Ensam och vilsen student

Jag menar inte specifikt fotboll, finns ju badminton klubbar och liknande, men syftar mer på en lagsport som bandy, ishockey eller varför inte gå med i schack klubben inte vet jag.
Du känner dig själv bättre än vad jag gör

/hamilton

Var i liknande situation innan jag började på mitt andra program, läser två nu samtidigt och har skapat några kontakter jag kan hänga med. Det är bara stå ut rätt som det är så kommer det komma någon du kan hänga med. Att hoppa av sin utbildning på grund av att man inte har riktiga kompisar kommer bara hjälpa om man tänker kortsiktigt. Så mitt tips är och jag tror att du har fått det av flertalet är att stå ut och fortsätt med utbildningen sen när du är klar då kan du gnälla över brist på social aktivitet.

Jag ska börja studera till hösten och ska som TS gjorde, flytta till en ny stad. Det han beskriver är min största rädsla med att börja på högskola. Jag läser en fyraårig linje på gymnasiet nu och alla mina kompisar, som bara läste 3-åriga linjer, har flyttat för att studera eller jobbar och är med flickvännen hela tiden. Så jag har i princip varit ensam hela fyran och vet därmed precis hur det är. Jag vill verkligen inte vara ensam 3 år till på högskola!

Ville bara skriva av mig lite och säga att jag läser tipsen som skrivs i tråden och att jag ska försöka göra så att min farhåga inte inträffar.

Många som är i min situation har redan hoppat av, bl.a. en snubbe som jag lärde känna rätt bra. Nu talar jag visserligen för mitt eget program, det kanske ser annorlunda ut på andra.

Vad är det för tävling du syftar på?


Min utbildning är 5 år, så det är lång tid kvar på den. Jag vill inte se tillbaka på min studietid som en tid av ensamhet och social ångest.

Jag nämnde inte detta i mitt inledande inlägg, men jag har möjlighet att påbörja en likvärdig utbildning i min hemstad. Så ifall jag skulle hoppa av så skulle jag arbeta/resa i 1 eller 2 år för att sedan börja plugga i min hemstad (antagligen).

Ett annat alternativ jag funderat lite på är att göra som du och börja läsa något annat (typ språk) parallellt med mina andra studier. Dock skulle det nog bli väldigt stressigt, och jag vill inte bränna ut mig.

Om du lyckas fixa korridorsboende tror jag det kommer gå prima för dig. Jag tror min situation hade varit väldigt annorlunda om jag fått ordentligt boende från början. Tiden jag bodde i källaren hos familjen som inneboende sög helt enkelt. Nu när jag har eget boende känns det faktiskt mycket bättre än tiden i källaren.

Min är också 5 år läser civilingenjör i Datateknik... Men du får ju också ändra inställningen, om du oroar dig för saker i framtiden så är det ju självklart att så kommer det också ske. Men om du istället fokuserar på att slippa leva i ångest, då får du ju helt enkelt vara lite mer öppen eller påbörja med en ny kurs så att du kan träffa lite fler folk, och just språk kurser skulle ju vara ett utmärkt val; För där kommer du ju snacka med folk, du kommer ha grupparbeten med mera.

Det jag syftade på när jag nämnde att min utbildning var 5 år, var att om jag ska hoppa av, är det lika bra att jag gör det nu efter 1 år istället för efter 3 år. Egentligen brukade jag inte oroa mig för framtiden. Jag tänkte att det löser sig. Men det har det inte gjort.

Jag har hela tiden levt passivt, låtit andra ta kontakt med mig, så du har rätt i att jag måste ändra min inställning. Känner dock att jag har svårt att få igång ett momentum; jag går hela tiden på lågvarv, och istället för att gå med i någon förening, så ärligt talat sitter jag hellre framför datorn/TVn och kollar på någon serie. Rimligtvis borde det finnas fler som mig där ute, folk som vill ha socialt liv, men ändå gillar att bara slappa och ta det lungt rätt ofta.

Så du vill ha någon person som ska styra över dig, för så verkar det som, du är inte inställd på att själv fixa grejer utan du skulle hellre vilja att någon gör det åt dig och sen när du inte hittar någon då börjar du fråga dig varför du är ensam.... Om så är fallet då ska du ta till dig mitt råd för så här var mitt liv för 6 månader sen när jag som nyinflyttad skulle börja ett liv där jag får ta hand om mig själv. Nu så har jag bra kompisar. En del träffar jag i skolan och lite då och då även på fester. Sen andra bara på fritiden

Känner igen mig väldigt i din situation. Jag flyttade till ny stad, eget boende. Hade dock en flickvän med mig, vilket fick mig hoppa över dom sociala kontakter i klassen som erbjöds. I vintras tog det dock slut med flickvännen som fick mig inse hur mycket jag missat (även om jag nu insett att det är väldigt få kursare som jag faktiskt trivs med). Det är betydligt enklare nu till sommaren med grillfester och liknanande, inte lika mycket press och sterss över fester. Glid förbi om dom ska grilla, dom bjuder säkert in dig om dom ser dig där.
Det värsta du kan göra är att fly från problemen, ta chansen att lära dig något!

Tycker du ska hålla ut. Anledningen till att man studerar överhuvetaget är för själva utbildningens skull eller hur? Dock är det så klart en bonus om man lär känna folk.

Jag har inga vänner dä'r jag studerar, men kompenserar det genom att hålla kontakten med gamla vänner från hemorten på msn samt har lärt känna nytt folk utanför skolan genom att engagera mig i lite saker.

För några dagar sedan blev jag spontant inbjuden till en fest av en i korridoren, så det var schysst, slapp jag börja noja mig innan ifall jag inte skulle klara av att vara social osv, men det gick faktiskt rätt bra =). Dock känns det rätt segt att jag inte har någon att hänga med på valborg (antagligen, har skickat iväg sms till ett par personer som jag känner hyfsat men de har inte svarat)... men ifall jag inte lyckas få tag på någon att hänga med så ska jag nog ändå dra ner till parken med några öl och försöka snacka med lite folk. Det kommer säkert få mig att känna mig misslyckad när jag ser alla andra i sina "gäng" men jag kan i.a.f. försöka träna att snacka med främlingar lite.

Bra inställning! Du ser, du har ingen anledning att tänka så mkt på det.