Allt om Calcio!

Precis som Kucka och Jankovic vilka gjorde bort sig totalt trots att de fick lika mycket speltid som Veloso. För övrigt ofattbart att Genoa kunde fallera totalt med spelare som Mesto, Rossi, Biondini, Frey och Gilagol. Palacio bar hela laget på sina axlar.

När vi ändå är inne på Genova så är min spekulation att nästa säsong blir blucerchiati lanternans mästare med sin tridente Eder-Pazzini-Pozzi, om herren från Toscana återvänder då.

Nej, Totti passar såklart inte in dagens italienska trupp, för att få det att fungera med Francesco skulle Prandelli vara tvungen att förmodligen bygga spelet runt han, vilket man absolut inte har råd med och är ovist, då Capitano är 35 år.

I mitt tycke är han dock fortfarande bättre än samtliga av Italiens anfallare en bra dag. Cassano och grabbarna kan slå fina passar, men Totti är fortfarande en klass för sig själv i det området. Han är ju trots allt i grunden fortfarande en trequartista, medans de andra är mer av seconda punta-typer.


Totti hade en bättre säsong det här året än vad han hade innan VM 2010.
-
Förövrigt, 4522, hur reagerar Udinese-fansen den här gången på Pozzos utförsäljning av era succéspelare? Hade inte Pozzo uttalat sig om att Udinese inte är en säljande klubb några veckor sedan vill jag minnas? Hur populär är Pozzo nuförtiden?

Rent spontant kan man ju säga att Udine är en otroligt lätt piazza at ha och göra med.
95% familjer och gamlingar på läktarna samt 100 ultras i curvan.

Det är inte direkt så att du som president/sportchef/generaldirektör direkt känner kraftens från curvans opponering så fort du gör något supportrarna inte accepterar.

Stämmer, det är väldigt bittra tongångar men samtidigt ska man inte hänga honom innan man sett vad som bjuds på ritiron. Någon gång i slutet av juli förra sommaren så var jag ju tvungen att hejda många i den här tråden som tippade Udinese som nedflyttningskandidat. Det bittraste är att dom flesta sålts inom Italien trots att det funnits intressenter ute i Europa men som sagt: jag återkommer när jag sett hur det ser ut uppe i Arta och på träningsmatcherna.


"Otroligt lätt piazza"? Det är väl dumt att överdriva.

På vilket sätt skiljer sig udines piazza från andra lag utan ordentliga tifoserior som Chievo och Siena då?

Du får ju gärna definiera vad du menar med ordentlig? Snackar vi antal? Givetvis ingenting jämfört med 80 och 90-tal men det är knappast något lag som håller samma nivå som under storhetstiden. Om du snackar organisation så finns "Teddy Boys" kvar sedan grundandet 1980, "Nuova Guardia" från 1983, "Nord Kaos" 1989 och "Brigata Ultrà" som fallerade på grund av intern kris och bytte namn till "i Supporters". Är det våld du vill åt så boxades det friskt med Napoli 2010, 2011 åkte 3000 tifosi till Verona och vände upp och ner på hela stan. Kravallade med snuten och skickade sju stycken till sjukhus. Flertalet ultras har DASPO osv.

Tampades de med Hellas-pack? Eller var det med Chievo-anhängare?

Är förresten nyfiken på vilka spelare som fick dig att engagera dig så hårt i italiensk fotboll att du snackar om grejer som ritiro osv. Jag drog igång en allmän fråga tidigare kring detta. Zico var kanske före din tid men kan tänka mig att en sådan spelskicklig mittfältare som VM 94-lagets Demetrio Albertini skulle kunna varit en favorit hos dig.

Chievo-pack.

Nja, till en början var det egentligen Nicola Berti. Jag hade en sån liten samlarfigur där han stod rakryggad som alltid, sedan kunde man snurra lite på benet och ändra hans pose. Ruskig spelartyp som verkade ha fyra lungor istället för två. Hans mål mot Bayern München måste vara ett av dom mest bortglömda konststyckena. Han bara springer och springer, där kan vi snacka om box-till-boxspelare. En annan var Pagliuca, när vi var små körde vi alltid att en stod i mål som ett lag sen skulle den andra försöka göra mål med ett annat. Då valde jag alltid Pagliuca. Det var väl italienarna som ledde mig in på spåret, sen när det gäller Udinese så är det Bierhoff som för så många andra. Man kan dela upp supporterströmningarna i några perioder - Zico, Bierhoff, Iaquinta och nu Di Natale.

