2010-05-13, 12:08
#1
Hej!
Jag har privilegiumet att vara sambo, förlovad och upp över öronen förälskad sedan två år tillbaka, i mina ögon världens underbaraste kvinna. Nu till saken.
Allt har varit helt underbart, nästan overkligt bra emellan oss stundtals. Men för ett tag sedan har det uppstått en slags obeskrivbar spänning, där min sambo blivit alltmer introvert, eller rättare sagt hon verkar dra sig undan allt mer. Ja, visst även vi har haft våra gräl, hårda ord osv. men för att i nästa stund reda ut saken och förlåta. Men den här gången känns det verkligen annorlunda på något vis.. Det hela började på riktigt för två veckor sedan, då hon jobbat på annan ort, sovit hos sin mor. Jag var på jobbet och vi pratade med varandra på mobil, där vi började ett gräl om egentligen ingenting? Men hursom så fortskred grälet och jag tog ledigt från jobbet de sista timmarna för att åka ner till hennes mammas bostad för att prata med med min sambo ansilte mot ansikte, då jag tycker att mobil, sms och allt sådant är djävulens påfund när man på ett "moget" sätt ska försöka reda ut saker. Efter ett några minuter hör jag orden "jag vet inte riktigt vad jag vill ha det med oss?" Tiden, och mitt hjärta stannade till. Någon släppte just en 1-tons-sten rakt i magen på mig. Jag hade verkligen inte en aning om att det var så illa?! Vårt okrossbara och för evigt-varande förhållande verkade helt plötsligt INTE alls så okrossbart längre! Hursom saken lugnade ner sig, allt blev till det bättre för stunden och vi åkte båda hem till oss, där det återuppstod kärlek. Men dessa två veckor har varit lite underliga, dels för att hennes ord snurrat i mitt bakhuvud samt att det legat en slags konstant spänning mellan oss. Igår hörde jag återigen samma ord från henne, "Jag vet inte vad jag vill".
En MYCKET VIKTIG sak nämna är att ex från mitt tidigare liv har blivit lite av hennes hjärnspöke? Trots att det snart gått 4 sedan vi bröt och gick isär, så kommer hennes namn upp på tapeten, inget tjat från min sambo om henne, utan från människor i vår närhet som envisas med att förväxla deras namn, prata minnen? osv. Det har tydligen sårat henne grovt! Mitt ex ligger likt en voodoo-förbannelse och spökar i vårt förhållande! Sen har min förnärvarande ekonomiska situation bidragit till eländet, Jag har tidigare haft stora skulder, men betalat av varenda korvöre, och har fått hoppa mellan A-kassa, jobb, A-kassa och jobb, och på detta vis dränerat min redan mikroskåpiska ekonomi till snudd på total utplåning. Innan jag är ikapp med allt nu, så har min älskade sambo har fått ta på sig rollen att stå för i princip ALL mat och sådant. Kan det ha blivit too much helt enkelt?
Jag ber om ursäkt för dåligt skrivande!.. Inte helt lätt att fokusera när ens tankar befinner sig i andra änden av universum.
Tack för mig!
Jag har privilegiumet att vara sambo, förlovad och upp över öronen förälskad sedan två år tillbaka, i mina ögon världens underbaraste kvinna. Nu till saken.
Allt har varit helt underbart, nästan overkligt bra emellan oss stundtals. Men för ett tag sedan har det uppstått en slags obeskrivbar spänning, där min sambo blivit alltmer introvert, eller rättare sagt hon verkar dra sig undan allt mer. Ja, visst även vi har haft våra gräl, hårda ord osv. men för att i nästa stund reda ut saken och förlåta. Men den här gången känns det verkligen annorlunda på något vis.. Det hela började på riktigt för två veckor sedan, då hon jobbat på annan ort, sovit hos sin mor. Jag var på jobbet och vi pratade med varandra på mobil, där vi började ett gräl om egentligen ingenting? Men hursom så fortskred grälet och jag tog ledigt från jobbet de sista timmarna för att åka ner till hennes mammas bostad för att prata med med min sambo ansilte mot ansikte, då jag tycker att mobil, sms och allt sådant är djävulens påfund när man på ett "moget" sätt ska försöka reda ut saker. Efter ett några minuter hör jag orden "jag vet inte riktigt vad jag vill ha det med oss?" Tiden, och mitt hjärta stannade till. Någon släppte just en 1-tons-sten rakt i magen på mig. Jag hade verkligen inte en aning om att det var så illa?! Vårt okrossbara och för evigt-varande förhållande verkade helt plötsligt INTE alls så okrossbart längre! Hursom saken lugnade ner sig, allt blev till det bättre för stunden och vi åkte båda hem till oss, där det återuppstod kärlek. Men dessa två veckor har varit lite underliga, dels för att hennes ord snurrat i mitt bakhuvud samt att det legat en slags konstant spänning mellan oss. Igår hörde jag återigen samma ord från henne, "Jag vet inte vad jag vill".
En MYCKET VIKTIG sak nämna är att ex från mitt tidigare liv har blivit lite av hennes hjärnspöke? Trots att det snart gått 4 sedan vi bröt och gick isär, så kommer hennes namn upp på tapeten, inget tjat från min sambo om henne, utan från människor i vår närhet som envisas med att förväxla deras namn, prata minnen? osv. Det har tydligen sårat henne grovt! Mitt ex ligger likt en voodoo-förbannelse och spökar i vårt förhållande! Sen har min förnärvarande ekonomiska situation bidragit till eländet, Jag har tidigare haft stora skulder, men betalat av varenda korvöre, och har fått hoppa mellan A-kassa, jobb, A-kassa och jobb, och på detta vis dränerat min redan mikroskåpiska ekonomi till snudd på total utplåning. Innan jag är ikapp med allt nu, så har min älskade sambo har fått ta på sig rollen att stå för i princip ALL mat och sådant. Kan det ha blivit too much helt enkelt?
Jag ber om ursäkt för dåligt skrivande!.. Inte helt lätt att fokusera när ens tankar befinner sig i andra änden av universum.
Tack för mig!