Jag älskar de risiga arenorna i Parma & Palermo vars form & karaktär ger ligalunken ett ansikte. Det är dock såklart skillnad mellan olika typer av sunkighet. Mellan intimt charmig i det nergångna förfallet & storskaligt, kyligt, trist. Handlar både om läktarnas form & publikens möjlighet att recensera varje spelares insats. Curva-kulturen i Italien är märklig. Varför står de som bryr sig mest på sämst platser?
Jag gillar de flesta arenor men Friuli i Udine är fan sämst. Jag hade länge målat upp en bild från de gamla minnena av att Ruben Sosa (då i Lazio) sparkade upp sin viktiga straff i publiken då Uruguay spelade 0-0 mot Spanien i VM-90 i Udine. Han sköt ju över, men när jag senare kollat bilderna inser jag hur jävla långt bort publiken är.
Med flera arenor (de flesta?) håller jag med Qhz att gammalt är skönt. Friuli är dock inte skön. Inte Olimpico heller.
Sedan sabbas ju hela den här känslan som Qhz vill åt av de fruktansvärda blinkande reklamskyltarna. Det är kanske den enskilda punkt jag hatar mest med dagens fotboll. Ett konstant jävla blinkande runt hela jävla planen. Det är tom två våningar med skyltar. Inom loppet av 10 sekunder har långsidan bytt färg fyra gånger. Igår i Veronas regn var det helt bisarrt. Hela TV-rutan fylls av blinkandet. Det är inte bollen som blir ögonens naturliga fokus. För mig räcker det nu.
Med "skön sunkighet" kontra "trist sunkighet" kan man jämföra tex en nerlagd gammal bilverkstad under en järnvägsbro med ett dassigt köpcentra med gigantiska skyltar omgivet av jätteytor av P-platser. Det ena ger det här charmiga, intima, bakgårdsrisiga medan det andra är storskaligt & opersonligt.
Jag gillar de flesta arenor men Friuli i Udine är fan sämst. Jag hade länge målat upp en bild från de gamla minnena av att Ruben Sosa (då i Lazio) sparkade upp sin viktiga straff i publiken då Uruguay spelade 0-0 mot Spanien i VM-90 i Udine. Han sköt ju över, men när jag senare kollat bilderna inser jag hur jävla långt bort publiken är.
Med flera arenor (de flesta?) håller jag med Qhz att gammalt är skönt. Friuli är dock inte skön. Inte Olimpico heller.
Sedan sabbas ju hela den här känslan som Qhz vill åt av de fruktansvärda blinkande reklamskyltarna. Det är kanske den enskilda punkt jag hatar mest med dagens fotboll. Ett konstant jävla blinkande runt hela jävla planen. Det är tom två våningar med skyltar. Inom loppet av 10 sekunder har långsidan bytt färg fyra gånger. Igår i Veronas regn var det helt bisarrt. Hela TV-rutan fylls av blinkandet. Det är inte bollen som blir ögonens naturliga fokus. För mig räcker det nu.
Med "skön sunkighet" kontra "trist sunkighet" kan man jämföra tex en nerlagd gammal bilverkstad under en järnvägsbro med ett dassigt köpcentra med gigantiska skyltar omgivet av jätteytor av P-platser. Det ena ger det här charmiga, intima, bakgårdsrisiga medan det andra är storskaligt & opersonligt.

