Dacs reinkarnationsteori

Jag har länge haft en teori som jag diskuterat med vänner men aldrig riktigt lyckats övertyga/fått fram vad jag menar , gör ett försök här så kan vi diskutera det.

Det hela bygger på:

Är det inte jäkligt skumt att vi är medvetna just nu?

Jag menar, säg att det universum vi lever i är det enda, det uppstår en gång och finns för alltid (eller det försvinner på nåt sätt, det spelar inte så stor roll). I detta universums livstid ska du leva en gång, och den gången varar i ungefär 100år. Om man tittar på universums "nutid" så går denna som en punkt på en linje från det att universum skapas fram till den punkt där du föds, och sedan går den i 100år, och du dör, och sedan fortsätter den bort i horisonten....

Att punkten på linjen (nutiden) befinner sig på en speciell plats/år på linjen borde man kunna beräkna sannolikheten för, den borde vara 1/(universum livstid).

Således så borde man kunna säga att om man nu ska leva en gång på denna tid, så är det 100år/(universums livstid) chans att befinna sig på ett specifikt intervall på linjen/tiden.

Dock råkar det vara så, att nutiden befinner sig på just den plats i tiden (av ett oändligt antal andra platser) där du är medveten. Det vore så ohyggligt mer sannolikt att du antingen redan har levt och dött, eller att du ska leva nån gång i framtiden. Om ovanstående stämmer så är det 100år/(universums livstid) att nutiden befinner sig just på din livstid. Om universums livstid är oändlig så är det ganska liten sannolikhet

Jag vet inte, men jag tycker det är så ohyggligt osannolikt att vara medveten "just nu". Detta för mig tyder mer på att man alltid upplever att man är medveten. Säg att man lever i 100år, sen dör man och blir omedveten, sen går det eoner eoner eoner av tid och oräkneliga universum uppstår och försvinner, så kommer det till en punkt där allt är precis rätt igen och man råkas födas igen. All den tid av omedvetenhet skulle ju passera snabbare än ett ögonblick, för man är ju inte medveten om den?!

Vad tror ni?

Förr tänkte jag mycket på det där med att bli ett nytt medvetande efter att man dött. Inte återfödelse direkt, men jag tror att vi är inne på samma spår. Det är svårt att förklara det på annat sätt än att man "får styra en ny kropp utan någon som helst koppling till ens nuvarande medvetande".

Dock tror jag inte att det blir så, men det är en inbjudande tanke.

Nja, jag tycker inte riktigt att din logik når hela vägen tyvärr .

För det första så använder du som argument att det är en oerhört liten chans att du skulle leva och vara medveten just nu, när universum har existerat i så fruktansvärt lång tid och kommer att existera långt efter du är död. Men det är ungefär som att kasta en tärning tusen gånger och prata om hur otroligt liten chans det var att kombinationen blev just som den blev (358064275462852...) eller hur liten chans det var att Jens Olsson vann en miljon på lotto.

Dessutom menar du att det borde vara mycket större chans att nutiden befinner sig på en plats längs tidslinjen där du ännu inte existerar eller där du redan har existerat och dött. Jo men det har ju också gått ca 14 miljarder år av tid där du inte existerade, och det kommer att gå en jävla massa tid efter du har dött. Men någon gång måste du ju leva. Problemet är att den enda tidsperiod där du kan fundera över detta är den period då du är vid medvetande. Eller hur?

Vi själar är medvetna ALLTID, i ALLT TID, i EVIGHET!

MEDVETANDET = Själens eviga perceptionsförmåga, själens energi. Det är själen som är medveten, och medvetandet genereras givetvis av oss medvetna själar!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medvetandet
http://en.wikipedia.org/wiki/Consciousness


Det har alltså ALDRIG funnits någon tid, och det kommer ej heller någonsin finnas någon tid, då vi själar inte är medvetna...

Jo, ska man leva en gång på en oändligt lång tidsperiod kan det ju lika gärna vara nu. Men det är samtidigt oändligt mer sannolikt att det inte skulle vara nu .. Dvs, det är oändligt mer sannolikt att jag inte ska var medveten (om man ser till universums hela tid), men ändå är jag medveten NU! ... vet inte om jag får fram min poäng riktigt , det är svårt att förklara vad jag menar.

Jag tror att jag förstår hur du menar . Min viktigaste poäng är att om du inte vore medveten just nu så skulle du över huvud taget inte kunna fundera över detta. För att över huvud taget ifrågasätta din existens så krävs det att du existerar.

Om vi alltid är medvetna varför kan man då bli medvetslös?

Dåligt med diskussion i denna tycker jag ...

Kanske kan dra igång det lite med en film?

Cosmic Journeys: When Will Time End?
http://www.youtube.com/watch?v=5OFThORmR-s&feature=fvsr

Man kunde också anta, att världen är mer eller mindre determinerad. I såfald finns ingen sannolikhet, som sådant, utan det blir mer ett sätt att förklara vår upplevelse av händelsers utfall som något mystiskt, medan de i verkligheten är förutsägbara.

Därutöver, så är din slutledning inte als hållbar.

Vi levar nu.
Det finns större chans att vi borde ha levd eller borde leva efter nu.
--------------------------

Efter som det är osannolikt att vi levar nu, måste vi vara odödliga själar, som reinkarneras ständigt.

Eller: Man har upplevelsen av att vara medveten konstant.

Jag tycker inte någon av de två håller. Och även om den sista var korrekt, i vilken mån är du, subjkektivt, en konstant oplevelse? Om hela dit univrsum kollapsade och återställdes till födseln, ville du då säga att din identitet kvarstod?

Men ja, oavsett vad bör du nog hitta bättre skäl än de du har givet, för inget tyder på att du har rätt. Ps. kolla upp Scientologikyrkan, deras läror påminner om din livsteori. Men låt bli att betala dem, deras läror kan hittas annanstans. Båda suger.

Förlåt min förvirring, men jag antar att du svarade trådskaparen och inte mig? Jag håller nämligen med dig om att universum mycket väl kan sägas vara determinerad. Sannolikhet är något vi använder oss av eftersom vi inte har all den fakta som behövs för att kunna göra en absolut säker förutsägelse.

Jag vill bara definiera hur jag tänker på identitet och personlighet här. Min personlighet (anser jag) är uppbyggd av de värderingar som min omgivning har matat mig med under mitt liv, plus en del som är genetiskt. Hade jag växt upp i Afrika hade jag haft andra värderingar och en annan personlighet. Även minnen tror jag är knutna till kroppen och lagrade i hjärnan. I fallet med reinkarnation, som jag tänker mig det, skulle personligheten nollställas mellan varje inkarnation.

Men identiteten, eller mitt medvetande eller vad man nu vill kalla det, skulle vakna upp i en ny kropp. Dock helt nollställd, och även tro att detta är enda gången det varit medvetet (för det skulle inte minnas nån tidigare gång..)

Så på sätt och vis skulle inte "jag" flyttas över till en ny kropp, men min identitet/medvetande skulle göra det

Ok, men säg att universum är helt deterministiskt. Om vi antar att det hela tiden skapas universum i all oändlighet så kommer det ju förr eller senare skapas ett identiskt universum som vårat, vilket till slut kommer leda till att atomer är i en exakt samma stuktur som när du föddes. Kommer då du att vara det medvetandet eller kommer det vara något annat medvetande som kontrollerar en exakt kopia av dig (och hela ditt nuvarande liv eftersom det är deterministiskt)?