Är min pojkvän mammig eller utvecklingsstörd?

Jag sa att han var speciell normalt sett också, t.ex. ibland klappar han med händerna som om det vore ticks, det hela blir dock mer uttalat när han är hemma.

Han är väldigt reserverad, väldigt svårt att få vänner. Ibland kan han uppfattas som dryg, fastän han egentligen inte menar att vara det. Jag tror människor har väldigt svårt för att förstå honom. Han har någon enstaka vän men det är han själv nöjd med. Kan väl säga att den sociala biten inte är hans starkaste sida.

Varför berättar du inte allt på en gång? Du ställer frågan "Är han utvecklingsstörd?" men det du berättar är att hans mamma daltar. Du begriper väl själv att om du säger att han är speciell och hänger sin handduk över din så tänker man inte ojdå killen har en kromosom för mycket.
Sen kommer du visst på att ja just det han klappar händerna som ett litet mongo och har svårt att få kompisar oxå. Det är inte så att du inte fick det svaret du ville i början av tråden och var tvungen att göra det lite värre? Jag tror att du vill att han ska vara utvecklingsstörd helt enkelt.

Haha, tänka sig vad man får höra på Flashback. Jag skrev att han var speciell, när det sedan gicks in på detaljer, så berättade jag det. T.ex. att han var reserverad skrev jag från början, och jag trodde det framgick redan men uppenbarligen inte.

Jo, jag vill ju att min pojkvän ska ha någon störning.

TS: känner du igen dig i det här klippet?

http://www.youtube.com/watch?v=l8orUaCJ0GY

Din pojkvän är bad news.

Kognitiva svårigheter:

* Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
* Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
* Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner).
* Begränsade eller enformiga intressen.
* Fixeringar och låsningar i beteendet.
* Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt.
* Problem med tidsuppfattning.

Styrkor:

* Starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar
* Bra tålamod för specialområdena
* Informationsinsamling
* Starkt logiskt tänkande
* Mönsteridentifiering
* Problemlösning
* Målmedvetenhet och envishet

Övrigt:

* Intensivitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt

Det hitta jag på Wikipedia om just Aspergers sympton. Vi misstänker att en lite avlägsen släkting lider av det. Då han är väldigt intelligent då det gäller vissa saker, men hans sociala förmågor är under all kritik.

Min pojkvän och jag har träffats under sex månader. Jag är 20, och han är 22. Min pojkvän är lite tillbakadragen och vissa kan uppfatta honom som väldigt arrogant och annorlunda. Visst har det stört mig, men inte till den graden att jag skulle sluta träffa honom på grund av det. Men för bara en månad sen introducerade han mig för sin familj. Vi sov över och det var då jag la märke till en del (konstiga) vanor.

1. Kläder låg framvikta åt honom på toaletten(varenda gång). Dessa hade hans mamma mycket "hjälpsamt" valt ut till honom.

2. Mamman hade även gjort frukost till enbart honom, vilket hon tydligen gör varenda gång han sover över, även dukar åt honom specifikt med upphällt kaffe och allt. (Här kan det ju även nämnas att den här särbehandlingen är det endast han som får, och han har yngre syskon)

3. Jag skämtade lite lättsamt om att min pojkvän ibland lägger sin handduk över min, vilket jag tycker är lite smått äckligt och då blev han illa till mods och mamman blev väldigt förnärmad. Det var då jag märkte att hon var överbeskyddande, på gränsen till läskigt överbeskyddande.

4. Mamman bäddar hans säng, påminner honom om att duscha eller borsta tänderna.

5. Hemma hos hans mamma blev han plötsligt väldigt ohygienisk, som att han inte brydde sig om hur toaletten såg hur efter honom. Spolade aldrig efter sig osv.

6. Han blir även väldigt känslig och aggressiv. Han får liksom raseriutbrott och blir som en annan person.

7. Han tar med sig sin tvätt hem till mamman så att hon ska tvätta det. Mamman hämtar och kör honom så fort han vill det, t.ex. från jobbet och så.

Vad ska jag göra? Jag älskar ju honom, men det känns nästan som att hans mamma beter sig just så mot honom av alla syskonen för att han kanske har någon lätt störning? Kan ju inte ta upp det med honom. Vad ska jag säga? "Alltså, är du utvecklingsstörd eller?" Kan det vara normalt att ha en sådan moder/son relation?

Det var ju i stort sett problemfritt innan. Han är lite speciell men jag visste inte att han var så speciell.