Ensam och vilsen student

Jo, såklart är utbildningen det viktigaste, men det suger ju också att min sociala situation nu är sämre än den var innan jag flyttade hemifrån, vilket säger en hel del...

Ja heh, dock har jag nog inte mod nog att glida in på en grillfest än

Kaoset på valborg kommer göra det mycket lättare att smälta in

Jag befinner mig i en liknande situation som dig, men skillnaden är att jag går komvux och inte högskola
Ångrade att jag inte sökte in på högskola, hade varit hundra gånger lättare att få kompisar även om ajg inte är den socialaste personen
Får väl ta och bita ihop och flytta till eget snart, då känns chansen större att man träffar någon. Får man fråga vart du bor eller är det "sekretessbelagt"?

Mjo kan tänka mig att det är lite torftigt socialt sett på komvux..

Ville inte skriva i tråden var jag pluggar, utöver att det är en stor studentstad... om ni undrar så skicka istället ett PM

Här är det inte några tankeproblem vi snackar om, det är helt enkelt frånvaron av socialt umgänge och det allena som ställer till det för TS.
Nu vet jag inte så mycket om högskolelivet ännu, men jag befarar att det bara är att försöka vara lite mer på och aktiv på det sociala planet.
Jag förstår vilken svår sits det måste vara, men jag tror verkligen inte det är värt att avsluta studierna för.

Kommer börja plugga i Linköping till hösten så välkommen och bli min vän då jag inte känner en själ i den stan

Fan ibland önskar jag att jag hade mer av en edge... något som får folk att komma ihåg mig. Det är faktiskt pinsamt få personer som jag känner bland mina kursare. Tror inte 2/3 av alla ens vet vad jag heter.

Jag har inga problem att gå fram och prata med en främling på en fest, men nu har vi kursare gått tillsammans snart ett år... det blir liksom konstigt att börja från början och försöka lära känna folk, som jag borde gjort på nollningen. Dessutom känner jag att jag gjorde bort mig under de första veckorna genom att jag var så osocial/stundtals avvisande att jag inte nu kan riktigt vistas i dessa personers närhet...

Såg nu på facebook att i princip alla kursare var bjudna till en grillfest.. det stod till och med på eventet att bjuda in ALLA i klassen, men folk har antagligen glömt bort mig. Har visserligen inte många i klassen på facebook, eftersom jag tycker det skulle kännas lite mobbat att behöva lägga till 80 personer. Man vill ju att andra ska lägga till en själv. (Tycker facebook är väldigt obehagligt då det hänger ut hela ens liv (mitt osociala liv bland annat) så jag har väldigt hög security settings + en bild som inte visar ansiktet)

Det blir en ond cirkel eftersom ju mer isolerad jag blir desto mer behöver jag vara "secretive" så att ingen upptäcker hur pass isolerad jag är. Kan tänka mig att folk ser på mig lite som den där snubben som inte vill komma in i gemenskapen utan har andra vänner vid sidan av som han hellre umgås med.

Fan vad fjantigt det här blev... känner dock för att skriva av mig lite.. det blir också en liten bumb för tråden

Gå dit, gå dit förfan Se till att komma tid tidigt, då det kanske bara är några där! Ta några bira själv innan också, max 3. Jag lovar dig att allt löser sig då. Missa inte den chansen.

Absolut! Det är precis vad folk vill när man har sånna fester! Ingen press utan bara dyk upp och var öppen. Går man på en fest så vill man träffa nya människor!

Men bra idé att inte dricka jättemycket också, så sett så kan man lättare hålla tillbaka på att må dåligt dan efter om det känns som att allt inte gick perfekt. Tänk på att allt gått bra om du lyckats berätta saker om dig själv som folk lyssnat på.

Jo det blir nog att gå dit... det blir jobbigt dock om det inte är så många där som jag är mer bekant med. Tycker det är grymt svårt att bryta sig in i ett "cirkel" med människor som känner varandra väl och som drar internskämt osv. Var på en fest för någon månad sedan där jag endast kände personen jag kom dit med.. och alla på stället kände varandra grymt väl. Det kändes som om de inte var intresserade av att släppa in mig i deras samtal (det gick dock OK att snacka med folk 1 on 1..) så det slutade med att jag gick hem runt sju snåret..

