Allt om Calcio!

Berlusconi uttalade sig om CR för att ta bort fokus från rättegången mot honom själv som han är uppe i nu. Slugt gjort, de senaste dagarna är det enda tidningarna skrivit om "köpet av C.Ronaldo".

Dock är det ett faktum att Milan har ett delikat problem, som ställdes på sin spets efter helgens match. Det är för många kockar där fram, och man måste välja väg. Spelar man med Ibra så blir spelet av en viss typ, beroende på Ibras speciella egenskaper och personlighet. Det kan funka rätt bra, men t ex Barcelona var inte intresserade av detta upplägg. Frågan är om Milan är det i långa loppet... man målar in sig i ett hörn på sätt och vis.

Pato spelar bevisligen bättre utan Ibra. Cassano är nog rätt oberoende av vilka han spelar ihop med, så länge han får bollar att jobba med. Robinho har nog med problem i sin egen skalle att det räcker för att alltid bli strul med honom på plan.

Den här Pato vs Ibra-diskussionen känns inte helt gripen ur luften. Däremot ska man inte ta in Crybaby Ronaldo. Förhoppningen är att Kaka börjar komma i form och återvänder till rossoneri. Då jävlar vill jag se Kaka, Cassano och Pato lira boll, med Robinho som super sub.

- F.G

Man ska aldrig bortse ifrån att Berlusconi är en populistisk politiker. På gott och ont.

Att han de senaste åren valt att inte spendera stora pengar har till stor del med den ekonomiska krisen (han kunde inte be folket spara då han spenderar massor med pengar). Och när det nu något oväntat visar sig att Italien klarat sig bättre än t ex England och Spanien så kan han åter börja spendera. Vilket råkar sammanfalla med att han fått mycket negativ publicitet angående sitt privatliv. Vilket som du påpekar måste överröstas med titlar och stjärnor.

Nja, så illa är det nog inte, FG. Ett derby är alltid ett derby, och jag har svårt att se att Milan (utan Zlatan) ska fortsätta spela likadant i samtliga matcher mot på pappret sämre motstånd. Zlatan har varit så mycket bättre än alla Milanspelare (exklusive målvakt + backlinje + möjligen någon mer) att det vore direkt tjänstefel att inte fortsätta med honom där framme under en längre tid, lite som att peta Le Tissier i Southampton när det begav sig.

Själv tycker jag varken Cassano, Pato eller Robinho visat något som tyder på att dom kan dra samma lass som Zlatan gör. Dom har sina spetskvalitéer, men det räcker liksom inte. Pato kan bli riktigt jävla bra, men Cassano och Robinho lever på lånad tid i Milan, dom duger inte riktigt. Cassano har ju redan pratat om att han vill tillbaka till Sampdoria och Robinho är Robinho är Robinho. I brasilianska ligan funkar det att leka fotboll, men inte i Serie A. Killen har blivit 27 bast nu också.

Milan har som vanligt en rätt underlig transferfilosofi, men det funkar ju faktiskt rätt bra. Bättre att verkligen ha en ordentlig väg att vandra på kontinuerligt än att agera Juventus/Roma.

Om vi tänker tillbaka på Milans glory days för ca 20 år sedan, så var en av de signifikativa sakerna kring laget att man inte var spelarberoende i mittfält och anfall. När Gullit drog så trodde alla att det roliga var över. Resultat: Milan lika bra eller ännu bättre. Samma sak när Rijkaard försvann, och när Van Bastens skador blev allt långvarigare. Laget ruskade på huvudet och fortsatte att vinna allt. Jämför trupperna från storhetstidens början och slut, bortsett från backlinjen är varenda position utbytt, ibland flera gånger om. Ändå vann man, och spelade på ett konsekvent sätt.

Det som jag gillade med derbyt i helgen var att Milan spelade på samma sätt som man gjorde då, med hela laget som en rörlig och skicklig enhet som förflyttade sig över planen på ett intelligent sätt, och visade kreativitet i de enskilda lägena. Det var ett Milan som inte var beroende av enskilda spelare, utan av en sorts "överenskommelse" om hur man ska spela som sedan blev väldigt svårhanterad för Inter, eftersom alla i Milan drog åt samma håll och visade maximal skärpa.

Jag tycker att det är ovärdigt Milan att vara beroende av en enda offensiv spelare som någon sorts överbetalt Bologna. Mycket bättre vore om man å ena sidan hade klasspjäser på alla positioner, å andra sidan kunde trimma ihop sig mentalt och taktiskt och bara spela ut motståndarna. Detta mål ska vara fullt realistiskt för Milan, som ju visade hur det går till i 10 års tid.

- F.G

Jag kan till stor del hålla med dig. När de var som bäst var det laget Milan som dominerade. T ex finalen mot Barcelona 1994! Men samtidigt, om man tar en hastig blick på Ballon D'or så har Gullit, van Basten, Weah, Shevchenko, Kaka "vunnit" under sin tid i Milan. (Dessutom har ju "vinnare" som Baggio, Papin, Rivaldo, Ronaldo, Ronaldinho spelat i Milan).

Dvs en stor majoritet av de som har fått Ballon D'or 1987-2007 har spelat Milan. Milan har aldrig varit rädd för stjärnor.

Vet inte hur pass intressant det här är, men jag kom till att tänka på en grej med tanke på Inters fiasko i Samuels & Lucios frånvaro. CL-finalen 1994 mellan Milan-Barcelona (4-0) är bland de mest legendariska matcherna i historien. Franco Baresi & Alessandro Costacurta var utan tvekan den tidens bästa mittbackspar. Tro det eller ej, men i finalen saknades bägge två!!

