Min Teori Om Vad Som Gör En Människa Lycklig!

Jag har några teorier om vad som gör en lycklig. I sökandet efter lyckan måste vi gå tillbaka i människans historia och leta efter vår ursprungsmiljö, och levnadssätt. För vi är designade, både fysiskt och mentalt efter vår ursprungsmiljö. Det vi sedan (under ca 200 000 år) har skapat är genvägar i livet, bättre redskap för att stilla hungern, bättre boningshus för att bo skönare osv, men inget av detta gör en lyckligare.
Det finns några grunder för att vi ska vara lyckliga. För det första ska vi överleva, alla människor gör NÄSTAN vad som helst för att överleva. För att vi överhuvudtaget ska överleva måste vi vara trygga, därmed är vi en bra bit på vägen till att bli lyckliga om vi känner trygghet. I Sverige har vi lyckats komma relativt långt med det. Det flesta människor i Sverige är inte oroliga för att dö, dem flesta kommer överleva, vilket gör att vi känner en trygghet. Dem flesta bor också i en familj (eftersom vi överlever bäst i flock då vi är ett flockdjur) vilket gör att vi känner oss trygga. Har man detta är man på väg till att bli lycklig. Detta kan vi också hitta i vår ursprungsmiljö, vi kan känna oss trygga där. Första steget är alltså trygghet.
Människorna överlevde, från början, inte av att sitta still. Vi var tvungna att jaga för att få kött eller samla ihop växter vilket gör att vi behöver röra på oss. Dem genvägar vi skapat i livet under våra 200 000 år har gjort att vi inte behöver röra på oss för att kunna få mat, trots att vi är designade för det. Istället rör vi på oss för att vi tycker det är kul, eftersom vi är designade att göra det. Bor du därmed i Sverige och har en trygg tillvaro ska du därför också idrotta, då det är ett känt faktum att om man rör sig frigörs endorfiner. Nästa steg till att bli lycklig är därför att röra på sig.
För att vi ska överleva som ras måste vi fortplanta oss, därför är det inpräntat i dem FLESTA människor att skaffa barn. Det gör att människorasen överlever och det är därför som du och jag 200 000 år efter att de första homo sapiens kom sitter här. Detta är tredje steget till att bli fullständigt lycklig, därmed inte sagt att människor som inte får barn är olyckliga.
Eftersom vi är ett flockdjur mår vi som bäst när vi umgås med andra människor, detta finns i vår natur. Där känner vi en gemenskap, men eftersom vi överlever i detta moderna samhälle även om vi är alldeles ensamma är det därför viktigt att vi trots det umgås med människor eftersom vi är designade att göra det. Vänner och familj blir därför extremt viktigt och är det fjärde steget till att bli lycklig.
Det femte steget hör egentligen ihop med det tredje. Kärleken, kärleken är den underbaraste känsla vi kan känna och måste självklart finnas i en lycklighetsstege.
Det sista sjätte och sista steget skiljer sig enormt mellan olika individer. Och det är detta som gör att vi också är olika individer. Här kommer intresse, har du alla steg hittills uppfyllda men inget intresse (om inte idrott är ditt stora intresse) kommer du därför inte att bli lycklig. Gå djupt in i dig själv och tänk på vad du gillar att göra, sen gör du det. Ett stort plus är om du kan hitta ett jobb som är ditt stora intresse. Vi har flera olika intressen men jag kan hävda att ALLA våra intressen (om man är fullt normal) kan spåras till vår ursprungsmiljö och levnadssätt. En person vars stora intresse är datorteknik kanske inte går att spåra tillbaka, men det gör det faktiskt. En datortekniker är uppfinningsrik, gillar att komma med lösningar för att hjälpa människor. Samma känslor går igång hos en datortekniker som en människa för 200 000 år sedan som var uppfinningsrik och kom med lösningar (kanske kom på något nytt redskap eller lättare sätt att fånga ett djur) för att hjälpa människor (stammen han bodde med).
För att summera detta innehåller min sexstegstrappa för lycklighet detta.

Trygghet Överlevnad
Fysisk aktivitet Överlevnad i grund och botten (jaga och samla mat)
Få barn Rasens överlevnad
Gemenskap Överlevnad, detta gör vi bäst i flock och genom att känna gemenskap trivs vi i en flock
Kärlek Rasens överlevnad, detta gör att vi håller ihop och barnen får en bra uppväxt för att kunna överleva och föra rasen vidare
Intresse Avancerad överlevnad, så att vi ska sprida oss, hitta nya och bättre sätt att överleva

Grattis till dig som har allt detta, du är nämligen så lycklig man kan bli! Meningen med livet är helt enkelt att överleva och föra människorasen vidare, och det gör du lättast om du är lycklig. Universum är ett stort pussel, där allt passar ihop med varandra + en del slumpar som gör att pusslet förändras. Vi människor och livet är en del av detta pussel och det är bara att följa med i strömmen.

Vad tycker ni om mina teorier? (Ja, jag har rökt alldeles för mycket marijuana, men det sägs att marijuana öppnar upp ditt undermedvetna, och dessa tankar kanske låg där, vad vet jag).

P.S Kan utveckla mina teorier om ni är intresserade av fördjupning.

Man kan även säga att Meningen med livet är att kunna göra det man tycker är kul och trivs med. Personlig tillfredställelse helt enkelt.

Ja, det skulle man kunna säga. Sanningen är väl att det inte finns någon mening med livet, alla får hitta sin egna.

