2010-04-26, 00:34
#1
Jag är en andra generationens invandrare från europeiskt land och har en mörkhyad vän som är adopterad och nästan mer svensk än jag då han verkligen fått en gammelsvensk uppfostran.
Saken är att vi under blöta kvällar flera gånger har tagit oss igenom ställen med invandrargäng och genomgående har min vän råkat ur för betydligt mindre provokationer och problem.
Det har då gått så långt att vi numera ser till att gå såpass nära varandra så det blir ställt utom tvekan att vi är tillsammans så jag kan ta del av lite av hans "skyddande aura".
Det krävs då inte särskilt mycket fantasi för att förstå att min vän förmodligen uppfattas mer som "en av dem" medan mitt utseende gör mig till svensk och därmed mer lovligt byte.
Dock undrar jag verkligen hur de faktiskt resonerar i sitt agerande mot lokalbefolkningen i ett land som av ren välvilja tagit emot dem utan krav på motprestation?
När det gäller mina föräldrar så uppskattade de verkligen möjligheten att skapa ett nytt liv och faktiskt såg till att arbeta extra mycket för att på arbetsplatsen visa sin goda vilja för den frihet som de fått.
Alla är dock inte så tacksamma utan tar saker för givet men att vara rent ut sagt fientlig mot dem som hjälpt en (om inte från fara så åtminstone ekonomiskt) strider väl inte bara mot sunt förnuft utan även den mänskliga naturen?
Jag förstår faktiskt inte alls logiken i det uppförandet och jag köper inte alls att det skulle vara en reaktion på tidigare förtryck och utanförskap.
Detta skulle jag möjligvis kunna köpa för svarta i USA (även om ursäkten blir allt mindre giltig ju mer tiden går) men för invandrare i Sverige som aldrig blivit förtrycka utan fått komma in trots att landet inte har någon moralisk skyldighet att göra något alls är det för mig obegripligt.
Hur tänker de eg? Trots att jag börjat få upp ögonen för vissa mindre smickrande drag i blattekulturen är detta för mig fortfarande en gåta.
Saken är att vi under blöta kvällar flera gånger har tagit oss igenom ställen med invandrargäng och genomgående har min vän råkat ur för betydligt mindre provokationer och problem.
Det har då gått så långt att vi numera ser till att gå såpass nära varandra så det blir ställt utom tvekan att vi är tillsammans så jag kan ta del av lite av hans "skyddande aura".
Det krävs då inte särskilt mycket fantasi för att förstå att min vän förmodligen uppfattas mer som "en av dem" medan mitt utseende gör mig till svensk och därmed mer lovligt byte.
Dock undrar jag verkligen hur de faktiskt resonerar i sitt agerande mot lokalbefolkningen i ett land som av ren välvilja tagit emot dem utan krav på motprestation?
När det gäller mina föräldrar så uppskattade de verkligen möjligheten att skapa ett nytt liv och faktiskt såg till att arbeta extra mycket för att på arbetsplatsen visa sin goda vilja för den frihet som de fått.
Alla är dock inte så tacksamma utan tar saker för givet men att vara rent ut sagt fientlig mot dem som hjälpt en (om inte från fara så åtminstone ekonomiskt) strider väl inte bara mot sunt förnuft utan även den mänskliga naturen?
Jag förstår faktiskt inte alls logiken i det uppförandet och jag köper inte alls att det skulle vara en reaktion på tidigare förtryck och utanförskap.
Detta skulle jag möjligvis kunna köpa för svarta i USA (även om ursäkten blir allt mindre giltig ju mer tiden går) men för invandrare i Sverige som aldrig blivit förtrycka utan fått komma in trots att landet inte har någon moralisk skyldighet att göra något alls är det för mig obegripligt.
Hur tänker de eg? Trots att jag börjat få upp ögonen för vissa mindre smickrande drag i blattekulturen är detta för mig fortfarande en gåta.