Är Göteborgs kommun genomkorrumperad?

Hur socialdemokratins tillskyndare med tiden kommit att förändra innebörden av begreppet demokrati

Demokrati
I en sann demokrati, beslutar människorna tillsammans vad som är moraliskt, rätt och riktigt. Efter det beslutar man gemensamt hur samlevnadsreglerna, det som brukar benämnas etik, skall utformas och följas. Successivt utvecklas efter det formella regelverket en kultur med allt mer detaljerade lagar och förordningar, allt avsett för det gemensamma bästa.

Demokratin innefattar alltså det som människor gemensamt träffat överenskommelser om. Det brukar betyda att människor är hjälpsamma och stöder varandra utan tanke på att utnyttja andra till sin egen fördel.

Socialdemokrati
I Sverige har vi gått ett steg längre i betydelsen av begreppet demokrati, nämligen genom den form som betecknas socialdemokrati. Den innebär att gruppen människor, som låtit sig ingå i den krets som styrs av nämnda ideologi, tillåtits stifta egna, oskrivna samlevnadsregler, Göteborg utgör bara ett av exemplen. Från den ursprungliga demokratiska tanken att bryta tidigare förtryck från samhällets makthavare (kungahus, den besuttna adeln etc.) och sätta solidariteten i högsätet, byggs i socialdemokratins namn successivt upp en ny form samhällsgemenskap. I den ingår rätten att i beslutsprocessen utesluta den hälft av samhället som innehar större delen av kapitalet som uppkommit genom beslutsamhet, ambition, kompetens och hårt arbete. Det innebär i praktiken att de som framgångsrikt visar förmåga att bygga sitt eget välstånd inte längre kan förfoga över sin egendom annat än till mycket liten del enligt regelverk som den mindre bemedlade befolkningens politiker uppställt. Intressant i sammanhanget är att den adel som tidigare avskaffats och vars fördelar i samhället dragits undan nu ersätts med en politisk adel, som agerar avsevärt mycket mer hänsynslöst än tidigare adel.

Socialdemokratins perversa skattetryck och dess skadliga verkningar
I Sverige ingick i socialdemokratins tilltagande fartblindhet under 1960 och 70-talen att allteftersom behoven av skatteintäkter ökade (för att tillfredsställa S-väljarnas reformationskrav), drastiskt öka beskattningen, även i inkomstlägen som inte betraktades särskilt höga. I praktiken kom detta bl.a. att förhindra dyrt utbildade befattningshavare, som t.ex. läkare, tandläkare m.fl. att arbeta allt mindre. En för landet dålig affär. Det enkla skälet var att begreppet "marginalskatt" genom socialdemokratins perversa skattepolitik myntades.

En tandläkare som arbetat under ena hälften av inkomståret, såg ingen anledning att fortsätta arbeta den andra hälften, för vilken han tvingades skatta bort 90 % av sin lön. Vanligt blev därför att två tandläkare eller läkare delade på samma praktik med de kostnader denna drog i form av sköterska, hyra etc.. I verkligheten hade läkaren alltså kvar lika mycket av sin inkomst eller mer på halva årsarbetstiden. Han slapp f.ö., under det lediga halvåret, kostnader för transport, klädslitage, lunch och kunde f.ö. fritt förfoga över sin tid t.ex. för reparation av det egna huset etc.

Skattetrycket och den vanlige svenska arbetaren
Det socialdemokratiska skattetrycksvansinnet utvecklades så till den grad att även den vanlige svenske arbetaren började vägra att göra sitt bästa på arbetsplatsen. Förfrågan från arbetsgivaren om övertidsarbete avböjdes ofta, när det stod klart att övertidsarbetet skulle komma att beskattas till 75-80%). Marginalskattebegreppet hade fått fäste även i arbetarleden till att reducera ambitionen att arbeta. Detta har under utvecklingen av den nya S-människan inneburit att bidragssystemen uppnått sådana höjder att det till slut blev aktuellt att räkna på om det överhuvudtaget lönade sig att arbeta.

Hur Pippi Långstrumps upphov slutade vara socialdemokrat
Det som äntligen fick även inbitna socialdemokrater att inse vansinnet, blev när Pippi Långstrumps upphov, Astrid Lindgren beskattades med 102 %. Socialdemokrat som hon var, påpekade hon att hon visserligen hade råd att betala den skatten men att det kanske vore lämpligt med något lägre beskattningsnivå. Det var då finansminister Sträng i de egna leden mött sin överman som var kvinna. Som författare löste hon problemet med att beteckna sig som f.d. socialdemokrat och skriva ner sin egen form av sagan om prinsessan Pomperipossa i Monismanien:

http://www.taby-villaagare.se/pomperipossa_lindgren.htm

Detta innebar att en lex Lindgen stiftades, så att högst 90 % av inkomsten, när denna belastats med förmögenhetsskatten, skulle få tas ut. I sin helhet insåg t.o.m. landets sossar innebörden av skattevansinnet och röstade år 1976 bort det egna partiet.

