2010-04-30, 00:16
#1
Jag tycker det är helt ok. Jag är ju positiv. Jag ser fördelarna med Marijuana. Det är soft att röka på ibland. Trevligast med vänner, men rätt najs själv med ibland=) Ligger och lyssnar på klassisk musik, samtidigt som jag talar till dig.
Edit: Kommer vara typ som en föreläsning bara så ni vet. Så pallar ni inte slösa inte eran tid. Varför bara vara en sak. En annan sak med samhällsstrukturen jag stör mig på. Vi lever omöjligt i möjligheternas värld.
Ämnet är egenskaper, alla dessa ord som vi definierar oss med. Vilka är dom egentligen. Vi har även ett samlingsord för alla dessa egenskaper, där alla ord som är beskrivande samlas. Det här är Adjektiv. Haha, jag tycker jag låter som en jävla lärare. Fast skillnaden är ju att dom vet vad dom pratar om. Eller gör dom det?
Inte har jag läst det. Men här har ni "källa"=> http://sv.wikipedia.org/wiki/Adjektiv
En liten notis: Om man ska göra en liknelse med denna uppdelning, så varför inte den största, jag gillar ju helheten.
I min galna tankegång om skapelsen, och hur vi alla är ett. Som en enhet. Och att den onaturliga strukturen vi lever i med dagens samhälle, där katter föder på råttor. Som i sin tur endast får brödsmulor, och då menar jag världen och inte Sverige. Jo, då har vi ett problem. Jag förstår verkligen inte hur vi på stor skala accepterar det oacceptabla. Vi lever i en värld där 2% av världens befolkning, äger hälften av dess tillgångar. Jag fattar inte hur VI MAJORITETEN kan acceptera det.
http://www.mindfully.org/WTO/2006/Ho...-Gap5dec06.htm
Jag gör inte det, det handlar nog om mitt sätt att tänka. Sättet jag drar slutsatser. Jag har helt snöat in mig på att vara logiskt tänkande, fast göra det på ett kreativt sätt.
När man är logisk, då inser vi att vi lever i en galen värld. Jag lider verkligen med den, djupt inombords mig själv. Även dessa tankar är såna man behåller för sig själv. Då tänkte jag fortsätta nyttja min rätt att uttrycka mig. En rätt som tagits ifrån mig. Det gör mig förbannad så in åt helvete. Jag kan inte ens få höra vad mina medmänniskor tycker och tänker. För att man inte får tycka som man vill. Tror du att du får gå runt och tycka och tänka precis vad du vill, så lever du i en illusion.
Du får tycka vad fan du vill. Du får tänka precis på vad som helst. Ingen får säga dig annat. Gör dom det, då är dom inte din vän. Men att däremot inte hålla med dig. Eller för den delen inte hålla med mig. Det ligger i alla vår frias rätt att göra. Jag förväntar mig inte att alla ska tycka som mig i allt. Det vore den gråaste dagen i mitt liv. För då har allt vårt oliktänkande som för oss framåt försvunnit. För oss framåt som en enhet. En skapelse...haha!
Tanken är inte längre fri, den har vi själva låst i 1000 knutar, som våra regeringar vägra hjälpa oss med att knyta upp. Då får vi fan ta och göra det själva. Hur gör vi det då. Genom att bråka och tjafsa? Nej, vi gör det genom att börja använda det som vi verkligen inte använder fullt ut. Ingen av oss. Vi måste tänka och se vart tanken leder oss. Just nu följer vi bara näsan och den leder oss käpprätt ner åt helvete.
Men nu talar ju vi dessa egenskaper. Men vi har ett annat ord för en annan del av detta. Det låter inte lika fint och tilltalande som egenskaper. Som kan vara båda bra och dåligt. Beroende hur man tolkar det förstås. Hoppas ni uppfattar ironin i min röst. Tänkte jag nämner det då jag sett övertydligare exempel behöva förtydligas. Haha!
Edit: markerar ord nu när jag glider genom texten för o vara övertydlig. Går dock segt o jag sparar.
Detta ord är begrepp, det är inte alls lika trevligt och tilltalande. Man talar ofta om att saker och ting fastnar i begrepp. Det enda jag ser är hur vi alla redan fastnat i dessa begrepp. Dom lever som en del av oss alla. Vill röka en till=)
Jag som tycker mig kunna förstå människor relativt väl. Tycker jag ser alla egenskaper hos alla människor. Bara utvecklade till olika grader. Jag ser exakt samma sak inom mig själv. Att jag är väl lite av allt egentligen. Vi har skapat begrepp som vi stoppat in oss själva i. Tänk efter, kan det inte vara så att allt egentligen är en helt jävla fucking stor projicering av oss själva?
Jag säger verkligen inte att det är så. Men jag vill veta om det kan vara så. Jag kommer inte längre än så här. Jag vill veta vad ni tycker. Vad tror ni? Om ni skulle tänka riktigt långt. Även om ni inte håller med låtsas som att det är en diskussion med en vän eller nåt. Ok, jag är ute och cyklar, vad är alternativen. Diskutera med mig. Jag vill veta hur det ligger till. Jag kan inte riktigt få ihop universum och jag har typ bara 6 månader kvar att leva.
