Allt om Calcio!

Det blir ett litet glapp tills Lorenzo Tassi, född 1995, kommer fram på riktigt.

Nån Brescia-supporter sa till mig för ett tag sen att han är the shit.

Klart att jag övertolkar lite, men det har sina skäl.

Den här tråden blir ibland lite snedvriden, nördig eller "underground" där unga spelare som visat framfötterna hyllas till skyarna medan rutinerade spelare som ständigt presterar helt glöms bort. Det blir nästan en tävling i vem som känner till flest talanger eller vem som hittar nästa storstjärna.

Tänk om en person som aldrig följt ligan skulle titta in i tråden för att få lite kunskap om italiensk fotboll. Så framstår spelare som vanligt folk knappt hört talas om som storstjärnor; Borini, José Angel, Coutinho, Santon, El Sharaawy, Biabiany, Destro, Ekdal mfl. Medan tunga namn som är riktiga stöttespelare som Zaccardo, Comotto, Perrotta, Migliaccio, Giacomazzi mfl mer hamnar i skymundan som bifigurer.

Är väl lite därför som Fula Gubben & jag lyfte upp en sån som Omar Milanetto som den kultfigur han förtjänar att vara.

Det är en god poäng du framför, men jag kan finna erat synsätt lite väl rådande ibland! Ett gott exempel från senare tid är ert försvar av Milans mittfält. Nu är det ju så att vissa skribenter saknar nyanser i sina inlägg men jag tycker att jag själv och ett par andra har kommit med helt befogad kritik gentemot Milans mittfältsuppsättning som enligt mig är det absolut sämsta bland alla de "klassiska" storklubbarna typ Man Utd, Barca och så vidare. Visst är det så att Milan är skuldsatta men det förändrar inte det faktum att mittfältet måste uppgraderas något enormt och jag anser nog att man skött generationsväxlingen väldigt dåligt... Det är dock idel gamla fina spelare, med betoning på gamla! Legender är flera av dem och ingen förtjänar att kastas ut från klubben men ej heller att spela på den tomgång de gör idag... Nå, uttjatat ämne och vi verkar inte ha kommit varandra närmre i den här frågan. Kanske försvarar ni för att vissa angriper dem så nyanslöst? Förståeligt i så fall. Jag har själv haft min teori om verktygslådan men det håller helt enkelt inte med att spelare som Seedorf och Gattuso ska ha bärande roller. Van Bommel verkar också ha blivit snäppet sämre än förra säsongen utav hans insatser så här långt att döma.

Sen är jag lite frågande inför Allegris gärning i AC Milan... Kanske är hans "spelidé" ett resultat av de uppenbart begränsade resurser (i form av pengar) som finns tillhands, men visst fan är det gammal hederlig Cagliari-taktik han kör med? Ett bollvinnande mittfält vars största uppgift är att leverera bollen till anfallarna som ska vinna matcher med individuell briljans, detta märkte man ju oerhört tydligt förra säsongen där Zlatan och ett par till mer eller mindre vann Scudetton med sin individuella briljans. Det fungerar inte riktigt i dagens fotboll om man vill gå långt i europeiska turneringar och sånt där. De allra bästa lagen idag är oerhört starka kollektiv idag, exempelvis Barcelona och Manchester United som är ruskigt samspelta och där alla kan gå in och göra ett fullgott jobb. Ett annat utmärkt exempel är Inter-upplagan som vann trippeln senast. Kollektiv är vad som vinner turneringar idag. Milan är också ett kollektiv, men på ett mer skiktat vis.

Sedan är det ju allt det där med att saker och ting går i cykler men visst är Milan svagare än på många, många år. Tycker inte riktigt det erkänns av vissa här i tråden men kanske är jag snett på det... Och nu har man haft en tuff start på säsongen... End of nattsvammel eller något...

Edit: Skrämmande hur mycket tid man lägger ner på att se och tänka på fotboll för övrigt, tänk om man lade ner så mycket tid på något mer konkret...

Napoli 3 - 1 Milan, vilken show av Edinson Cavani!
Scudetton till Neapel i år?

Nepp.

De Laurentiis gör en film av ett fotbollslag, filmer slutar alltid lyckligt

Nu har jag inte kollat vad Aftonbladet tycker i frågan. Men om de stöder din tes att Enrique och Zeman spelar ett likartad spel, så borde det ha hejdat dig...

Zeman vill anfalla så fort de får bollen. Flygande anfall med relativt snabba avslut. En slags kontringsfotboll fast med så många spelare som möjligt, och hela tiden. Galet högt tempo, på bekostnad av kontroll.

Enrique vill vårda bollen och långsamt bygga upp spelet med tålamod och så mycket bollinnehav som möjligt. Att själv ha bollen hindrar om inte annat att motståndaren kan anfalla. På så vis kan man kontrollera matchen.

