Svenska Akademien: ledamöter och kommande ledamöter, Nobelpriset i litteratur [/Mod]

Har du läst hennes långa överhettade förord till (sin översättning av) SCUM-manifestet? Förmodligen är lanseringen av SCUM och Solanas hennes mest inflytelserika insats så här långt; kulten av Solanas och hennes idéer i Sverige spred sig ju som ringar på vattnet i den stockholmska ankdammen efter den boken.

I förordet hittar vi t ex följande glatt psykopatiska deklaration/invitation:


Hela texten: http://svenska-scum.blogspot.se/

Noll distans där - vad Stridsberg säger är att det är förnämt att vilja mörda, beljuga och sparka omkull folk, helt oavsett vilka det är som drabbas, så länge det inte är en "medsyster" (och därmed att faktiskt göra allvar av dessa önskningar), att de häftiga och blodtörstiga känslorna legitimerar allt. Hyllningen till lynchmobbsmentalitet och genusfascism är både märklig och illaluktande - men det här är ju Sverige. Det är på nivå med Goebbels, eller med det blinda hatet hos kulturrevolutionens rödgardister.

Sedan uttrycker sig ju inte Stridsberg i det tonfallet när hon sitter i nån tv-intervju eller så. Hon är en av de mest hyllade författarna i Sverige på senare år, det har regnat stipendier, priser och devota intervjuer över henne. Men för mig och många andra är hon primärt den som ställt sig och vrålat att alla män ska dö, att Saint Valerie är en modern Jeanne d'Arc som svingar sitt svärd och att det är rätt och stiligt att önska detta.

Ja, det förtjänar att uppmärksammas. Läste också det här från förordet (på den länk du gav):

"Det är enkelt. Män har förverkat sin rätt att leva. SCUM kommer att komma efter deras arslen. (Män som instresserar sig för SCUM: »Creeps. Masochists.«)

Avsändare: Valerie Jean Solanas. Född i Ventor, Amerika, 1936 av Dorothy och Louis (barnknullare) Solanas. Författare. Prostituerad. Surfare. Forskare i psykologi. Feministisk teoretiker. Tvättäkta manshatare (yeah!). Tiggerska. Uteliggare. Inget systerskap. Mentalsjukhus, fängelse. Mera mentalsjukhus. F Ö R F A T T A R E."

Man kan bara hoppas att Nobelstiftelsen förr eller senare befriar Akademien från uppdraget att dela ut Nobelpriset i litteratur. Tillämpningen av testamentet har emenderats flera gånger under årens lopp - kom ihåg att det inte är akademien som äger priset - och valet av pristagare de senaste tjugo åren eller så har blivit allt svajigare. Det känns som att akademien har tappat både kompetens och vilja att fortsätta hålla priset relevant.

Nä vi får se, framtiden får utvisa hur akademien kommer att utvecklas. Det blir väl som med så mycket annat i samhället, en mer tydlig identitetspolitisk inriktning. Men politik finns alltid med i bilden på olika sätt.

Det känns som att Akademien blir allt mer irrelevant, och det här valet är en välgjuten indikation på detta. Den ironiska, ohederliga, antiintellektuella smutsvänstern har nu sin egen prinsessa där inne. Redo att smiska till Horace när han börjar rabbla om litterära kvaliteter istället för genusrepresentation.

Det verkar över huvud taget vara en knepig idé att ha en akademi som ska vårda det *svenska* språket och dess litteratur i ett samhälle som har mångkulturalismen som näst intill officiell ideologi - och där medier och politiker har beröringsskräck för allting som luktar svenskt kulturarv.

Visserligen har akademien alltid betonat att ordlistan inte är någon slags ensamt rättesnöre för vilka ord som ska räknas som svenska, och det har de förstås rätt i, men ordet "vårda" innehåller ändå ett element av att man vågar ha tydliga uppfattningar i kvalitetsfrågor (och frågor om vart språket och utbildningen är på väg), och det hör man inte mycket om från de Aderton, vare sig i fråga om språk, bildning eller samtida litteratur. Samtida som i den som skrivs i närtid, inte för 30-40 år sedan som ofta är fallet med nobelpristagarna.

Nej, jag tror faktiskt Horace är för det här invalet. Han tillåter sig ju också att skriva "ful" men fri litteratur, alltså hans aforismer skulle ju kunna läsas som värsta misogynin. Sara Stridsberg är en jättebegåvad författare, inget fel på den litterära kvaliteten. Hon har ju gjort en hel del efter Drömfakulteten och förordet till SCUM också. Hon menar inte att alla män ska utrotas bokstavligen, och det är heller inte särskilt vanligt med Thelma and Louise-Valerie Solanas-aktioner. Så ni kan vara lugna, män som mördar kvinnor kommer att vara vanligare än kvinnor som mördar män även i fortsättningen

Nej, jag föreställer mig inte att Stridsberg personligen skulle planera att gå omkring och skjuta ner män på öppen gata, lika litet som Linda Skugge skulle göra det. Men hon legitimerar ett blint, antiintellektualistiskt och brutalt hat mot (vita) män och ett nersumpat debattklimat i frågor som är väldigt viktiga för många.