Så min frågeställning är, vad tycker du om allt det här? Är jag ute och cyklar mannen eller vad säger du? Ge mig ideer o spinna vidare på=), Se om jag tycker det verkar logiskt.
ps. Vad tycker ni om rubriken? Jag försökte iaf "få till det".
pps. Tänkte skriva egenskaper i texten för att vara övertydlig men pallade inte. Försök tänka hur jag växlar mellan olika sinnestillstånd, och sätter mig i ett visst humör, för att då fastna i ett visst begrepp. Det kan ni alla göra. Testa, men bara så ni vet får ni tänka försiktigt. Bygg upp ett bra självförtroende. Annars blir ni väl "galna", dom säger ju det
Edit: Kommer vara typ som en föreläsning bara så ni vet. Så pallar ni inte slösa inte eran tid. Varför bara vara en sak. En annan sak med samhällsstrukturen jag stör mig på. Vi lever omöjligt i möjligheternas värld.
Ämnet är egenskaper, alla dessa ord som vi definierar oss med. Vilka är dom egentligen. Vi har även ett samlingsord för alla dessa egenskaper, där alla ord som är beskrivande samlas. Det här är Adjektiv. Haha, jag tycker jag låter som en jävla lärare. Fast skillnaden är ju att dom vet vad dom pratar om. Eller gör dom det?
Inte har jag läst det. Men här har ni "källa"=> http://sv.wikipedia.org/wiki/Adjektiv
En liten notis: Om man ska göra en liknelse med denna uppdelning, så varför inte den största, jag gillar ju helheten.
I min galna tankegång om skapelsen, och hur vi alla är ett. Som en enhet. Och att den onaturliga strukturen vi lever i med dagens samhälle, där katter föder på råttor. Som i sin tur endast får brödsmulor, och då menar jag världen och inte Sverige. Jo, då har vi ett problem. Jag förstår verkligen inte hur vi på stor skala accepterar det oacceptabla. Vi lever i en värld där 2% av världens befolkning, äger hälften av dess tillgångar. Jag fattar inte hur VI MAJORITETEN kan acceptera det.
http://www.mindfully.org/WTO/2006/Ho...-Gap5dec06.htm
Jag gör inte det, det handlar nog om mitt sätt att tänka. Sättet jag drar slutsatser. Jag har helt snöat in mig på att vara logiskt tänkande, fast göra det på ett kreativt sätt.
När man är logisk, då inser vi att vi lever i en galen värld. Jag lider verkligen med den, djupt inombords mig själv. Även dessa tankar är såna man behåller för sig själv. Då tänkte jag fortsätta nyttja min rätt att uttrycka mig. En rätt som tagits ifrån mig. Det gör mig förbannad så in åt helvete. Jag kan inte ens få höra vad mina medmänniskor tycker och tänker. För att man inte får tycka som man vill. Tror du att du får gå runt och tycka och tänka precis vad du vill, så lever du i en illusion.
Dom lurar dig, jag ljög bara.
Tanken är inte längre fri, den har vi själva låst i 1000 knutar, som våra regeringar vägra hjälpa oss med att knyta upp. Då får vi fan ta och göra det själva. Hur gör vi det då. Genom att bråka och tjafsa? Nej, vi gör det genom att börja använda det som vi verkligen inte använder fullt ut. Ingen av oss. Vi måste tänka och se vart tanken leder oss. Just nu följer vi bara näsan och den leder oss käpprätt ner åt helvete.
Men nu talar ju vi dessa egenskaper. Men vi har ett annat ord för en annan del av detta. Det låter inte lika fint och tilltalande som egenskaper. Som kan vara båda bra och dåligt. Beroende hur man tolkar det förstås. Hoppas ni uppfattar ironin i min röst. Tänkte jag nämner det då jag sett övertydligare exempel behöva förtydligas. Haha!
Edit: markerar ord nu när jag glider genom texten för o vara övertydlig. Går dock segt o jag sparar.
Detta ord är begrepp, det är inte alls lika trevligt och tilltalande. Man talar ofta om att saker och ting fastnar i begrepp. Det enda jag ser är hur vi alla redan fastnat i dessa begrepp. Dom lever som en del av oss alla. Vill röka en till=)
Jag som tycker mig kunna förstå människor relativt väl. Tycker jag ser alla egenskaper hos alla människor. Bara utvecklade till olika grader. Jag ser exakt samma sak inom mig själv. Att jag är väl lite av allt egentligen. Vi har skapat begrepp som vi stoppat in oss själva i. Tänk efter, kan det inte vara så att allt egentligen är en helt jävla fucking stor projicering av oss själva?
Jag säger verkligen inte att det är så. Men jag vill veta om det kan vara så. Jag kommer inte längre än så här. Jag vill veta vad ni tycker. Vad tror ni? Om ni skulle tänka riktigt långt. Även om ni inte håller med låtsas som att det är en diskussion med en vän eller nåt. Ok, jag är ute och cyklar, vad är alternativen. Diskutera med mig. Jag vill veta hur det ligger till. Jag kan inte riktigt få ihop universum och jag har typ bara 6 månader kvar att leva.
Så min frågeställning är, vad tycker du om allt det här? Är jag ute och cyklar mannen eller vad säger du? Ge mig ideer o spinna vidare på=), Se om jag tycker det verkar logiskt.
ps. Vad tycker ni om rubriken? Jag försökte iaf "få till det".
pps. Tänkte skriva egenskaper i texten för att vara övertydlig men pallade inte. Försök tänka hur jag växlar mellan olika sinnestillstånd, och sätter mig i ett visst humör, för att då fastna i ett visst begrepp. Det kan ni alla göra. Testa, men bara så ni vet får ni tänka försiktigt. Bygg upp ett bra självförtroende. Annars blir ni väl "galna", dom säger ju det
__________________
Senast redigerad av bartsimpson 2010-04-30 kl. 00:28.
Senast redigerad av bartsimpson 2010-04-30 kl. 00:28.