Nu diskuterar vi fenomenet 20+ år gamla killar som är oskulder och löser problemet!

Alla kanske inte värderar yta lika högt som du?

Om du inte tycks ha läst vad många som "lider" av detta har skrivit, så har många gånger av fallen varit att dom har varit för kräsna. Och nu vet jag inte hur det är med dig, men för mig är det i alla fall så att vill jag ha en fin tjej, så krävs det också att jag ser bra ut. Det är inte bara killar som vill ha en snygg partner.

Svar på tal: Skaffa fleshlight.

Trådens frågeställning till resten av Flashbacks skribenter:
1. Vilka råd ger du till de som de som är äldre än 20 år och har komplex för att de aldrig gjort det??
-ÄR det verkligen en sån big deal att doppa får man ändra på något. Jag menar, sittar man fortfarande med WOW eller dom är prylarna och har fortfarande glasögonen från 4:e klass på sig kanske man ska tänka om.


2. Vilka råd ger du åt tonåringar för att de skall skall slippa hamna i den ovannämnda sitsen??
-Underhåll ditt sociala nät, bli inte nån enstöring som bara sitter och glor på PHP-kod. Det finns tid till det också men måste vara ute i svängen, vara social.


3. Det läggs ju ned en hel del resurser på att unga tjejer skall få en positiv, självsäker syn på sex, finns det något samhället borde göra för att minska antalet ofrivilliga oskulder??

-Alltså, att vara oskuld som sådan är nog inget problem. Det är ju inte där problemet ligger, i själv akten. Jag tror problemet ligger i att man tror att man inte är accepterad, att man inte tillhör flocken så att säga, att man är en "outcast". Att inte "bli vald" av en tjej och därmed få närheten av en annan människa tror jagär ett mycket större problem. Så det samhället borde göra är att stötta så ingen faller igenom sitt egna "nät", får ett förstört självförtroende som ger efterdyningar genom hela livet.

Fast det är kanske lätt för mig att skriva och tycka så här, jag blev ju av med min svendom i normal ålder, kanske lite för tidigt...

Kanske det. Vet inte. Har inte snackat med han sen dess. Han hängde sig inte. Han tog en cocktail. Och han var en jättebra kille och det var jättesynd att han inte kunde leva med sin oskuld. Jag saknar honom.

Det finns så många snyft historier och även jag har en, men söker inte sympati.

Jag jobbar på mina problem, 2 år in faktiskt. Från att nått botten till att ha ett självförtroende och egna åsikter. Allt handlar om att vara realistisk, det är bara jag som kan ändra min situation, det är ingen lätt resa, men om man inte har någon brådska är det varken en fysiskt eller psykiskt jobbig resa.

Ta små steg, sluta ljuga för sig själv och att spilla en tår är inte fel, men det gör inte saken bättre.

Idag verkar jag inte vara långt ifrån mitt första förhållande och oskulden är inget jag bryr mig om. Det som är psykiskt jobbigt är ensamheten, saknade av bekräftelse och närheten man får av en partner.

Samhället kretsar förmycket kring sex, TS som känner sympati för oss gör det av helt fel anledningar. Jag tror inte oskulden är det som gnager i hövet på 'oss', det är saknaden av bekräftelsen, iaf var det så för mig.

Word, i stora drag håller jag med.

Han har dock i princip rätt i vad han säger. Det handlar inte om ytlighet, snarare vad man utstrålar.

Antingen kan man gnälla på vad som gäller eller så kan man gilla läget.

Själv rök svendomen vid ganska exakt 20 års ålder. Inget jag skämdes över. Flickan i fråga vägrade efter min insats att tro på att jag var oskuld. Vet inte om hon fortfarande tror på det efter snart 10 års tid.
Till på köpet så blev det en unge av allra första gången, så idag har jag en son på snart 9 år. Jag har en dotter också, men när hon blev till så hade jag lite mer erfarenhet.
Dock så kan jag säga att allt det jag hade gått miste om har jag tagit igen sedan dess. Det har liksom bara flutit på.

