Legalisera narkotika

Man kan inte blunda för att den narkotikapolitiken vi för idag, som bygger på nolltolerans, inte fungerar särskilt bra eftersom all statistik (ingen källa tyvärr) pekar på att narkotika bara blir vanligare och vanligare. Framför allt bland ungdomar. För att kunna påverka det så måste vi först och främst se till att vi kan kontrollera utbudet, därifrån kan vi börja arbetet mot bättre och mer rättvisa omständigheter. Därför bör vi legalisera.

Drogmarknaden ska naturligtvis inte släppas fri. Kiosker och dylikt kommer naturligtvis inte ha rättigheter att sälja narkotika. Det kan vara legalt utan att vara lössläppt.

Hela vägen.

Nu har jag lite svårt att tro att det är nolltoleranssystemet som är grunden till att droganvändandet ökar. Det kan vara en bra idé att ta kontroll över distributionen, men jag tycker inte att vi ska främja nyttjandet av tyngre droger. Nu kanske jag är alltför påverkat av det sociala klimatet, men jag har svårt att tro att en heroinist/kokainist eller liknande kan se tillbaka med ett nostalgiskt leende på dennes tid som tung missbrukare på samma sätt som en amerikan kan med cannabisrökandet på college. Det går att minska risken för att andra ska fara illa av en tung missbrukare, men det är ju onyttigt på en helt annan nivå för missbrukaren än lätta droger.

Så jag är fortfarande starkt tveksam. Sen är ju tyngre droger svindyrt också. Ska staten först gynna langarna så att de kan tänka sig att följa regleringarna, vilket kommer att kosta? Sen är ju inte problemet med starkt beroende löst heller. När en person blir slav under en drog, kommer denne inte att kunna utföra ett arbete och därför bli bidragsberoende. Kanske måste världens högsta skattetryck höjas ytterligare för ett gäng knarkare.
Jag kan fortfarande bara se att det blir dyrt för de som faktiskt väljer att hålla sig rena (och en stor majoritet kommer behöva göra det för att landet ska ha tillväxt), och det blir inte särskilt bekvämt som skattebetalare. Särskilt när man är så borgerlig som jag, och inte ens pallar se vanliga latmaskar leva på bidrag

Dina skattepengar används redan i kampen mot droger och till att uppmuntra säkert drogbruk (Systembolaget), vilken metod tycker du verkar effektivast? Att drogerna distribueras statligt eller illegalt, försvinner kommer de ju inte att göra.


I min värld är iaf ett drogliberalt samhälle ingen utopi, det existerar ju trots allt drogliberala länder som påvisat goda resultat inom missbrukarvården m.m.. Egentligen handlar väldigt mycket om en ändrad syn där droganvändande ses som ett folkhälsoproblem istället för en kriminell gärning. Ett drogfritt samhälle (vår kära nolltolerans) anser däremot jag vara utopisk, hur många länder finns det som är drogfria?

Drogmarknaden är ju dock rätt unik och bör inte i mitt tycke vara fri utan som alla andra marknader (även om många inte borde vara det) så ska det vara statligt reglerat. Exakt hur systemet skulle utformas är väl svårt att svara på men jag litar faktiskt mer på statligt anställda än kriminella för att distribuera känsliga varor som droger.

Precis, jag håller helt med om att det skulle vara väldigt skönt att slippa lägga sig i andra människors förehavanden. Jag skulle vilja vara mer liberal än jag är. Men sett ur ett bredare samhällsperspektiv så kan i alla fall jag enbart se att det blir mer kostsamt. Vi verkar ju alla vara överens om att staten känns mest pålitlig, men som bekant så leder statlig reglering nästan alltid till att illegal verksamhet kvarstår då marknaden kan bli extra lönsam för en slug kran som kan smita undan systemet och sälja skattefria droger till lägre priser. Se den förekommande spritsmugglingen som ett exempel.

Så jakten på langarna kommer att fortsätta, förhoppningsvis kraftigt reducerad givetvis men parat ihop med de faktorer jag beskrivit tidigare så tror jag att det kommer irritera drogfria medborgare så till den milda grad att en majoritet börjar ropa efter nolltolerans igen.

