Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

De flesta här vill säkert ha en diskussion med många infallsvinklar.
Det är ju det som är intressant.

Man kan spekulera på olika vis. Själv har jag också funderingar på vad det var som hände - något annat är givetvis ofrånkomligt. Det innebär inte att man behöver tillskriva den andra en massa otäcka egenskaper som man inte vet något om.

Vi vet inte hur ofta Zanna kramade sin pojke till exempel - hur närvarande hon var som mamma när hon fanns hos honom. Hur mycket mat han fick, hur ensam han var när hon var hemma.

Varför gör man det till något konstigt att en mamma inte är den som hämtar på dagis? Arbetsfördelning i hemmet ser väl ganska olika ut i olika familjer.

Att hon inte tittade till sin son den kvällen när han sov och hon trodde allt var normalt - hur bevisar det att hon är en dålig mamma?
Jag kan med handen på hjärtat säga att när jag jobbade kväll/natt och kom hem så skulle jag absolut inte ha riskerat att väcka barnen om maken hade lagt dem och det inte var något särskilt - varför skulle jag? Vare sig de jag eller de skulle ha varit betjänta av en vaknatt.

Sådana här småsaker får ni att låta som tecken på uselt moderskap - när det i själva verket är fullt normala ageranden -- under normala förhållanden så är det inget som innebär att man diskvalificerar ett föräldraskap - men här framställs det som dödssynder.

Jag kan se att om hon hade gjort vissa saker så hade saker sett annorlunda ut - jag kan inte se att det faktum att hon inte gjorde dessa saker gör henne till en usel mamma eller ens från normen avvikande mamma.
Jag har inte bestämt mig för att du är en dålig människa - var i herrans namn har du fått det ifrån?

Det jag har sagt är att det dåliga omdömeslösa beslutet tar man när man låter en sådan man flytta in, och om man är medveten om vad det är för man man har i huset så har man faktiskt ett högre ansvar och är mer moralisk klandervärd för varje sekund den mannen är kvar i huset -- än om man är omedveten om detta.

Hon förefaller ha varit omedveten om vad Patric gjorde mot sonen - du angav att du var medveten om risken din karl utgjorde - således utsatte du dina barn för en medveten risk och en medveten skada (om än psykiskt) - det gjorde inte hon.

Att man hinner slänga ut karln i tid innebär inte att man gjort något särdeles bra värt att hyllas - det innebär att man haft tur eftersom han inte gått över gränsen INNAN man fattat beslutet, och det innebär att man rättat till det misstag man egentligen aldrig hade rätt att begå med barn i huset.
Man blir alltså inte moraliskt hedervärd av ett sådant beslut.

Jag anser att jag väldigt problemfritt kan ha den inställningen eftersom jag själv är uppväxt i ett hem med våld/psykiskt våld, och eftersom jag själv befunnit mig i samma situation - ej med maken och våra biologiskt gemensamma barn givetvis. Devisen "så länge han inte rör barnen" är det största självbedrägeri man kan utsätta sina barn för - beslutet att skaffa barn, eller att låta en man flytta in, som är våldsam eller psykiskt nedbrytande är omdömeslöst - och det felaktiga beslutet får man stå för även efter att man rättat till sitt misstag.

Min poäng är dessutom - om du, jag, min mamma och tusentals andra kan ta dessa omdömeslösa beslut, om vi kan släppa in dessa män i våra liv och om vi behövde tid eller triggers för att mogna och inse situationens allvar - varför skulle Zanna vara mer förkastlig än oss.

Jag anser inte att du, jag, min mamma eller andra som fattat liknande beslut är dåliga människor - jag anser att vi varit omdömeslösa och det är svårt att se att vi skulle ha rätten att fördöma andra som på motsvarande sätt varit omdömeslösa.

Mammor som aktivt skyddar gärningsmannen, som är medvetna om vad som pågår är ett annat kapitel för mig än mammor som varit omedvetna. De skall åtalas - inte för att de är dåliga människor alla gånger de heller, utan för att samhället måste markera att vi är skyldiga att skydda våra barn om vi så slås ihjäl i processen - vi får inte låta människor krypa bakom ursäkter för att låta misshandel av barn fortgå.

På FB brukar de flesta vara ganska hårdhudade - lägger man ut någonting i en tråd så brukar man får räkna med hårda angrepp. Jag brukar därför avstå från särskilt känslig information om mina barn till exempel - eftersom jag inte vill att de skall tvättas här.