Jag kan bara hålla med Alexander Bard, som sade i en intervju något år efter att Stridsbergs SCUM-översättning hade kommit ut att SCUM och Solanas är en helt omöjlig förebild för feministisk aktivism i någon form på 2000-talet. Att oavsett hur förtryckt man anser att Solanas var, idag är hon sedan länge förbisprungen av historien. Att hylla henne och göra hennes text till någon sorts profetia eller idéprogram är att hylla ett grottaktigt, neurotiskt hat.

Och att försöka slå sönder män och deras livsmöjligheter kan naturligtvis göras på andra och mer effektiva sätt än att skjuta ner en och annan gubbe eller ens hämnas på en man som våldtagit en. Stridsberg syftar på ideologiskt motiverat sabotage och stormskällande, misskrediterande av mäns insatser, lögnkampanjer, bluff och "nertagning" av män osv, men i botten på detta ligger ett underkännande av män för att de är män, män av kött och blod. Precis som Solanas uttryckte det.

Dessutom fungerar det inte att säga att texten skulle vara satir, en reservutgång som då och då har använts av olika radikalfeminitiska kritiker och tyckare. Om det vore satir så är det fruktansvärt dåligt genomförd satir, den saknar både precision och kontroll över vad den försöker göra. Lika mycket satir som en knallberusad och aggressiv person med rött ansikte som står och skäller ut alla omkring sig på ICA för att det har hängt upp sig med visa-kortet i kassan...

Har du något exempel?


Jag tror att de likhetsfeministiska strömningarna i samhället är oundvikliga, så det är inget som oroar mig, det är något man får acceptera bara. Kämpa emot om man vill, men jag tror att det oftast är lönlöst. Men det kommer börja skava så småningom, och ju fler av dessa idéer som implementeras i praktiken desto mer kommer det skava, inte för att alla feministiska idéer är dåliga, utan för att den övergripande ideologin är grundad på en (i mina ögon) generellt felaktig hypotes.

Så småningom så kommer vi tvingas erkänna att vi inte vill leva så här, det är i alla fall min övertygelse.
Jag tror väl att risken är att akademien kommer ta en riktning där den politiska styrningen blir alltmer tydlig, och att en krock mellan vad som är bra litteratur och vad som är "viktig" litteratur blir oundviklig. Risken är att det är den senare som premieras då. Den har väl alltid varit politisk kanske, men eftersom jag inte tror på likhetsfeminism så ser jag det som en försämrande förändring. Jag lutar något åt vänster annars.

Men nu valde ju akademien just en översättare, som dessutom är författare och dramatiker

Det är ju ingen naturlag att Akademien måste vara smart eller fullgöra sina uppgifter på ett bra (eller ens adekvat) sätt, bara för att den finns i en demokrati och en gång var bra. För litet mer än hundra år sedan utgjorde akademien en smällfet och ganska illaluktande klubb för mestadels äldre oscarianska perukstockar som helt hade tappat kontakten både med sunt förnuft och med det som rörde sig i tiden. Carl David af Wirsén var ständig sekreterare och många på den tiden hade fullt klart för sig att hans sätt att hantera Akademiens business, de första nobelprisen, inval av nya ledamöter osv var under all kritik, både korrupt och fördomsfullt. Om man läser hans recensioner av Strindberg, Ibsen, Fröding, t o m Heidenstam så känns de som skrattpiller. "Vidrig är ock denne Jan, vars vomitioner omtalas" skrev Wirsén om någon av Frödings diktsamlingar, Nya Dikter tror jag.

Det tog i stort sett fram till Nobelpriset till Selma Lagerlöf 1909 innan akademien ens ville ha något att göra med den nya och samtida litteraturen. Strindberg, Fröding m fl bojkottades och förnekades i stort sett på livstid utifrån normer som idag ter sig löjliga, liksom Tolstoj, Ibsen och flera andra som man metodiskt undvek att ge Nobelpris. Det finns en rätt betydande risk att de är på väg åt det hållet igen, bara med litet andra ideologiska riktpunkter.

Jag tänkte mer på en heltidsöversättare i paritet med en Gunnel Vallquist, Jan Stolpe, Paul Enoksson, Jim Jakobsson, Magnus Hedlund eller någonting sådant. Enligt wikipedia har Stridsberg en publicerad översättning bakom sig, nämligen det omtalade 80-sidors manifestet, samt två till Dramaten färdigställda opublicerade översättningar. Det är enligt min mening inte riktigt att jämföra henne med andra som är översättare till yrket. Men det är givetvis något av en subjektiv bedömning ifrån min sida.