på partiet.

Scenario 1: Det skulle absolut kännas som en vinst. Det vore en vinst. Den framgång med 2,93 procent man fick i valet 2006 var bara det en påtaglig framgång. SD har kunnat prägla snart sagt all debatt om invandringspolitiken som har ägt rum sedan valet trots att man inte sitter i riksdagen ännu. Det är ingen bortkastad röst, det är en mycket välinvesterad sådan. Huvuduppgiften för SD 2010 kan inte vara att man ska hamna i en maktposition på en gång utan att man med sina riksdagsmandat ska kunna lyfta upp invandringsfrågorna på agendan och från sin position kunna bilda en viktig opinion.

Scenario 2: Vågmästarroll. SD lär bli utmanövrerade men opposition är egentligen en drömroll för SD. Det viktigaste är att etablera sig som riksdagsparti och kunna driva sina frågor från just den positionen. Att hamna i en stödpartiroll är nog det farligaste man kan göra som ett nytt riksdagsparti om man vill överleva på sikt. SD blir utmanövrerade men vinner som parti på det.


Sverigedemokraterna har allt att vinna på en utfrysning och en oppositionsroll i riksdagen. Jag är övertygad om att det är detta man inom partiet förbereder sig på. Att bilda opinion genom sin riksdagsposition och därigenom påverka samhälldebatten är i fokus. Om något parti vill söka sverigedemokraternas stöd lär man nog bli varse om att det kommer att kosta ett påtagligt inflytande över invandringsfrågorna. Det kommer att handla om eftergifter som ingen regeringsaspirant kommer vara villiga att ge efter för. För sverigedemokraternas skull passar det som handsken att kunna säga att partiet har funnit alla förhandlingsförslag vara fullständigt oacceptabla vilket är inget mindre än vad partiets väljare egentligen förväntar sig.

OK, här ska du få ett seriöst svar.

Scenario 1.

Naturligtvis blir situationen sådan som du beskriver den. Mer mediatid, osv osv. Som SD:are är detta naturligtvis inget drömscenario, men vi kan väl alltid hitta något positivt i det.

- Partiet kan agera som ett renodlat oppositionsparti och som sådant kritisera regeringens politik utan att komma med särskilt många egna förslag. Mona & Co steg ju som en raket i opinionen så länge de enbart kritiserade regeringen. Det var först sedan de presenterade sin egen ekonomiska politik som de började dala. SD slipper det problemet eftersom de knappast kommer att gå till val 2014 som del i ett regeringsalternativ. Man kan alltså säga att ditt scenario 1 ur opinionsmässig synpunkt kan vara positivt inför kommande val.

- Alla läser opinionsundersökningar. Jag lovar dig, det är sant. Som oppositionsparti är sannolikheten stor att SD kommer att skjuta i höjden opinionsmässigt ganska snabbt efter valet eftersom de kan roa sig med att enbart komma med förslag som är populära ute i stugorna. Detta kommer naturligtvis att skrämma de andra partierna som kommer att känna sig tvingade att anpassa sig till viss del efter SD:s politik för att inte tappa väljare. SD får på så sätt "bakvägen" gehör för sina frågor.

Scenario 2

De etablerade partierna verkar glömma en liten faktor när de utesluter samarbete med SD. Väljarna. Partierna ser taktiskt på frågor om samarbete, men ute i stugorna handlar det om realpolitik. Folk vill att den politik den röstat för också ska genomföras. SD kommer att utnyttja detta maximalt.

- SD har redan erbjudit alliansen en uppgörelse om energipolitiken. Naturligtvis i avsikt att slå in en kil mellan alliansen och Mp. Det saknas nämligen helt förutsättningar för en sådan överenskommelse mellan Mp och alliansen. SD kommer att högt och tydligt berätta för alliansväljarna att "vi vill precis som ni bevara kärnkraften mot att vi minskar flyktingmottagandet". Pressen från alliansväljarna kommer att bli stor att samarbeta med SD i den frågan. Om de trots allt gör upp med Mp så är det inte svårt att räkna ut vem som vinner på det...