Man skulle kunna säga att de är varandras direkta motsatser!

Det de har gemensamt är att de vill pressa motståndaren intensivt och högt för att kunna återerövra bollen. Men det kan du kombinera med många olika filosofier och mediciner. Zemans lag har aldrig riktigt orkat pressa en hel match...

Jag är övertygad om att Enrique kommer att börja kompromissa. Jag ser redan antydningar.

Han har målat in sig i ett hörn angående Totti. Nu måste han spela med Totti, och att be honom springa som en skållad råtta för att jaga boll... nja.

Bojan verkar hamna på bänken och med honom alltmer av det Barcelona-spel som Enrique egentligen vill spela. Men framförallt så vill han vinna. Så därför kommer tiki taka att urholkas och det kommer att bli något annat.

Vilket jag tycker är väldigt bra. För det kan bli något eget. Något som passar Roma. Totti och fansen verkar ha lyckats hejda den värsta revolutionen...

Barcelona-satsningen var fel. Både du och David blundar för det. David verkar t ex helt övertygad om att hela konflikten med Totti bara var skapad av media. Du verkar övertygad om att Enrique och Zeman spelar likartat.

Jag tror att det kan bli bra. Så länge man respekterar Romas traditioner, spelare och fans. Jag ser början till en flexibilitet hos ledningen att inte förkasta allt som varit upp till nu..

Jag har inget smart att säga den här omgången, så det enda jag drar till med är att Atalanta troligen är den starkaste nykomlingen i hela Europa, och den starkaste nykomlingen i Italien sen Juventus. Hade dom haft en vettigare anfallare än Denis och inte de där -6 hade de nästan, nästan, nästan kunnat utmana om EL-platserna.

Jo, jag har lite.

Benito Carbone alltså. Tränare i Varese. Hade sitt första tränaruppdrag i våras, ledde bort Pavia från bottenstriden. Var där i två månader, åtta poäng på sex matcher vilket fixade kontraktet. En helt okej start. Fick sedan, jävligt överraskande, ta över Varese i somras. Inte för att det var sådär jätteoväntat att en Serie B-klubb anställde en gammal storspelare som tränare, utan på grund av vem han skulle ersätta. Varese som tappat Guiseppe Sannino, en man nästan större än klubben, han hade tagit två raka uppflyttningar och var nära Serie A i våras. Honom skulle alltså Carbone ersätta, och det var inte så att han fick ta över Sanninos grund; ny sportchef (Sean Sogliano drog till Palermo, orutinerade Carbonepolaren Milanese ersatte), många försäljningar till större klubbar (Pisano till Palermo, Grossi och Pesoli till Siena, Ebagua till Torino, Claiton till Bari), inga resurser att hämta nya spelare förutom några spelare från de lägre divisionerna samt lite lån. Man försökte få in Tiribocchi som en kioskvältare, men inte ens det lyckades man med utan fick fylla på med juniorer istället. Varese har ju ett bra primaveralag, men inget som Carbone vill förlita sig på under sitt första ordentliga tränaruppdrag.

Så. Hur det gått? Utslagna ur coppan mot Avellino, under de fyra matcherna i Serie B hade man inte gjort ett enda mål innan helgens match mot Albinoleffe. Carbone fick stöd från fans och spelare, men alla visste att president Rosati var irriterad. Carbone hade ju brutit sviten på tre år utan förlust på hemmaplan, detta mot Livorno. Ingen gillar riktigt Livorno, nu när Varese inte kan möta Pro Patria eller Como i seriesammanhang är väl Livorno den värsta motståndaren. Ett big no-no att bryta den sviten mot ett sådant lag, med andra ord. Dessutom var fjolårets anfallsspel som bortblåst, betydde verkligen Ebagua så mycket?

Carbone fick alltså sin första måste-match mot Albinoleffe i lördags. För att lösa problemen gav han samtliga 18 matchtruppspelare en kaptensbindel som de skulle bära under matchtröjan. Hur det gick? Seger med 2-1, junioren De Luca (som fick en A-truppsplats när man inte kunde få loss Tiribocchi) kom in med tio minuter kvar och fixade segermålet. Historien kan knappast skrivas bättre.