Bra teori. Men man kan ju fuska lite och dra en lina koks istället för allt det där..

jag tror du maste ta med i berakningen att vi faktiskt ar manniskor och inte robotar, att kunna bocka av livets att-gora lista tror jag inte ar en garanti for ett lyckligt liv, varfor behover lycka befinna sig pa en san primitiv niva? tror snarare att forvantningar som tilexempel att hitta karleken eller att bli just lycklig skapar olycka, det finns manga som har allt och mer dartill men som enda inte ar lyckliga, darfor tror jag inte pa fullstandig lycka utan endast pa stunder av lycka..

Tror inte heller på fullständig lycka. Det jag menar med fullständig lycka är inte att du går runt och är hyperglad 24/7. Däremot tror jag att man mår som bäst och är lyckligast med detta, sen att man kanske får en parkeringsbot eller ens favoritlag förlorar är en annan femma.

Har troligtvis en väldigt dyster syn på människan men för mig är människan en så avancerad robot att den kan föröka sig själv.

Dessa punkter skapar ett evigt sökande där gräset alltid är grönare på andra sidan. Som exempel på det kan man fråga sig vad som innebär med "bättre överlevnad". Så fort något är bättre så är man inte nöjd med det man har, utan man ser på vad man inte har, men det finns ju oändligt med saker man inte har, så det blir ett oändligt sökande som gör att man inte är lycklig här och nu, utan lyckan är alltid bakom hörnet. "Tjänar jag en miljon till så blir jag lycklig, bara en miljon till"

Personlig tillfredställelse kan ju även vara att umgås med andra och se till att dom är lycklig

Absolut, vad det innebär är ju individuellt. Bara man själv är nöjd

Man kanske tycker att det är kul att samla hockeybilder, och man blir tillfälligt glad när man får en ny hockeybild, men man kommer aldrig att känna sig helt och fullt tillfredsställd, eftersom samlandet i sig är en process utan ände. Man är inte ute efter ägandet av (alla) hockeybilder, man är istället ute efter att samla dom (gärna också dom som är svåra att få tag på). Gräset är grönare på andra sidan. Och så blir det alltid, när man talar om lycka som passion. Men att vara glad och att vara nöjd är inte samma sak. Det är till exempel väldigt lätt att gå på en fest och supa skallen av sig, men sen ändå måsta komma tillbaka till arbetet dagen därpå. Det är lätt att lindra symptomen, svårare att komma åt grundorsaken.

Samtidigt gillar jag fraseringen "att-kunna-göra det man tycker är kul". Fler möjligheter ger människor en känsla av kontroll över sina livsvärldar (motsatsen till Foucault's makt och panoptikon). Men, det krävs nog även här en gyllene balans, då för många möjligheter gör oss handlingsförlamade:
http://www.ted.com/talks/barry_schwa...of_choice.html
http://books.google.com/books?id=ElQVdxAipZ0C

Eller så är det en illusion även det, då man faktiskt har en oändligt massa valmöjligheter hela tiden: http://en.wikipedia.org/wiki/Leap_of_faith

Oavsett vad så är det nog enklast att-vara-lycklig än att-försöka-bli-lycklig.

[quote=lång text.[/QUOTE]

Kom ihåg att meningen med vårt liv inte är lycka, utan överlevnad. Inte för oss som personer, men för våra gener. Om oro är ett effektivare tillstånd än harmoni för att överleva så är en evig oro bättre. Lycka är en chimär, ett tillfälligt tillstånd. Efter lycka kommer leda, sedan olycka. Skulle "grottmänniskan" varit lycklig hela livet skulle vi sitta kvar i grottan fortfarande.

Om kärlek och fortplantning: För (oss) män är kärlek dels attraktion till den mest attraktiva (dvs den mest lämpade att föra generna vidare) honan, samt en vilja att ta hand om den avkomma som sannolikt bär våra gener, så att den kan hävda sig och i sin tur föra generna vidare ett steg till.

"Eftersom vi är ett flockdjur mår vi som bäst..." Hur vi "mår" saknar helt betydelse. De flesta av oss är flockdjur, får, de som vill bli ledda av andra. Sen finns det två sorters människor till. Ledarna, de som kan leda en flock med får, och samtidigt vågar fatta beslut utan att rådfråga de dumma fåren. Kom ihåg, bland dessa finns Alfahannarna, de som har förtur till de mest attraktiva honorna och som i mycket högre grad än andra får föra generna vidare. Den tredje sorten är ensamvargarna, överlevarna, de starka udda individerna som inte accepterar flockgemenskapens konformism. De har också rätt bra förutsättningar till reproduktion eftersom honorna attraheras av dessa udda individer.

Mitt råd är: SLuta rök och ge dig ut i världen, kämpa för att föra dina gener vidare. Om du lyckas är du värd det, annars har du åtminstone försökt, det kommer att kännas bättre än inget alls.

Vad är det för mening med att våra gener överlever?

Det låter också som att du blandar ihop lycka med passion:
http://www.uniquegeneration.com/inde...elsa&Itemid=75
http://en.wikipedia.org/wiki/Passion_%28emotion%29

Om det är så din definition för kärlek lyder så är det väl så det fungerar för dig, men jag tror dom flesta andra har en annan syn på kärlek. Det är till exempel väldigt få människor som tänker "mm, den personen ser lämpad ut till att föra mina gener vidare" eller "nu stannar jag kvar och tar hand om barnen för att säkerställa mina geners säkerhet i det stora hela".

Och även för dom personer som tänker så, så är det ett absurt uppdrag. Det finns inget man kan kalla för "sina" gener. Vi är alla blandningar av långa rader olika uppsättningar av gener. Med 6miljarder människor på jorden så finns det åtminstone två stycken som har samma uppsättning gener, utan att dom nödvändigtvis är direkt släkt med varandra.