Dödsstraffet - ja/nej?

Nej.

Som andra säkert skrivit längre bak i tråden är dödsstraffet ett alltför milt straff för många förbrytare. Sedan anser jag inte att civiliserade stater bör avliva sina medborgare.
Jag tror dock på livstidsstraff, och då menar jag verkligen livstid. Under denna tid bör fångarna också betala tillbaka till samhället/anhöriga genom att arbeta hårt. Förr hackade fångar sönder stora stenblock (om man ska lita på äldre amerikanska filmer ), idag får de väl göra något annat, så länge de gör någon nytta.

Människor kan hållas ansvariga för sina handlingar i form av att åtgärda problem, det behöver inte vara mer, med andra ord straffas. Man bör se att det inte tjänar något att straffa för straffets skull men som tidigare sagt kan det handla om skrämselteknik.

Man straffar för gärningens skull - inte för straffets skull. Att inte straffa är att kränka brottsoffret, som i alla lägen är mycket viktigare än brottslingen och dennes dåliga ursäkter.

Bara det att det inte håller vatten för de fall där de fall där brottsoffret faktiskt är kriminell.

Det var många fall där.

Ifall brottsoffret är kriminell behöver inte vara avgörande för påföljden, men kan vara det. Om man skall ha variabla påföljder, vilket som vanligt öppnar för godtycke, så är deet betydligt bättre att det är brottoffrets egenskaper, snarare än brottslingens egenskaper, som är avgörande. Men främst måste det vara gärningen.

Gärningen. Punkt.

Allt annat är kvasireligiöst godtycke.

Ett fokus på gärningen där du utesluter gärningsmannens karaktär placerar ditt perspektiv i den tidiga antiken, före Aristoteles introducerande av dygdetiken. Även kristendomens influens -- fokus på intention -- tycks gå dig helt förbi.

Förhistoriskt värre ...

Nej.

Det är inte upp till en stat huruvida en persons liv ska avslutas eller ej.

I krigstid är saken en annan.