2010-05-04, 15:35
#1
Nu har det verkligen gått käpprätt åt helvete för mig men tänkte kolla om FB har nån form av lösning.
De hela började i höstas när ledning på mitt dåvarande jobb började skära ner löner till höger och vänster. Jobbade på ackord och tydligen har evolutionen gjort människan till nån slags superhjälte då vi helt plötsligt jobbade för effektivt och ledning fick för sig att sänka alla ackord REJÄLT. Detta resulterade att min lön sjönk från ca.20 000kr/mån till runt 13 000.
Dom hade tidigare under året försökt få oss golvare att inte tjäna för mycket men ändå producera lika mycket med olika metoder men tydligen inte lyckas.
Hur som så fick detta mig att gå i taket och storma chefens kontor med mord i blicken. Vad som sas i detta rum är orelevant men det resulterade att jag va arbetslös när jag gick därifrån.
Hopp, dags att stämpla för första gången i mitt liv då tänkte jag och åkte raka vägen till AF för inskrivning och information om hur jag skulle gå till väga.
Det är nu de roliga börjar. Jag skickar in min ansökan med bifogande arbetsgivarintyg och inväntar svar. Självklart måste jag komplitera med ytterligare papper från arbetsgivaren ett par gånger och sen... ingenting.
I veckor går jag hemma och börjar oroa mig om när stämplingen ska komma igång. Min slutlön börjar tryta och jag börjar bli brevvän med diverse företag som snällt påminner mig om obetalda räkningar och som ett litet pluss vill dom ha lite extra för påminnelsen.
Efter tre månader utan att stämplingen har kommit igång orkar jag bara inte ringa och bråka med akassan längre och skriver en fullmakt så min kärna svärmor som har lite mer kött på benen kan ta tag i luren, jag har nu även blivit brevvän med diverse inkassobolag och kronofogden. Jag bryr mig inte ens om att öppna kuverten längre utan slänger dom i en snygg hög i ett hörn i lägenheten tillsammans med reklam och annat skräp. Får ont i magen när jag tänkte på att ta in posten och skjuter gärna på detta tills jag känner att jag måste innan brevbäraren tror att jag är död.
Dagar blir veckor, veckor blir månader och efter tre månader till kommer äntligen telefonsamtalet att nu äntligen ska pengarna börja rulla i på kontot.
Jag har nu gått i ett halvår utan en krona i inkomst, min bil har pajat ihop utan en chans till att ha råd att laga den, mitt konto hos nordea har stängts av eftersom jag legat back på de för längre. Men ska de bli ändring på de hela, ellerhur?
I helvete heller, visst jag får en bra summa retoaktivt men den slukas snabbt av hyresvärden då dom tydligen skickat brev angående hysning, de brevet ligger antagligen också i min fina hörna men jag får i alla fall bo kvar efter ett långt samtal med dom och löfte om att hela summan ska betalas inom en vecka.
Ett par dagar går och jag får en påhälsning av kronofogden som överlämnar en sammanställning av mina skulder hos dom. Jag tro att jag ska svimma när jag kikar på summan, närmare 30.000kr!!! Min lägenhet är ett minne blott om jag inte hostar upp dom inom kort och jag hatar att tanken på att jag måste sälja min MC eller bli av med lägenheten börjar bli verklighet.
Eftersom min kära sambo vägrar bo under en sten trots att jag förklarar att det snart är sommar och inte så värst kallt så hamnar MCn på blocket till slut.
Försäljningen går segt och med bara några få dagar kvar innan pengarna ska finnas på mina brevvänners konto så får jag snällt gå och hälsa på min kära moder och förklara situationen. Snäll som hon är så lånar hon ut 30.000 till de att jag fått sålt MCn.
Traskar in på KFs kontor och betalar snällt min skuld och känner nån form av lättnad när jag öppnar dörren och går därifrån. ÄNTLIGEN SKULDFRI!! Jag lovar mig själv att ALDRIG mer sätta mig i en sån sits, att aldrig mer låta en räkning obetald.
