Prostatit

Eftersom du nyss tagit en kur med antibiotika så får du hålla dig till smärtstillande. Mina besvär kommer och går med några veckors mellanrum. Nu går jag på diklofenak och Tramadol (som jag fick för andra besvär men hjälper bra mot prostatiten). Jag fick Cipro (jäkla rävgift) och Doxyferm i över fyrtio dagar men besvären kom tillbaka mot slutet utav kuren.

Varför ska han bara hålla sig till smärtstillande om han just klivit av antibiotikan? Har en kompis som fick cipro i 4v med recidiv strax efteråt. Fick omedelbart 6v cipro och blev kvitt infektionen sedan. Finns även studier om dessa behandlingsmetoder;

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17336504

Tacksam för svaren.

Man vill ju inte att om det är så att bakterier har blivit kvar i prostatan, skall ha blivit resistenta. Så en ny tid hos urologen nu det närmsta hoppas jag på.

Vissa här har, i likhet med mig, testat muskelavslappnande benso mot den här plågan. Hur många har gjort det, vilken benso, hur lång behandlingstid och hur har den metoden stått sig mot rent smärtstillande, typ tram, citodon, eller tyngre opiater? Själv upplever jag i bästa fall att den där jävligt irriterande pissnödighets-reflexen mattas av både med opioider och benso, men att benso även lugnar ner ett större område av underlivet, och det är väl bäckenbotten som slappnar av, antar jag. Kom gärna med era erfarenheter

Hej igen bröder.

Då folk verkar ha velat ha uppföljning så bedriver jag detta.

Symptom nu Det onda i ryggen försvann efter 4 dagar. Kanske med hjälp av de övningar jag hittade på youtube. Dock har känningar i vänstra pungkulan dykt upp. Små men naggande.

Uppföljning Var på vårdcentralen idag. Fick dikloflenak 50mg 3 ggr/dag.

Hoppas på att detta hjälper.

Kämpa på alla med detta. Tiden skall lösa alla sår.

Jag skulle ha kunnat skriva exakt samma sak. Har upplevt precis det samma och håller med vartenda ord

Jag har testat Valium, Iktorivil och Flunizar, och Valium är nog det som hjälper allra mest. Stesolid alltså. Men det är ju ett helvete att käka dom under en längre period, dessutom avtar ju effekten av dom också och man måste trappa upp och så rullar det på med ett beroende i värsta fall. Men helt klart ger dom effekt, och det kan vara en nödlösning emellanåt för att bara få slippa tänka på dessa problem.

Hur går det för er?

Fick själv som sagt rejält återfall efter att ha klivit all antibiotika, och började omedelbart ta trimoteprim igen för att stå ut med vardagen. Den fungerar lyckligtvis såtillvida att symtomen dämpas i stor mån, men jag blir inte helt bra. Behandlingsutfallen där ciprot varit mest verksamt, följt av doxyfermen och trimoteprimen indikerar på att patogenen är e. coli, eftersom azithromycin är den enda medicinen som inte fungerat.

För över fyra månader sedan skrev dr Guercini i ett mail att bakterierna förmodligen spridit sig till sädesblåsorna, stängt in sig där (biofilmskydd?) och att inga orala antibiotika kommer komma åt infektionscentrat utan att hans sprutor är det enda som fungerar.

Jag blev lite besviken över att han satte denna diagnos (som marknadsför hans egna behandling) efter en kort mailbeskrivning av mitt sjukdomsförlopp, men han verkar helt rätt. Symtomen av svullen sädesblåsa (ont i ljusmke på höger sida) verkar i princip aldrig avta helt för mig, och är det första som förvärras när jag slutar med antibiotika.

Det sista jag vill göra innan jag åker ner till Rom är att tala med en infektionsläkare på Infektionskliniken, och höra vad de har för åsikter om detta. Det enda som skulle kunna hjälpa mig i det här skedet är såvitt jag ser en intravenös behandling med karbapenemer och imipenem i synnerhet. Medicinen är högaktiv mot colibakterier och någon resistens existerar i princip inte. Vävn adspenetrationen är hög och jag är helt säker att detta skulle sterilisera prostata och sädesblåsor.