Därför tänker jag inte så mycket på tonen när jag uttrycker mig - jag räknar med att den om skriver har varit med och sett hur det fungerar här - och relativt sett vill jag nog påstå att jag är ganska städad.

Det var i alla fall inte meningen att göra dig ledsen - utan att få fram poängen, det omdömeslösa ligger inte att pojken slogs ihjäl, det omdömeslösa ligger i när man släpper in en sådan man i sitt liv, och det är svårt att veta vem som är sådan innan de visar sitt rätta jag.

Jag har också i mitt yrke mött männen som dödar, och i ideellt arbete mött kvinnor och barn som utsätts - min utbildning rör sig inom detta område och på grund av mina erfarenheter så är det just vålds/övergreppsproblematik och viktimologi som jag har fokuserat på.
Jag kan därför rent intellektuellt förstå vad det är som händer och vilka mekanismer som är i görningen, - det innebär inte att jag ursäktar att man inget ser, men det innebär att jag vet att det inte alltid handlar om att vara en usel människa/förälder i det stora hela.
Tar man däremot steget till aktivt medvetet skyddande - då har man klivit över i något annat, då kan och skall både moraliskt och straffrättsligt ansvar utkrävas, och då handlar det många gånger om att de sätter sig själv främst - de offrar barnen - fast det återigen handlar om mekanismer, dessa menar jag dock att en hårdare syn från samhället kan verka till att styra upp.

Sist men inte minst - jag lägger också in mig själv i diskussionen på olika platser. När ni skriver att Zanna gjorde inte det eller det - så har jag skrivit att jag ser inget konstigt i detta, jag agerar likadant.
Du/ni har då alla chanser att hoppa på mig och säga att det betyder att jag är en usel mamma. Jag lägger in de exemplen just av den anledningen - att ge er tillfälle till det, därför att då kan vi argumentera om hur normalt ett beteende är - eller att visa att det beteendet är inte är onormalt alternativt är onormalt.
Vi är alla bara summan av våra erfarenheter - och det som är normalt för mig behöver ju inte vara/är sannolikt inte alltid normalt för dig.

Jag lägger också in det för om Zanna läser det här vill jag att hon skall inse att varenda liten detalj och vartenda litet beslut hon fattat inte är ett bevis på att hon var en usel mamma. Jag tror nämligen att det finns en risk för att hon följer tråden - och att hon också har förmågan att blir ledsen och kränkt.

Nja, bara en urbota korkad mamma

Ja, i detta kan vi vara överens.

Allmän reflektion:
Varför gör vissa den korkade och logiska kullerbyttan att tro att man försöker frånta en gärningsman skuld genom att försöka förstå varför han agerade som han gjorde?
Och att även andra kan bära en skuld. Det är legitimt att lägga över skulden på myndigheter som inte agerade. Då fråntar man väl också GM skuld då? Eller?
Det är alltid fler än en i alla relationstragedier.
Det är mycket att viktigt att försöka förstå, inte minst för att man kanske kan se dessa faktorer i andra sammanhang och kämpa för att de inte upprepas.
Det finns säkert fler Zannor ute i världen.

Därför att det blir en ansvarsförskjutning - en som Patric med all säkerhet redan gör - om inte hon pressat mig, om hon tagit hand om pojken, om hon gjort ditt om hon gjort datt, så hade det aldrig hänt.

Det vet vi inte - vi vet inte vilka triggers sådana som Patric har, vi vet vilka ursäkter de gärna gömmer sig bakom däremot.

Det är alltid två i en relation - men är det relationen som är Patrics trigger, eller är det barnet?
Om man inte vill och orkar saker vems är då ansvaret att kommunicera detta? Kan andra gå som tankeläsare genom världen färdiga att avhända dessa människor stress som kan trigga?

Man kan lära ur sådana här situationer - var borde man ha gjort, vad borde man ha sett, var fanns varningstecken - vad missade Zanna, hur skulle man ha agerat med Zanna för att få henne med på tåget osv osv.

Men Patric måste bära fullt ansvar och det finns ingen ursäkt som heter press när det handlar om systematisk misshandel.

Ja, det är legitimt att lägga ansvar på myndigheter och på dagispersonal - de ser situationen utifrån, de har utbildning och deras uppgift - tjänst - innebär att de skall upptäcka, reagera och agera. Det är det ansvar man har i en sådan position. De har sett, de har reagerat - de har struntat i att agera, och det har kostat ett barn livet.

