Är min pojkvän mammig eller utvecklingsstörd?

Min pojkvän och jag har träffats under sex månader. Jag är 20, och han är 22. Min pojkvän är lite tillbakadragen och vissa kan uppfatta honom som väldigt arrogant och annorlunda. Visst har det stört mig, men inte till den graden att jag skulle sluta träffa honom på grund av det. Men för bara en månad sen introducerade han mig för sin familj. Vi sov över och det var då jag la märke till en del (konstiga) vanor.

1. Kläder låg framvikta åt honom på toaletten(varenda gång). Dessa hade hans mamma mycket "hjälpsamt" valt ut till honom.

2. Mamman hade även gjort frukost till enbart honom, vilket hon tydligen gör varenda gång han sover över, även dukar åt honom specifikt med upphällt kaffe och allt. (Här kan det ju även nämnas att den här särbehandlingen är det endast han som får, och han har yngre syskon)

3. Jag skämtade lite lättsamt om att min pojkvän ibland lägger sin handduk över min, vilket jag tycker är lite smått äckligt och då blev han illa till mods och mamman blev väldigt förnärmad. Det var då jag märkte att hon var överbeskyddande, på gränsen till läskigt överbeskyddande.

4. Mamman bäddar hans säng, påminner honom om att duscha eller borsta tänderna.

5. Hemma hos hans mamma blev han plötsligt väldigt ohygienisk, som att han inte brydde sig om hur toaletten såg hur efter honom. Spolade aldrig efter sig osv.

6. Han blir även väldigt känslig och aggressiv. Han får liksom raseriutbrott och blir som en annan person.

7. Han tar med sig sin tvätt hem till mamman så att hon ska tvätta det. Mamman hämtar och kör honom så fort han vill det, t.ex. från jobbet och så.

Vad ska jag göra? Jag älskar ju honom, men det känns nästan som att hans mamma beter sig just så mot honom av alla syskonen för att han kanske har någon lätt störning? Kan ju inte ta upp det med honom. Vad ska jag säga? "Alltså, är du utvecklingsstörd eller?" Kan det vara normalt att ha en sådan moder/son relation?

Det var ju i stort sett problemfritt innan. Han är lite speciell men jag visste inte att han var så speciell.

Hon tavlar ju med dig En ny kvinna har kommit och tagit hennes gulliga son ifran henne, nu maste hon bevisa att hon ar den enda for honom och den enda som staller upp. Sker omedvetet hos de flesta mammor.

Men ja din pojkvan verkar vara en riktig morsgris, hon har val skamt bort honom.

Jag får dock känslan att det är honom det är fel på och inte henne. Vad jag uppfattat så har det varit så här innan jag kom in i bilden.

vilken mes!, nått står ju inte rätt till.
min gissning är att hans morsa daltat för mkt med honom

Låter som din pojkvän och hans Mamma har idkat älskog

DUMPA!!!

Lite mesighet kan man ju växa ifrån, dock inte en störning

Klarar han av ett jobb så är han knappast utvecklingsstörd såvida han inte arbetar på samhall eller något annat anpassat jobb. Förmodligen är hans morsa väldigt överbeskyddande, möjligen har han något neuropsykiatriskt funktionshinder men det är svårt att veta utan mer information. Du får väl helt enkelt fråga om han har någon diagnos och i så fall vad det är.

Fan vad jobbig mamma! Dumt av henne att inte uppfostra sin son bättre. Så går det med för mycket daltande...
Enda raka är att ställa karln mot väggen och fråga vad fan det är som pågår.

Tänk om det bara hade varit en störning som typ.. Aspergers?

Han verkar inte vara något kap om jag uttrycker mig milt. Jag skulle dra mig ifrån definitivt. Han kommer att bli mammas pojke tills han är 70 bast, (och troligen ungkarl.) Tyvärr tror jag så.
Varför säger han inte till mamman att hon inte får bete sig så mammigt när du är där. Kanske för att han inte fattar att det inte är ett normalt beteende.

Kanske kan vara en idé och fråga mamman först, om du känner att det är knepigt att fråga din kille rätt ut "om han är utvecklingsstörd". Fråga lite försiktigt varför hon är så hjälpsam..

Jag kan tänka mig att hon inte vill att någon ska veta om det nu är så, för hon verkar vara väldigt "hysch-hysch" av sig..