Du skulle ju kunna satsa på att göra bort dig.
På det snygga sättet, detta är förstås en konst i sig. Näst intill en extremsport.

Jag är också ganska kass på det social, då jag lider av extrem tankspriddhet, kan inte fokusera alls knappt på lite snick-snack, är lite rädd för närkontakt också. Även om det ibland går bra.
Det handlar om att glömma sig själv, det centrala. Döda ditt ego.

Jag lyckas ta mig fram, trots min blyghet och smått opassande beteende. Genom att helt enkelt visa det. Att visa till tjejen som snackat med mig i 5 min, att jag inte fattat ett skit utan tänker på ett liter rim. Om ensam lisa, som aldrig fick spisa och på den där snubben som ser ut som Linkin Park. Plötsligt får man ett lite skratt, varför fattar jag inte. Men hon kommer ihåg mig. "Den där långa snubben som rimmar hela tiden"...

Man använder sin charm, till att visa jag är jag. Folk gillar sånt, det bara är så. Alla kommer inte älska dig, min paranoia göra att jag tror många snackar skit om mig. Men jag se också de som gillar mig, till och med hon som jag tror älskar mig.

Du förstår, visar man aldrig sina sår. Kommer det ta alla tiders år. Att hitta någon att läka ditt sår.

Så jag skulle säga, till din ovisa framtid följande;
(1) Gå på festen, i vilket fall.
(2) Skicka möjligen ett sms till den du känner bäst; Skriv följande (dock med egna ord i viss mån)
"örru! ska du på den där grillgrejn? Jag bjuder på lite sprit (ja sprit, inge jävla öl) om du vill... Hörr av dig skulle vara kul".
(3) Jag lovar, jag lovar. Han kommer inte skratta, inte tänka fan. Han kommer känna sig älskad och behövd. Det gillar alla människor.
(4) Gör följande val;
(4.1) Sup dig cp full, alltså inte så du däckar dirr. Men typ ramlar runt å så. Kan vara risky men också jackpot. OM andra börjar spåra - Kör hårt!
(4.2) Glid bara runt, var inte för bögtrevlig bara. Detta är nästa svårare. Detta snicker-snack.
(5) Lyckas förmedla den bilden av vem du är.
(6) Kommer de då skratta åt dig, hata dig. Ja då kan du bara säg "fuck you" dunka flaskan i någons huve å sticka. Vad finns det att hämta hos svin? Om inte någon enstaka pärla.

Nu har jag gett dig något att lära.
Det är en tung börda att bära
Men allt går bra så länge du förstår:
Alla vill bli Älskade, Alla vill Älska.
Du måste bara ge och ta möjligheten

Bagaren - Tror vi har lite olika problem; du verkar tänka lite för lite på vad som sägs i konversationen och jag tänker "för mycket". Jag tänker konstant hur andra ser mig och jag analyserar hela tiden det dem säger för att ta reda på vad de tycker om mig. Svarade på min fråga lite kort och snabbt? Jaha då är hon inte intresserad av att prata... osv


Detta har redan hänt mig i höstas, att jag drack alldeles för mycket.. vill inte gå in på detaljer men jag hade ångest över mitt fjortisbeteende långt efter. Kanske om jag hade tagit det lite mer som en klackspark så hade jag känt mig mindre nere. Har inget problem att skratta åt mina egna misslyckanden med goda vänner, men det värsta jag vet är när folk jag inte känner skrattar åt mig.


Det är svårt när jag själv inte "vet vem jag är"... På ett sätt försöker jag skapa mig själv en identitet som den där lite mystiska och hemlighetsfulla killen. Jag gör detta på ett både indirekt och ett direkt sätt. Det är grymt svårt att förklara, men t.ex. så tror jag inte min gamla bästa vän riktigt visste särskilt mycket om mig. Även om vi var grymt bra vänner så hade han inte ens varit hemma hos mig (visserligen bodde vi på två olika delar av staden). Tror jag försöker intala mig själv att jag är mer speciell (och på så vis bättre) än andra genom att vara lite avvisande och "mystisk".


Jag kommer ju ändå gå samma kurser som de här människorna i 4 år till så jag vill ju inte bli hatad av dom precis... Ger hellre inget intryck än ett dåligt intryck.