Byter väl över till denna tråden i stället.
Min har iallafall inte försvunnit på 4år, men man får ju försöka se det lite positivt. Visst som fan blir man deppig som bara den när man får det. Sen kan det komma o gå hur mycket man tänker på det. Vissa månader så tänker jag inte ens att jag har tinnitus(mest när det är tyst omkring som jag hör det), medans andra månader är ett helvete, man tänker på det konstant, fundera om det har ökat osv..
Jag brukar tänka att det kan vara så mycket värre, nu vet jag iofs hur högt ditt är, men jag är glad så länge jag bara hör det när det är tyst. Vill liksom inte tänka va fan man gör om det blir ännu högre, vilken nivå ställer man sig framför tåget så att säga?
Det jag ändrat sen jag fick det är att jag aldrig någonsin använder in-ear-hörlurar. Ska jag täcka öronen med hörlurar eller liknande, så ska det vara låg musiknivå. Alltid ha med sig öronproppar, man vet aldrig när man kommer i situationer där det är högljutt. Sen då att jag försöker pracka på alla öronproppar när jag är ute och festar m.m. Men folk lyssnar inte på en, men det skulle man själv inte gjort.. Vadå, varför skulle jag få tinnitus av alla som är ute o festar?
Jag fick min tinnitus på en fylleresa, andra dagen som vi var ute och festade så gick vi till det största discoteket på festorten. Sjukt stora högtalare mitt på golven och hög volym, var inte mycket mer än att det pep i öronen när man gick hem(brukar det ju iofs vara när man är ute på klubbar). Men sen när man vaknar och det piper i öronen, det var fan i mig inte kul. Resten av veckan var ju rätt förstörd, då jag stannade inne på rummet på kvällarna medans alla andra stack ut o festa.