Nejnej, jag säger inte LE och Zemans filosofi är kopior av varandra (men vart man hittar tecken på feghet hos LE är för mig en gåta...), utan som jag precis skrev så lär ju tempot vara en av skillnaderna även framöver. Finns fler, offsidefällor utan press på bollhållaren är en annan, men den är jag rätt nöjd med att vi inte ser... Men det jag retar mig på är allt onyanserat snack om Barcelona light, när ingen bemöter det när jag ex frågar varför isf andra inte fått liknande epitet, typ Mancini som Svennis 2.0 eller Miha som Mancini B osv.
Och varför satsning mottas med såna negativa känslor från andra, när många romanisti är fantstiskt nöjda, förvånar mig. Vad vet andra som vi missat? Jag och många med mig ville ha en enda sak, nåt som garanterade vårt fristående (och givetvis behöll vårt romerska arv). Vi fick det, men inte ens det uppskattas, utan hade varit bättre med en romersk gangster och vi för alltid varit dömt till nån nickedocka för andra. För vår "amerikanska satsning" är ju sååå svår att hantera och acceptera, så alla billiga poäng ska tas, men få bemöter faktumet (förmodar jag) att Roma fortfarande har fler romanisti i klubben än andra har motsvarande i sina klubbar ex.
Istället så avfärdas det, utan att bemötas, med att Roma tappar det romerska som alltid funnits där.

Är lite som med Totti. Många vägrar ta till sig, andra har inte kulor att ens ta diskussionen. Det kan bli sporadiska inlägg fyllda av agg, men i helvete att man vill stå på sig om man får mothugg. För de vill behålla sin åsikt om att Roma är calcio modernos fanbärare. Samtidigt som de är i stort sett de enda som utmanar Maroni om TdT.

Är dock inte menat till dig personligen Brille, men det hoppas jag du vet.

Och måste hålla med dig om ledningens flexibilitet. Visst är det härligt! Kan Totti få ett större erkännande...? Men vet inte om man bara ska se det som att LE bara ”vek sig”. Personligen så gillar jag de som kan ändra sig, är ett tecken på styrka och ödmjukhet, och Bojan va ju faktiskt kass mot Cagliari, medan Totti varit (bortsett från Intermatchen) en av de bättre, och då är det ju samtidigt en självklarhet att Bojan borde stiga åt sidan och Totti få fortsatt förtroende. Nåt att ge LE cred för kanske tom, men tar emot så väntar med det...

Och å andra sidan trivs jag med ideen att Totti spelar för att man inte vågar annat... Den illusionen gör mig så stolt så jag håller fast vid den. Fast either way, hittar vi nån Totti-typ i Barca...? Eller för all del, hittar vi nån defensiv regista i Barca som har boll så pass som De Rossi har i Roma?

FabioAugusto

Ditt inlägg är värd mer uppmärksamhet, dock inte nu. Får hoppas på nån av de andra nördarna här inne.

Jäpp. Det blev lite delade meningar i matchtråden, men det man får ta med sig som 100% säkert är att Napoli ser ruskigt starka ut, kanske ännu starkare än förra säsongen -- det var lite valpigt och "oj vad bra vi är" över dem förut, men mot Milan igår såg man ut som ett etablerat topplag som vet vad man kan och gör det som behövs. Truppen är också något snäpp vassare, även om det inte är någon radikal skillnad.

Är Milans mittfält sämre än Barcelonas? Ja, det är det. Spelar detta någon roll när man möter Chievo? Nej, det gör det inte. Mina resonemang utgår alltid från Serie A-perspektivet, att italienska klubbar ibland åker ut och äger i CL är ju trevligt, men CL ser jag som en sorts blindtarm mellan inhemska ligan och fotbolls-VM. Därför är jag inte särskilt bekymrad över Milans mittfält, utan tvärtom gläds jag åt att den spelare som jag verkligen tycker är svag -- dvs Flamini -- är borta på lång tid.

Håller med om att Boateng saknades lite igår, men Milans problem i Napoli-matchen var varken spelsättet eller de enskilda spelarnas kvalitet, utan att man saknade en riktig striker där fram. Kunde mycket väl ha blivit 3-3 om man haft en Inzaghi i god form. Milan kontrollerade matchen under långa perioder och visade stor variation i anfallsspelet, och man fick fram mängder av avslutschanser jämnt fördelade på Pato, Cassano och Aquilani... vilka bommade lite för mycket. Så här såg det ut, fast lite bättre, när man spelade utan Ibra i våras, alltså bra fotboll som hade räckt till en enkel seger om man nu inte mött ett sylvasst Napoli på San Paolo.

Kort sagt, om jag vore Milan-fan skulle jag inte oroa mig särskilt just nu.

- F.G

...jag håller alltså med om i stort sett allt detta, med det lilla påpekandet att Milan med Ibra spelade en sorts fotboll, och Milan utan Ibra spelade en annan sorts fotboll -- och båda modellerna funkade utmärkt bra för att vinna scudetton 2011.

CL är CL är en annan tråd. Skillnaden mellan den tråden och den här heter Genoa, Atalanta och Cagliari... Schelotto, Miccoli, Borini, Milanetto, Migliaccio, Caracciolo, Cossu, Gomez, Di Natale, Di Michele, Lavezzi, Giovinco, Marco Rossi I och Marco Rossi II... och en massa andra sköna typer som aldrig kommer att stå mellan Platini och Blatter med CL-bucklan i famnen.