Andra spelare som inte varit i Udinese och ändå betytt mycket är Rui Costa, Boksic, Di Livio, Mihajlovic, Costacurta, Veron, Vialli/Ravanelli. Ja... kan hålla på att räkna upp namn i all oändlighet egentligen.

En nykter beskrivning av de spelare som haft störst påverkan på mig som individ under senare 90' och tidigt 00' är omöjlig att göra. Jag hävdar alltid att den objektiva subjektiviteten är den enda sanningen, men när det handlar om "Il Calcio's" grundvalar försvinner plötsligt både sans och reson.

1973 medger Nixon att Watergate-skandalen var planlag och regisserad av Vita Huset - samtidigt som nobelkommittén väljer att ge Henry Kissinger nobelpriset. Under samma år föds Fabio Cannavaro, den frustande, pustrande och intakta muren från Neapel. Under de 3 sannskyldiga år som följer hinner Allesandro Del Piero, Allesandro Nesta och Francesco Totti födas innan militärjuntan i Argentina tvingar den dåvarande presidenten Isabel Perón, Vivolis Perón, att avgå i vedervärdiga förhållanden.

Om man frågar en astrolog hur stjärnorna stod på himlavalvet mellan 1973 och 1976 hade man förmodligen fått höra att de inte befann sig på himlavalvet överhuvudtaget, utan alla tycktes vara placerad ovanför ett stövelliknande landskap i södra Europa. Om man frågat en teolog hur det stod till hade han sannolikt relaterat till liknande omständigheter som de vid år 1.

Jesu födelse i relation till "den gyllene generationens". Vad som påverkat mig mest, Vivoli?

I hela mitt liv har jag med blandat resultat försökt anamma Cannavaros beslutsamhet, Del Pieros ödmjukt och Tottis arrogans. Allesandro Nestas frisyr har varit en ständig inspiration, men om jag tillägnat mig de tidigare attributen med blandat resultat så får jag nog erkänna att jag i det senare fallit helt. Liknelser dras nog snarare till mittfältare i Juventus, som förvisso inte heller har varit helt oinspirerande. Pavel Nedved. Edgar Davids. Fuoriclasse.

Anledningen till att jag tog upp fenomenet där den amerikanska regeringen å ena sidan blev medialt kölhalad på grund av sin diffusa svansföring i hemlandet samtidigt som de uträttade storverk på den internationella scenen med Alfred Nobels fredspris som bevis, är att precis som inom "Il Calcio" så är samma egenskaper som hyllas vid det ena tillfället samma egenskaper som förkastas vid nästa. I det långa loppet så vinner aldrig de hedersamma ideologierna. Man kan lyckas en gång ibland, men aldrig i det långa loppet. Cannavaro kategoriserades som en legionär. Nesta tvingades lämna sin födelsestad. Del Piero är för många synonym med italiensk fotboll. Men precis som italiensk fotboll har han tvingats till tvivelaktiga medel för att nå dit.

Undantaget som bekräftar regeln? Totti. Alltid Totti.

- d

Totti, Montella och Panucci. Mina tre namn.

Återkommer till dig 4522.

Marco Parolo (Kapten Cesena) och Gonzalo Brandao (Parma) bytar adress för en säsong med köpoption.
http://www.tuttomercatoweb.com/?action=read&id=366904

Ok. Men om vi säger såhär. Ingen curva är som den var under kulturens storhetstid, möjligtivis Napoli under föregående säsong men i övrigt ingen.

När jag menar att Udine inte har en ordentlig tifoseria menar jag kanske inte riktigt i klassen Chievo-Siena men inte många nivåer därifrån. Visst några ultrá-grabbar finns kvar men rent visuellt har skaran krympt något enormt. Och sen när vi kommer till trasfertan är det lite dumt att döma nu i och med la tessera men dock kvarstår det faktum att det aldrig blev någon 'invasione', du nämner ett exempel samma som jag kommer på men detta var mot kanske världens fredligaste lag och tifoseria.
Slutligen, ja det boxades mot Napoli men i min scontri-lista når den inte så högt.

Men men, jag medger att jag nedvärderade din curva och tifoseria en aning men faktum kvarstår att man verkar inte få det så hett om öronen om man behandlar sin rosa som en supermercato vilket är fallet i Udine och till viss mån Palermo.