Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Ja du är lite överkänslig här. Jag skulle vilja säga att "likt" i stället för "som" förekommit länge, men att det då antyder en lite mer "poetisk" alternativt en "stelare" form.

Detta innebär emellertid inte att det inte kan ha fått en extra skjuts i "anglicistisk" riktning på senare tid.

Jag är, precis som jag skrev, medveten om att konstruktionen finns på svenska. Jag tror dock att du har rätt att den kan ha fått draghjälp av engelskan. Som du säger har den svenska konstruktionen kanske en lite mer poetisk prägel. I så fall håller kanske engelskan på att hjälpa till att "mjuka upp" den. I vissa av mina exempel tycker jag inte att den mer "poetiska" formen känns mest naturlig.

Ber om ursäkt för att jag svarade med "ryggradskänsla" utan att läsa dina exempel. Jag tycker så här:

Prestanda likt en VPS - Varning för anglicism
Altarskåpet har komponerats likt en gotisk katedral - Varning för anglicism
Partille - Sväva likt en fågel - Poetisk beskrivning

I fall som just ditt första exempel som försvann vid citeringen, där likt följs av ett substantiv med tillhörande relativsats, har jag nog själv många gånger valt likt just för att undvika den fula upprepningen av som. (Naturligtvis aldrig i tal.)

Ditt första och även det andra exemplet i citatet känns solklart anglicistiska, tycker jag precis som HerrGickhan.

Ett alternativ till "likt...som" vid relativsats är ju "som...vilken", även om det blir "styltigare".

Det engelska ordet “like” har något av rekord i fråga om ordklasser det kan figurera i.

adjective, preposition, adverb, conjunction, noun, verb, interjection

På sistone har presens »Like« översvämmat »sociala medier« – en sorts mental invasion.

Svenska ordboken är nog lite snål när den anger »likt« som -t-form av adjektivet »lik« och därmed basta. Nog tycker jag att »likt« drar sig mot preposition och konjunktion i vissa fall. Substantiv i frasen »likt och olikt«. Förutom adverb för den konservative.

Tillbaka till frågan om anglicism: Ökad användning av svenska »likt« är här för att stanna. Like it or not!

När det gäller anglicismer i snabböversatta nyhetsnotiser så går det ofta att påvisa påverkan.

Följande tar väl hem förstapriset:

Jag är likt Gollum, sugen på rå fisk a.k.a Sushi

Jag varken söker, eller vill ha någon att dela mitt liv med eftersom jag är likt en söndrig leksak

Jag är likt 99% här inne emot slopandet av 51% regeln ...

Jag ska flytta snart,igen,Jag vet,det är skamligt,Jag är likt en tattare- Jag skäms !!!

I ledigt tal skulle jag säga »precis som« (för att kvalificera ett mångtydigt »som«). Ibland kan man avlasta lyssnaren genom att använda ett lite längre uttryck.

Ett Korp-utsnitt på 1000+ »likt« i väsentligen korrekt användning:
http://spraakbanken.gu.se/korp/#corpus=romi,romii,rom99,storsuc,romg&search=word| likt&page=0

Jag tyckte allt var sej likt.

Den är där, längst nere på botten, likt en blyklump.

Att inte kongruensböja lik(t), har det funnits traditionellt eller är det solklar anglicism?

Ett konjunktions-likt finns väl sedan gammalt, om än kanske mest poetiskt. SASO skriver:


SAOB:


Dessutom har SAOB följande avdelning, där man menar att användningen övergår i preposition eller konjunktion. Observera särskilt exemplen "Narrar, kärrets grodor likt, sig sätta" och "en ändlöst utdragen mollton likt från en eolsharpa". Resten är väl kongruensböjda.



Jämför även denna användning:


I princip kan man väl utifrån detta försvara vad som helst där man kan tänka sig ett liksom eller ett som i stället för likt, men i realiteten är det säkerligen en anglicism när det förekommer i exempel som de In-Fredel citerat, inte minst med tanke på karaktären på de texter där användningen tidigare förekommit.

Att man använder likt i stället för lik i In-Fredels exempel beror kanske dels på en kvarvarande känsla för kongruensen ("det är lik" låter väldigt underligt), dels på att konstruktioner som "jag är lik Gollum" är fullt brukliga om fysisk likhet.

Men var får du detta det ifrån? Vad är det som säger att det är det som ligger i bakgrunden och kräver den kongruensen?

Ja, men det finns en skillnad i betoning. I jag är lik Gollum är lik betonat (eller åtminstone mer betonat).

I och för sig kanske man inte ska vara för snabb att skylla bristande kongruens (till förmån för neutrum) på engelskan. Se på de här exemplena:

hrm. håller nog fan alldeles helt av mig självt på att knäcka gitarrens hemligheter.
I detta, vet jag i mig självt, att godhet eller ondhet ej existerar, det är bara uttryck av samma sak, poläriteter av möjligheter.
När jag sedan vaknar så vaknar jag av mig självt.

Här kan det röra sig om att -t-formen känns mer "adverbig".

Vi har ju även "sill är gott" och liknande.