Problemet är att jag inte kommer få denna behandling eftersom jag inte är döende. Tvärtom ser jag ung, stark och frisk ut. Bakterieodlingar kommer vara negativa och de kommer liksom tidigare förklara att det förmodligen sitter i mitt huvud.

Inom en månad sitter jag förmodligen i Rom. Kommer kosta över 30 000 kr allt som allt men det här måste bort innan sommaren. Hade jag bara för snart ett år sedan tagit en ordentligt antibiotikakur skulle inte mitt liv sedan dess ha kretsat kring det här eländet, och jag upprepar därför - TA INTE FÖR KORTA ANTIBIOTIKAKURER!

Har du tänkt på att det är stressen du skapar kring detta som kan vara roten till dina problem?
Hur kan du vara helt säker på att du ens har en infektion? På grund av att dina bekymmer klingar av när du tar antibiotika kan också vara placeboeffekt.
Hur ser din livsstil annars ut? Jag är ingen expert - det ska klargöras - men din livsstil verkar HELT OCH HÅLLET kretsa runt att läsa om prostatit och antibiotika.
Nu menar jag inte att dissa dig, jag minns själv hur jag var när besvären var som värst. Men det som hjälpte mig var att fixa till min livsstil.

Må väl!

Jag var i mitt livs form när jag fick problemet. 110 kg muskler, tränade mycket, mådde utmärkt. Jobbade inte, ingen stress. Dricker varken kaffe, alkohol, inga droger, äter väldigt bra. Inga som helst besvär någonstans i kroppen, etthundraprocentigt frisk.

Första oskyddade sexet på ett år och två dagar senare börjar symtomen smyga tillbaka. Min sjukdomshistoria är ett skolexempel på prostatit och terapisvikt vid för kort behandlingstid med antibiotika. Om någon läkare koncentrerade sig på att behandla åkomman istället för att liksom du inbilla mig att det inte har med bakterier att göra, så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut nu.

Var i telefonkontakt med Infektionskliniken och de förklarade att de tar emot patienter genom remiss men att det kan vara ett ganska tidskrävande förfarande, och hänvisade till akuten om jag ville ha hjälp snabbare. Satt allmänt svullen och nerpissad (efterdropp) i eftermiddags och beslöt mig för att göra slag i saken.

Åkte till akuten och blev hemskickad ungefär lika snabbt som jag kom dit.

-Det där är urologernas bekymmer!
-Ja, men dom vill inte ha med mig att göra längre. Dom sa att jag ska lära mig leva med det här men det är inte ett alternativ.
-Fast det är urologerna som har hand om besvär i urinvägarna. Du borde prata med din urolog.
-Min urolog har gjort sig oanträffbar för mig, och har sedan tidigare förklarat att jag inte är välkommen tillbaka. Om inte vårdcentralen kan hjälpa mig, eller de båda urologerna jag träffat, eller ni - vem kan hjälpa mig i det här landet?
-Ehehe. Jaag vet inte, prova med USA...eller Tyskland...dom brukar inte bry sig om resistenta bakterier. Men vi kan inget göra. Hejdå. Ta hand om dig

Nu skickade jag iväg ett mail till Guercini och frågade hur snart han kan träffa mig. Dags att få tillbaka livet.

Ok, jag hoppas du hittar nåt som funkar för dig.
En fråga bara, hur är det med skinnhissandet? För mycket av det (mer än ett par ggr i veckan) kan enligt vad jag förstått ge såna här problem.
Tror det var en stor faktor för mig eftersom jag ruskade tupp ett par gånger om dagen minst i flera år.
En skit vana som jag nu brutit mig loss ur och fått tillbaka en hel del energi på köpet.

Inget samband med utlösningar alls. Ibland blir jag bättre om jag inte ejakulerat på längre tid, som om sädesblåsor/prostata dräneras och spänningen minskar. Ibland blir det sämre, som att irritationen ökar om man anstränger körtlarna. Ibland blir det ingen skillnad alls. Överhuvudtaget svårt med sexuell aktivitet under dåliga perioder eftersom lust och erektion bådera är kraftigt reducerade. Detta är något jag dock återfår omedelbart när jag får i mig en antibiotika som fungerar.