Ett par veckor går och nu i morse vaknade jag av ett samtal jag missade. Kollade snabbt upp nummret och fick inte fram mer än att de ledde till ett företag med 1-4 anställda innan jag ringde upp i hopp om att de va någon personalansvarig på nåt av alla de hundratals företag jag sökt jobb på.
Vilken besvikelse när herren på andra sidan luren presenterar sig som Sven från ett inkassobolag och informerar mig om att mitt lån på 10.000 nu va uppe i 15.000 pga räntor och dyligt och dessa hjältar som lånat mig pengarna ville nu ha tillbaka dom då avbetalningsplanen inte gått som planerat. Jag ville bara lägga mig på golvet och gråta, jag trode ju att allt hade löst sig!
Efter ett par timmars hjärngympa utan resultat om hur jag ska lösa detta ser jag brevbäraren komma och kilar ut för att ta in posten. Mina brevvänner sviker mig inte, nya brev från inkasso där ett annat företag inte fått några pengar av mig enligt avbetalningsplanen, denna summan får dom ihop till ca 7.000kr.
Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska vända och vrida på världen för att få mitt liv att gå runt igen. Är riktigt trött på att hela tiden känna den psykiska pressen.. på att hela tiden inte veta när dom ska knacka på min dörr och slänga ut mig på gatan.
Jag börjar mer och mer tänka på vart nästa steg leder.
Ska jag bli en uteliggare?
Kommer soc ta hand om mig?
Ska jag börja planera nåt brott som ger fängelsestraff och på så sätt inte behöva bry mig om kost och logi med priset att skiljas från vänner, familj och sambo?
Ska jag rent utav sälja allt jag äger och har och köpa droger för pengarna och ha en jävla skön resa innan jag lägger mig ner och ger upp?
Hur skulle du göra i ett sånt här läge? Jag har onekligen hamnat i en ond cirkel som jag inte vet hur jag ska bryta.
De hela började i höstas när ledning på mitt dåvarande jobb började skära ner löner till höger och vänster. Jobbade på ackord och tydligen har evolutionen gjort människan till nån slags superhjälte då vi helt plötsligt jobbade för effektivt och ledning fick för sig att sänka alla ackord REJÄLT. Detta resulterade att min lön sjönk från ca.20 000kr/mån till runt 13 000.
Dom hade tidigare under året försökt få oss golvare att inte tjäna för mycket men ändå producera lika mycket med olika metoder men tydligen inte lyckas.
Hur som så fick detta mig att gå i taket och storma chefens kontor med mord i blicken. Vad som sas i detta rum är orelevant men det resulterade att jag va arbetslös när jag gick därifrån.
Hopp, dags att stämpla för första gången i mitt liv då tänkte jag och åkte raka vägen till AF för inskrivning och information om hur jag skulle gå till väga.
Det är nu de roliga börjar. Jag skickar in min ansökan med bifogande arbetsgivarintyg och inväntar svar. Självklart måste jag komplitera med ytterligare papper från arbetsgivaren ett par gånger och sen... ingenting.
I veckor går jag hemma och börjar oroa mig om när stämplingen ska komma igång. Min slutlön börjar tryta och jag börjar bli brevvän med diverse företag som snällt påminner mig om obetalda räkningar och som ett litet pluss vill dom ha lite extra för påminnelsen.
Efter tre månader utan att stämplingen har kommit igång orkar jag bara inte ringa och bråka med akassan längre och skriver en fullmakt så min kärna svärmor som har lite mer kött på benen kan ta tag i luren, jag har nu även blivit brevvän med diverse inkassobolag och kronofogden. Jag bryr mig inte ens om att öppna kuverten längre utan slänger dom i en snygg hög i ett hörn i lägenheten tillsammans med reklam och annat skräp. Får ont i magen när jag tänkte på att ta in posten och skjuter gärna på detta tills jag känner att jag måste innan brevbäraren tror att jag är död.
