2012-02-28, 17:54
#25
Citat:
Det verkar då som det saknas en ny och bredare biografi över Karl Gerhard. Efter Stig Ahlgrens Den okände Karl Gerhard (1966) finns enbart sonen Per Gerhards bok från 2007. Jag gissar att varken den eller det aktiva Karl Gerhard-sällskapet behandlar uppgifter från Grigorjev eller Waksberg.
Ursprungligen postat av milhouse
Det är Boris Greigorjev som skriver det i boken Spioner emellan. Dessutom skrev den ryske historikern Arkadij Waksberg om det i en understreckare i SVD för drygt tio år sedan. Han hade lästa handlingar i då öppnade ryska arkiv.
För övrigt har wikipediaskibenterna jobbat långt hårdare än flashbackskribenterna i ämnet Karl Gerhard. Från wikipedia:
Gift med skådespelaren Mary Johnson 1913–1920, Valborg Geyron 1922–1929, och Brita Werner 1930–1936.
Barn:
Per Gerhard Johnson (1924-2011), inom äktenskapet mjed Geyron.
Fatima Susanne Svendsen, tidigare Ekman och Gerhard, f. 1944.
På 1930-talet sammanbodde han med sin koreograf Karen Scheutz. Från 1950-talet hade Karl-Gerhard ett, för allmänheten dolt, förhållande med sin sekreterare Göthe Ericsson. Han sammanbodde med Göthe Ericsson och sin adoptivdotter Fatima. Dottern berättade i en intervju (DN 7/8 1992) om sin uppväxt med Karl Gerhard och Ericsson och om faderns homosexualitet: ”Jag har ju inget att jämföra med, men jag vet, och alla vet, att det viktiga är inte vad föräldrarna har för sexuell läggning eller hur många de är (...)"
Han ska ha spelat tennis med Gustav V Bernadotte åtskilliga gånger.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Gerhard
Villan han hade i Saltsjöbaden, låg den nära Ringvägen och dagens Karl Gerhards väg?
Citat:
http://www.expressen.se/kultur/per-g...ten-som-vapen/
Noterbart även: alla lustiga dubbelheter. Att pika ”societeten” och själv bli en del av den. Att häckla monarker och samtidigt umgås i kretsarna. Att vara arbetsnarkomaniserad satiriker och köpa lyxbåtar som en nyrik brat. Att spöka ut Saltisvillan med baldakin och måla över mahognyn så att den skulle se mindre överklassig ut. Att både skällas för bolsjevik och stämplas som ”högerns braqua poetica”. Både sätta upp finkulturella pjäser på Folkan och snickra ihop muntra revyer under kaotiska förhållanden.