- På motsvarande sätt kommer SD att erbjuda kartellen en överenskommelse om höjd A-kassa i utbyte mot minskat flyktingmottagande. Många kartellväljare kommer att bli oerhört arga när de inser att kartellen hellre samarbetar med alliansen och behåller nuvarande nivåer, både beträffande flyktingmottagning och A-kassa, än att utnyttja tillfället och höja A-kassan. Vem som vinner på en sådan uppgörelse är inte svårt att räkna ut.

- Det finns massor av liknande exempel som ovan. Försvaret, Skattepolitiken, Utrikespolitiken...

- Sannolikheten är stor att det blir regeringskris eftersom det helt saknas möjligheter för hållbara blocköverskridande lösningar. Visst går det att lösa frågor från fall till fall, men dalande opinionssiffror för partier som "byter sida" kommer att leda till förtroendekriser, medlemsuppror och liknande. Därefter kommer nyval som ett brev på posten. De sju nuvarande riksdagspartierna kommer i en sådan valrörelse att sänka sig till sandlådenivå och tävla i leken "det är ditt fel, inte mitt". Som åskådare sitter SD och framstår som det enda seriösa alternativet att rösta på och har alla förutsättningar att växa ytterligare.

Du utgår alltså felaktigt från att de andra partierna på egen hand kan avgöra om SD får inflytande. Tyvärr för dig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Allt beroende på att partierna är beroende av sina väljare. Inte bara på valdagen utan varje dag, året runt.

Nä jag vet, jag kunde bara inte hålla mig från att påpeka att folk på båda sidor faktiskt är intresserade av en sådan, kommentera gärna för all del du har ju faktiskt redan gett mig svar på de frågorna jag ville ha så jag är lixom glad ändå nu
Jo jag vet, har tidigare haft svårt att hålla mig dock så jag har hamnat i ändlösa och oändligt många meningslösa debatter med SD's finest på typ varenda forum som finns. Så jag är helt enkelt trött på det. Visst har man stött på en och annan vettig, men det är inte de som syns och hörs mest. Med vettig menar jag retoriskt duktig, beläst och med åtminstonde några konkreta sakliga vinnande argument. För generellt så kan jag inte anser att ens den mest välvårdade SD'aren är vettig då politiken i min tolkning går tvärt emot allt jag kan om nationalekonomi. (jag har f-ö aldrig fått svar på en annan fråga, som jag skulle uppskatta om du ville svara på *sry*.)
En stramare invandringspolitik ger en negativ demografisk tillväxt, vilket i sin tur leder till en ökad försörjningskvot som sedan ger en negativ ekonomisk tillväxt. Detta känns för mig ganska grundläggande och jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan ivra för något sådant (oavsett vad man anser om invandrare). De saker jag har hört från SDare som försvar till detta är att 1) Inga aborter &/ 2) högre pensionsålder, dessa saker kommer i sanning att ta bort det problemet. Men där kommer ju den ideologiska värderingen in, jag skulle aldrig kunna ställa mig bakom något utav det, ingen av oss kan ha rätt eller fel i den frågan då det enbart handlar om känsloargument från båda håll förvisso.

Jag har även svårt att förstå de SD'are som hävdar att invandrare kostar pengar. Det är helt galet fel. Gruppen "Invandrare" ger stora pengar, det är nämligen stor skillnad mellan invandrare och flykting ur ett ekonomiskt perspektiv. En invandrare blir lönsam ganska omedelbart medans en infödd svensk blir det efter cirka 20-25 år.
När det kommer till flyktingar så bör alla vara överens om att de är ett fett minus i plånboken på kort sikt. MEN min spekulation är att om man ser på flyktingars lönsamhet över hela deras liv i sverige, är det inte rimligt att anta att en majoritet av dom då faktiskt är lönsamma? Kanske tom såpass att de täcker upp kostnaden för resten och det därav blir ett nollsummespel där enda "förlusten" för oss är att vi har varit humana och räddat liv?
Det har spekulerats att flyktingar som kommer till sverige i arbetsför ålder i snitt är arbetslösa de första 8-10åren. Det känns inte helt orimligt att det är så, men jämnför med en infödd svensk, 20-25år. Är det då verkligen helt omöjligt att flyktingmottagandet på lång sikt kan vara ett ekonomiskt nollsummespel och kanske tom en vinstaffär?
Skulle faktiskt bli jätteglad om du ville ge ett sakligt svar även om jag gick emot min egen TS nu