Dagar blir veckor, veckor blir månader och efter tre månader till kommer äntligen telefonsamtalet att nu äntligen ska pengarna börja rulla i på kontot.
Jag har nu gått i ett halvår utan en krona i inkomst, min bil har pajat ihop utan en chans till att ha råd att laga den, mitt konto hos nordea har stängts av eftersom jag legat back på de för längre. Men ska de bli ändring på de hela, ellerhur?
I helvete heller, visst jag får en bra summa retoaktivt men den slukas snabbt av hyresvärden då dom tydligen skickat brev angående hysning, de brevet ligger antagligen också i min fina hörna men jag får i alla fall bo kvar efter ett långt samtal med dom och löfte om att hela summan ska betalas inom en vecka.
Ett par dagar går och jag får en påhälsning av kronofogden som överlämnar en sammanställning av mina skulder hos dom. Jag tro att jag ska svimma när jag kikar på summan, närmare 30.000kr!!! Min lägenhet är ett minne blott om jag inte hostar upp dom inom kort och jag hatar att tanken på att jag måste sälja min MC eller bli av med lägenheten börjar bli verklighet.
Eftersom min kära sambo vägrar bo under en sten trots att jag förklarar att det snart är sommar och inte så värst kallt så hamnar MCn på blocket till slut.
Försäljningen går segt och med bara några få dagar kvar innan pengarna ska finnas på mina brevvänners konto så får jag snällt gå och hälsa på min kära moder och förklara situationen. Snäll som hon är så lånar hon ut 30.000 till de att jag fått sålt MCn.
Traskar in på KFs kontor och betalar snällt min skuld och känner nån form av lättnad när jag öppnar dörren och går därifrån. ÄNTLIGEN SKULDFRI!! Jag lovar mig själv att ALDRIG mer sätta mig i en sån sits, att aldrig mer låta en räkning obetald.
Ett par veckor går och nu i morse vaknade jag av ett samtal jag missade. Kollade snabbt upp nummret och fick inte fram mer än att de ledde till ett företag med 1-4 anställda innan jag ringde upp i hopp om att de va någon personalansvarig på nåt av alla de hundratals företag jag sökt jobb på.
Vilken besvikelse när herren på andra sidan luren presenterar sig som Sven från ett inkassobolag och informerar mig om att mitt lån på 10.000 nu va uppe i 15.000 pga räntor och dyligt och dessa hjältar som lånat mig pengarna ville nu ha tillbaka dom då avbetalningsplanen inte gått som planerat. Jag ville bara lägga mig på golvet och gråta, jag trode ju att allt hade löst sig!
Efter ett par timmars hjärngympa utan resultat om hur jag ska lösa detta ser jag brevbäraren komma och kilar ut för att ta in posten. Mina brevvänner sviker mig inte, nya brev från inkasso där ett annat företag inte fått några pengar av mig enligt avbetalningsplanen, denna summan får dom ihop till ca 7.000kr.
Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska vända och vrida på världen för att få mitt liv att gå runt igen. Är riktigt trött på att hela tiden känna den psykiska pressen.. på att hela tiden inte veta när dom ska knacka på min dörr och slänga ut mig på gatan.
Jag börjar mer och mer tänka på vart nästa steg leder.
Ska jag bli en uteliggare?
Kommer soc ta hand om mig?
Ska jag börja planera nåt brott som ger fängelsestraff och på så sätt inte behöva bry mig om kost och logi med priset att skiljas från vänner, familj och sambo?
Ska jag rent utav sälja allt jag äger och har och köpa droger för pengarna och ha en jävla skön resa innan jag lägger mig ner och ger upp?
Hur skulle du göra i ett sånt här läge? Jag har onekligen hamnat i en ond cirkel som jag inte vet hur jag ska bryta.