1. Hur gammal är du??

25

2. Hur mår du??

Jadu, har pratat med hjärnskrynklare sen jag var 17 år och går numera i kbt. Hur dåligt jag mår går inte att beskriva, enda anledningen att jag lever är för att jag har en familj, skulle aldrig kunna ta livet av mig när dom fortfarande är vid liv. Har inte träffat kompisar på flera år, har 1-2 st. Pratade aldrig med en tjej i högstadiet/gymnasiet, festade inte heller. Pratade en hel del när jag var runt 20 men jag gjorde bort mig totalt. Skulle ni se mig skulle ni nog inte tro att jag var oskuld. Jag har Bdd, social fobi och är deprimerad. Men tjejproblemen ligger i skuggan bakom problemen att jag inte umgås med kompisar, för jag har nog inga kvar. Lägg där till att jag har varit beroende av porr i 6 år.

3. Varför gick det som det gick??
Jag såg förjävlig ut under högstadiet/gymnasiet och stannade därför inne, förmodligen däför ingen tjej lade märke till att jag ens fanns. Försökt att föreställa er att ingen av tjejerna i er klass sa ett år till er under så många år. De enda gångerna jag minns att de pratade med mig var när vi var vid skåpen vi hade våra skolböcker i (mitt skåp var längst ner) och ibland tappade folk saker och då frågade dom om jag kunde ta upp det.

4. Har du gett upp eller försöker du fortfarande bli kvitt din svennedom?? Vad är din strategi och tror du att du kommer att lyckas??

Har gett upp. Detta är svårt att beskriva men allt eftersom tiden går (Detta är något som jag tror alla som är oskulder över 20 tänker på) så blir det tråkigare att bli av med oskulden. Att bli av med oskulden till en 26 årig tjej skulle kännas hemskt, jag vet inte hur jag skall förklara detta men hon är liksom väldigt VUXEN, något som jag absolut inte känner att jag är. Jag skulle vilja ha sex med 17-21 åringar, det är liksom mer obetydligt. Som sagt, jag vet inte hur jag ska förklara detta fenomen.

Jag håller inte alls med dig. Jag kan hålla med om att hurtiga "självförtroendeexperter" och övningar av olika slag oftast inte ger någonting alls. Det är mer av en inre resa. Deras tips och övningar kanske i bästa fall kan hjälpa någon att hitta sin egen version av övningen som kan vara till viss hjälp. Att det just nu inte finns några riktigt bra böcker, övningar eller liknande betyder dock inte att självförtroende och självkänsla inte verkligen gör de underverk som de gör! Det betyder inte att det i framtiden inte kommer att utvecklas bättre metoder.

Grejen är att yttre bekräftelse inte ger så mycket om man inte redan har ett bra självförtroende eller självkänsla. Du kan ha 1000 människor som säger att du är vacker, sexig och bra på jobbet. Om du själv inte tycker att du är det så kommer bekräftelsen rinna av dig i samma ögonblick som du får den och du kommer att börja jaga efter mer. Det är som om bekräftelsen är sand och din självkänsla är en säck, du öser sand i säcken och försöker fylla den, men det finns ett stort hål i självkänslan/säcken så allting rinner ut i nästan samma takt som du öser i den. Du kommer inte få göra något annat än att ösa sand i resten av ditt liv, om du inte sätter dig och lagar hålet först.

Naturligtvis är yttre bekräftelse också viktig för helheten! Annars står du ju bara där med en tom och sladdrig säck. Men de två hör ihop! Ju bättre självförtroende du har, desto mer kommer människor att tycka om dig, desto bättre arbete kommer du att utföra och desto vackrare och mer attraktiv kommer du att bli. Men jag förespråkade också fler meningsfulla aktiviteter för ungdomar, där de kan skaffa fler vänner och bekanta av båda könen. Då ökar ju chanserna också att de får både kompisar, hångel, flick/pojkvänner och sex.

Wow, vad mysigt det lät! Grattis