Barcelona hade nog världens giftigaste anfall med Hristo Stoichov, Romario & Aitor "Txiki" Beguristain. Ja, Beguristain som är sportchef i Barca idag var faktiskt väldigt spelskicklig även om han naturligtvis inte var av samma dignitet som de andra två. Spelfördelare var Josep "Pep" Guardiola, en spelare av hög Pirlo-klass.

Capello flyttade in Maldini i mitten bredvid den ständige reserven Filippo Galli. Till vänster fick en ung Christian Panucci spela. Barcas anfallare hade några enstaka skott ur felvända lägen. Annars stängde Maldini & Galli igen totalt. Någon kom halvfri på en stickare men en av mittbackarna gjorde en klassbrytning. Vet inte vem, dom såg likadana ut på håll, Galli & Maldini!

Milan vs Barca: Panucci (21)-Maldini (26)-Galli (31)-Tassotti (34)

Inter vs Schalke: Zanetti (37)-Ranocchia (22)-Chivu (29)-Maicon (29)

Att ha en pålitlig reserv som Galli är ju ovärderligt. Maldini var en spelare med ett bredare register än Chivu, en smidigare spelare. Maicon har väl kallats bäst i världen medan Tassotti sällan fick rubriker. Panucci var ju bara reserv & lika orutinerad som Ranocchia.

Det hade varit intressant att i en fantasivärld spola tillbaka tiden & höra vilken backlinje FB-folket skulle trott på mest. Inför matcherna alltså.

Ptja, jag var väldigt ung på den tiden, så jag har inte tillräckligt mycket att gå på för att jämföra. Det laget har ju dock kallats för ett av världens bästa lag genom tiderna (om inte det bästa), så det känns lite hårt att jämföra de bägge om du slänger dig en titt på Milans lag idag. Jag menar, en sådan som Boateng var riktigt bra i derbyt, men jag har väldigt svårt att se hur han ska fortsätta prestera så under en längre tid. Han var inte världsklass varken i England eller Tyskland om man säger så, hade han inte bytt landslag till Ghana och fått spela VM hade han spelat i typ Sunderland eller Wigan nu.

Jag tycker att en av anledningarna till att Zlatan är så viktig som han är beror mycket på att dom inte har så många spelare i världsklass. Visst, man kan gå till någon Cagliaribaserad taktik med 10 hårt jobbande gubbar som gör det bra men inte weltklasse, eller så kan man fortsätta satsa på ligatiteln med Zlatko.

Milan kommer göra sämre matcher än derbyt de närmsta månaderna, men jag har svårt att se hur det ska bero på Zlatan i den utsträckning du vill ha det till.

Njae, det här är ingen hård-diss av Ibra, som ju burit Milan genom stora delar av säsongen. Snarare ett ifrågasättande av att ett sånt klassiskt storlag ska vara beroende av en enda spelare. När Ibra tappar formen lite grann så börjar Milan tappa poäng. När man sedan spelar utan honom så går det plötsligt kanonbra. Läget är intressant, får man säga.

Det handlar inte om att spela "utan stjärnor", utan att ha ett balanserat lag där spelmodellen och filosofin är större än spelarna. Sedan krävs det ju klasspjäser på i stort sett varenda position, även om inte alla behöver vara stjärnor. Vi minns ju den gode Albertini, som höll sin position som defensiv mittfältare samtidigt som alla möjliga stjärnor passerade revy.

1994-finalen i CL har jag skrivit rätt mycket om redan, men visst var det kul att se ett lag med Stoichkov och Romario på topp, och Johan Cruyff som tränare, bli fullständigt utspelat av ett Milan med halva reservlaget.

- F.G

Fast är inte i princip alla klubbar väldigt beroende av ett par-tre spelare? Vi har ju några klockrena exempel från den här säsongen;

Lucio och Samuel saknas i Inter och de förlorar därmed en hemmamatch mot ett tyskt mittenlag med 2-5.
Higuain, inte på något sätt en av världens främsta spelare, blir skadad i Real Madrid och vips sänks deras titelchanser rätt kraftigt.
Chelsea får Lampard borta från start i fem matcher och tar bara tre poäng på de matcherna - trots att motståndet var Sunderland, Birmingham, Newcastle, Everton och Tottenham. (Sammanträffade visserligen med att Wilkins blev sparkad).

Det är väl egentligen bara Barcelona (som klarat sig bra från skador på offensiva spelare) och United (där Sir Alex kan slänga in vilken medelmåtta som helst och de knycker ändå någon titel per år) som inte har det beroende av enskilda spelare.

Den ekonomiska krisen, det höjda priset på italienska spelare (Dryga €15 miljoner för en Matri, liksom), att alltfler klubbar har upptäckt andra transfermarknader som till exempel den sydamerikanska etc. har gjort att de stora italienska klubbarna inte har samma trupper längre. För tio år sedan hade varken Juventus eller Milan haft en sådan vänsterbackskris som de har nu, utan de hade köpt Criscito eller Balzaretti, men det kan de inte nu av flertalet anledningar.

"Den gamla generationen" Sacchi, Capello, Trapattoni, Lippi m fl hade sina system som skulle hållas till varje pris. Och om en spelare inte passade in i systemet, så fick han inte spela. Tänk Baggio!!!

”Den nya generationen” t ex Ancelotti, Spalletti, Prandelli, Mancini, Allegri m fl har en spelidé och filosofi, men försöker anpassa laget så att de får ut mest möjliga ur framförallt stjärnorna.

Naturligtvis är det optimala om spelare och tränarens spelidé passar perfekt. Men i Milans fall så var det a window of opportunity som öppnades med bl a Ibra och Cassano. Då gäller det för Allegri att kunna utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt.

I'm back! Efter en månad avstängning. Ville bara säga att inget har hänt sen calciopoli. Trist, men sant.