Början till slutet för socialdemokratin (det går långsamt att bromsa upp ett långt godståg)
Inledningsvis, ansågs alltså enligt socialdemokratin, det vara rättvist och riktigt att samhällets ambitiösa, arbetsamma och därför ekonomiskt framgångsrika, fritt kunde avkrävas allt större andel av sin rikedom. Skatten utgick inte längre enbart på inkomst av arbete, utan också genom skatt på den del av inkomsten som blivit kvar, omvandlad till fast egendom, arvegods etc. allt att fördelas bland den mindre inte fullt så framgångsrika hälften av befolkningen. Inte minst Astrid Lindgren fokuserade på det vansinnet.

Ur den socialdemokratiska, vanligtvis lågutbildade politiska adeln har utvecklats ett nätverk som spridit sig i hela samhället. Det som från demokratisk synpunkt ursprungligen ansågs moraliskt belasta topparna i tidigare borgerliga samhälle, har nu med råge kommit att ingå som en naturlig del bland S-pamparna, blott ännu värre. Vad vi ser nere i Göteborg är bara en naturlig följd av utvecklingen. S-majoriteten i befolkningen, som återvalt S att styra staden, anser uppenbarligen den moral som ligger bakom alla bedrägerier vara OK. Varför annars fortsätta välja S?

P.S.
De flesta bedömare inser att det politiska läget och den historiska bakgrunden inte har ett udda exempel i Göteborg. Liknande kameraderi-förhållanden ser vi i hela landet "borstar du min rygg, borstar jag din". Min uppfattning är att vi svenskar måste samverka för att ändra Sveriges styrelseskick så att sunda, ärliga och kompetenta politiker får möjligheten att vända skutan Svea på rätt köl igen. Av det skälet har jag öppnat tråden:

https://www.flashback.org/t1488346,

Ju fler som deltar i den diskussionen dess bättre.

- För lite, för sent ~Östros

Kan du utveckla vidare?

Han utlöste katapultstolen innan störtningen var ett faktum, och det är sådan hederlighet man förväntar sig av jurister - men varför tillåter vi poltiker att hysa en lägre grad av etik och moral ?

Tyvärr, har vi alldeles för lite människor av den rätta kalibern här i landet (som dock inte kommer fram pga av diverse faktorer) ... och det kan vi tyvärr inte kopiera ifrån Schweiz.

Frågan är om det verkligen rörde sig om så hög etisk nivå även i nämnda fall. Juristen borde ju ha reagerat tidigare och lagt ärendena på annans bord.

Vad gäller politiker, har de ständigt närheten till syltburkarna och den frestelse dessa innebär. Som inom andra samhällsområden, finns alltid en viss kategori med svårigheter att undvika falla för frestelsen att utnyttja sin maktställning. Det kan börja med att A känner B, känner C som önskar komma in i uppdragssvängen. B påpekar för politikervännen A att C säkert skulle fixa utbyggnaden av A:s sommarstuga utan kostnad, om det stora uppdraget viks för hans företag.

Kostnaderna för sommarstugan integreras/debiteras lätt inom ramen för det stora uppdraget. De procentandelarna försvinner i fakturahögarna och kan anses negligerbara. Innebörden är att samvetet hos A krymper i proportion till hur liten andelen kostnader för sommarstugan drar i förhållande till det stora uppdraget.

När ett antal liknande "affärer" löpt genom systemet med "lyckat" resultat, stiger förväntningarna hos bägge parter och ett allt tätare vänskapsförhållande etableras (läs=korruptionsförhållande). Så har det utvecklats i kommun efter kommun i Sverige. Göteborg representerar bara ett exempel. Det sannolika är att Göteborgs storlek och att kommunens invånare låtit S husera fritt, möjliggjort större insyn - alltför stora bobblor spricker lättare. I mindre kommuner finns mindre risk att "affärer" blir kända utanför den trängre kretsen.

Pampväldet med dess nackdelar och politikers låga kompetens, som bl.a. beror på vänskapskorruption vid tjänstetillsättningar och hur broilerpolitikerna kommer fram. Man kan se konsekvensen för socialdemokraternas del, när man efter all kritik mot Mona Sahlin och hennes kompetensbrister, inte hittar någon värdig efterföljare. Den huvudsakliga utbildningen hos hennes efterträdare, som är tänkt att vid en S-valvinst besätta statsministerposten i Sverige, ligger i en tvåårig social utbildning.

Faktum är att i Sverige, genom de politiska blockens ryckighet när makten växlas, en långsiktig politik utan populistiska inslag, omöjliggörs. Bl.a. därför anser jag att Sveriges styrelseskick måste ändras. Se:

https://www.flashback.org/t1488346

Jo då...Det schweiziska styrelseskicket fungerar med automatik. I varje fall kommer kompetensen, som trots allt finns, att bättre kunna utnyttjas, om man i Sverige utnyttjar de viktigaste erfarenheterna man dragit i Schweiz efter mer än ett halvt sekel. I fortvarighetstillstånd kommer rader av förbättringar att ske och viktig kompetens att tillföras.