Beklagar din dåliga verklighetsuppfattning, Sdare är nog inte särskilt annorlunda. Betänk att omkring 400,000 svenskar uppger att dem kommer rösta på Sd i riksdagsvalet 2010.

Och då i ett läge som alltmer handlar om blockpolitik, dvs färre personer vill lämna sitt vanliga parti.

(Sd) behöver inte direkt makt, utan andra partier kommer snart att tvingas anpassa sin politik till Sd annars har vi snart en situation liknande den i Norge där Sds syster parti, Frp, börjar närma sig egen majoritet dvs 50%

Man måste också betänka att majoriteten, dvs mer än 50% av svenskarna är negativa till den förda invandringspolitiken. (läs SOM-undersökningarna)

Om man har problem med att Sd själ röster nu, så kan du bara föreställa sig valet 2014. Med andra ord, Sd är här för att stanna och dem har en enorm potential. Deras ända problem är att så många skickliga politiker inte vågar företräda partiet då hot och våld konstant används för att tysta ner dem.(Senast igår hängde Original Gangsters ut flera partimedlemmar)

Mycket intressant och jag kan inte annat än hålla med.

Mycket av det du skriver är intressant och framförallt möjligt MEN det förutsätter att man väljer mellan pest eller kolera och då väljer SD. Det finns en chans att SD tappar om de inte får en direkt maktposition. Många här på FB verkar ju tro att SD ska kamma hem 15%+ i valet och att Åkesson plus någon annan kommer få ministerposter. Åkesson själv tror inte på några ministerposter utan just på det du säger, är min uppfattning iaf.

Men det man inte får glömma är att i valet mellan SD och höjd A-kassa eller stödja Alliansen kan många Kartellister välja Alliansen för att det finns något i SD:s politik som de inte gillar. På samma sätt gäller det ditt ex om Energipolitiken och allt annat där SD bör kunna spela ut den ena mot den andra för något som SD vill få igenom. Vad är viktigast för väljaren, att SD undanhålls makt eller att det SD erbjuder som kan vara en viktig sak för ett partis väljare genomförs.

Att sitta och titta på kan fungera men att inte agera när man lovar saker kan irritera väljare. Att lova minskad invandring de närmsta 4 åren och sen inte kunna uppvisa resultat visar på svaghet och då kanske man letar mer etablerade partier eller väljer mer extrema då "SD ändå inte gav någon skillnad".
SD är nog det parti som kommer få det svårast nu efter valet oavsett scenario. Kan de inte visa upp några resultat tappar man väljare och om man släpper på sina ideal kan man också tappa väljare. När man väl sitter nära makten finns det mycket som kan hända på korttid för människor som inte är vana vid positionen. Säg att Alliansen lovar att lyssna på SD i brottsfrågor samt familjefrågor mot att SD "lägger ner" invandringspolitiken kan det bli svårt att säga nej. Är verkligen alla inom SD mest intresserade av invandringen eller finns det andra saker som engagerar mera? Rävspelen kan komma från många håll när väl makten ska delas ut och jag skulle inte bli förvånad om de etablerade partierna försöker spela ut SD mer än det andra blocket för att få dem lite i Ny Demokratis spår från 90-talets början. De tappade precis allt när de lät Borgarna ta makten och inte fick igenom några bra krav.

Hur glada blir SD:are om Mona är statsminister den 20 september med löfte om att titta på invandringen? Är det bra nog eller är det bättre med Reinfeldt och ingen invandringspolitik, bara man slipper Mona. Lätt blir det då inte för Åkesson och det tror jag nog att han redan insett. Sitsen som sett väldigt bra ut kan bli en ren mardröm när valet väl avgjorts.