Samma kullerbytta igen.
Det handlar inte om förskjutning av skuld, ansvar eller ursäkt när man vill ha en förklaring till en gärningsmans agerande.
Hur mycket han än förklarar så fråntar det väl ingen honom skuld?
Att fråga nån varför den slog ihjäl ett barn är inte att frånta någon skuld. Eller att försvara densamma.
Det handlar bara om att man vill veta VARFÖR! Simple as that.
Ingen här har fråntagit denna icke-person nån skuld, ej heller försvarat honom.
Det är dina slutsatser.
Lagen om orsak och verkan gäller även för de vidrigaste personer. Alla har nån slags förklaring.
Man kan slås ihjäl för att man har fel mössa. Vilket inte fråntar gärningsmannens skuld.
Anhöriga brukar däremot gärna vilja veta VARFÖR:

Ja, anhöriga och omgivning vill veta varför - men följ med på min tankegång då.

Hon lägger över ett ansvar på honom när de flyttar samman - detta är helt normalt, planerar man ett liv tillsammans och framtida gemensamma barn så brukar och bör gemensamt ansvar föreligga.

Patric känner sig pressad av detta, men drar sig inte ur situationen utan spelar med och tar istället ut sin ilska på barnet (frustration - men väldigt styrd och väldigt planerad, det är inte känslosvall i ordets rätta bemärkelse).

Eftersom ha inte har dragit sig ur utan spelar med så kan hon ju bara utgå ifrån att han och hon är ganska överens i det stora hela.
Alltså kan ju bara ansvaret för det hela vila på honom - egentligen oavsett vilka krav hon haft.

Vad skulle då lärdomen vara - kommunicera bättre?
Därför lärdomen kan ju inte vara att man inte skall våga träffa en partner och planera ett gemensamt liv med delat ansvar för hem och barn.

Anhöriga brukar få svar i RPU när det gäller sådana här utstuderade fall - att Patric inte skulle ha en personlighetsstörning tror jag är ganska osannolikt. Inte omöjligt dock - men osannolikt.

Edit;
Läs ansvaret här som ansvaret för hans handlingar.

Hon lägger över ett ansvar på honom när de, efter att ha känt varandra i ca 5 månader, flyttar ihop. Nej, det är inte normalt att lägga över ansvar som gäller ett litet barn, som inte är gemensamt, på en person som man känt så kort tid. Detta tror jag de flesta föräldrar som inte lever med barnens andra förälder är ense med mig om.

Han känner sig pressad av det, vilket är helt förståeligt, men det är på intet sätt förståeligt att han spelar med och tar ut sin frustration på barnet. Det tror jag att vi kan vara ense om.

Han är till 100% ansvarig för det han har utsatt barnet för! Det betyder inte att ingen annan också kan ha ett visst ansvar till att det gått helt åt skogen...

Att kommunicera är det viktigaste i alla relationer vi har!

Jag håller helt med dig. P är 100 % ansvarig för det han har gjort men mamman är ansvarig för att ha överlåtit ansvar på en person som upprepade gånger visat att barnet inte mår bra i dennes närvaro. Det är mamman som haft det yttersta ansvaret för pojken.

Precis, det är mamman som haft det yttersta ansvaret för sin son. Det kommer hon aldrig ifrån. Det finns inte på världskartan att hon inte skulle ha märkt att något pågick då sonen visade tecken på skador, inåtvändhet osv. Men jag har kommit i kontakt med några sådana här mödrar och det finns olika kategorier kan man säga.

Mamma 1 fattar och inser vad som pågår. Polisanmäler eller går ifrån mannen.
Mamma 2 försöker skydda barnet trots att hon vet vad som pågår. Vågar inte lämna mannen.
Mamma 3 ser inget, förstår inget. Fullständigt korkad..
Mamma 4 vet om det men kan inte frigöra sig och låtsas som det regnar.

Det här var lite i grova drag, men så fungerar det. Det finns beskrivet också på tuvaforum.se som tyvärr verkar ha problem nu med sin hemsida.

Var denna mamma befinner sig enl ovanstående vet jag inte.

Däremot tycker jag det är fullständigt skandalöst av förskolan som inte har agerat på ett kraftfullare sätt. Men tro mig, där finns en hel del fegisar och fullständiga dumskallar. Socialtjänsten likaså borde bli prickade för sin inkompetens i detta fall. De hade ju pojkens ärende sedan födseln.

Jag blir så förbannad och sorgsen över det här, orkar knappt läsa allt, men tyvärr kan jag meddela att det är så här det fungerar i verkligheten.

Det har från myndighetshåll gjorts en hel del, men tyvärr har Z och P har inte varit så medgörliga. Dags för en ny lag, Lex Theo?