Jag kan tillägga att jag delar din uppfattning att även ett drogfritt samhälle är en utopi.

Alla substanser ska vara legala, jag håller inte med dom debattörer som vill att staten ska kontrollera försäljningen, det ska stå vem som helst fritt att köpa av vem dom vill eller odla/framställa själva.

https://www.flashback.org/t1166134

You where saying?

Hysterisk politik hindrar framsteg

Här finns alltså ett naturligt ämne, använt i generationer av människor i Västafrika som utan indikationer på att vara beroendeframkallande skänker brukaren eufori och som dessutom åtminstone visar tydliga indikationer på att vara missbruksavbrytande.

Hur behandlas då detta ämne av svenska politiker?

Istället för att påbörja forskning syftandes till att dokumentera eventuella effekter i den positiva riktning det finns gott om personliga vittnesmål kring, så väljer man att 1985 klassa Ibogain som narkotika. Vid den klassificering som sedan görs av Läkemedelsverket så klassas Ibogain i klass 1 där vi också återfinner t.ex heroin och kokain.

Eftersom våra politiker på detta sätt och i vanlig ordning kör ner huvudet i sanden och babblar hysteriskt om knark så får den intresserade istället söka informationer på annat håll och en sådan informationssida visade sig faktiskt vara svensk när jag själv sökte fakta kring Ibogaine.

Alla droger. Eftersom man inte kan förbjuda bort ett beroende så måste man hitta en medelväg där fysiska och psykiska skadorna och dom ekonomiska konsekvenserna blir så små som möjligt. Parallellt med detta måste man ha respekt för människans rätt till det egna medvetandet. Precis som ingen förbjuder dig att fantisera har heller ingen rätt att förbjuda dig att alternera din verklighetsuppfattning. Detta är dock inte samma sak som att man har rätt att skada andra människor, givetvis inte ens under ett rus.

Några av dom klassiska motargumenten är:

1. Om vi tar kontroll över drogmarknaden och börjar sälja droger legalt i vissa affärer så kommer tillgängligheten öka och barn och ungdomar får än lättare att komma i kontakt med farliga substanser.

Först och främst: Vi kan inte skapa en tillvaro som är drogfri för våra ungdomar. Det är en utopisk vision som inte går att uppnå hur mycket vi än vill. Men med en reglerad marknad försvårar man åtminstone tillgängligheten. I vissa delstater i USA har det länge varit ett faktum att det är lättare att få tag på t.ex. cannabis än alkohol. Samma situation ser vi nu i Sverige.

2. Om vi börjar sälja narkotikaklassade preparat ökar risken markant att personer som i vanliga fall inte hade kommit kontakt med droger nu gör det och kanske fastnar i ett beroende.

Precis som med alkohol, tobak, kaffe, te, mediciner osv. så måste den enskilde personen göra sina egna avväganden. Genom att ge människor saklig, objektiv och bred information baserad på vetenskapliga underlag så ger man också människor möjligheten att ta medvetna beslut. Som det är idag så provar dom flesta svenskar alkohol och förtär denna livsfarliga drog med jämna mellanrum större delen av sina liv. Det är en slags norm att det är alkohol som gäller om man vill ha det lite extra trevligt. Men många svenskar hade kanske mått betydligt bättre, båda fysiskt och psykiskt, av att ta amfetamin istället för alkohol på festerna. Eller kokain. Eller cannabis. Eller kanske inget alls. För vi är alla olika och fungerar och svarar olika på olika droger. Det är helt individuellt. Men hur ska vi ens lära oss hur vi ska förhålla oss till droger när vi tror att allt är knark som inte säljs lagligt! Trots att alkohol och cigaretttobak är bland dom farligaste drogerna som finns.

Legaliseringen av droger handlar inte om att alla ska knarka och rida på rosa elefanter hela dagarna. Det handlar inte enbart om att skära ner på polisiära insatser eller minska dödligheten bland brukare. vad det här handlar om är en fullständ myndighetsförklaring av den enskilde vuxne medborgaren. Droger är risky stuff, man ska inte påstå något annat. Men det är det många saker som är i vårt samhälle utan att vi fördömmer det och försöker sopa det under mattan.