Vilken funktion har kläder?

Jodå, såna folk finns. Min egen far tillexempel, han dräller runt i arbetskläder för det mesta. Jag är nog rätt lik honom såsätt att det alltid ska vara bekvämt och funktionellt.
Den ultimata klädseln om jag själv får välja är nog t-shirt och jeans ute bland folk. Fast där bryter jag lite mot min egen filosofi att bekvämast går först, då jag egentligen föredrar mjukisbyxor framför jeans.
Visserligen mer praktiskt med jeans när man är ute, mer fickor bland annat.
Men mjukisar är mycket skönare, så det blir lite blandat där.
Hade inte velat gå runt naken, men gärna i kalsonger och t-shirt hemma. Blir så kallt om röven att sitta när man är näck

Homosexualitet från en antropologisk perspektiv låter intressant. Givetvis får man dela sitts med biologin där, men för att komma till kläderna; Att tänka på vad man själv tycker om för kläder som en resultat av internaliserade värderingar och associationer får en att ställa frågan vidare till många andra samhällsaspekter relaterade till våra val (om jag anänder conceptet "internalisering" korekt).

Jag lyckas inte undvika en beskrivning av oss själva som "cogs in the machine". Att vi är som ett skal som fylls av samhällets påverkan/påtryckningar. Nästan som om vi tjänar den stora samhällskroppen. Det får mig att se på samhället som om den vore en större entitet än oss själva. Den står över oss på sätt och vis (lite som en binär opposition). Den förändras och den är "fri", I alla fall mer fri än oss för då den är förhindrad/inspärrad av resten av naturen (genom oss) är vi som individer även förhindrad/inspärrad av samhällets krafter. Här har jag lyckats komma lite off-topic igen antar jag.

Det verkar finnas en liknelse mellan samhället (som kropp) och oss som individer med biologin. Lite som om vi vore samhällets utgörande celler.

Vi tar på oss kläder som motsvarar värderingarna samhället har medfört oss med, och vi kan inte förändras som individer utan att bli påverkade av någonting utanför oss. Det som har format oss hade ingenting att göra med oss i första hand. Det vore kanske orättvist att inte nämna vår individuella roll i samhällets uppbyggnad och förändring. Påverkan går åt båda hållen. Från samhälle till oss och från oss till det som utgör samhället. Men det är som två separata entiteter som påverkar och interagerar med varandra till sin gemensamma utveckling. Att se det som en interaktion, eller interdependens är förmodligen en bättre beskrivning. (Man får sendan inte glömma naturens inflytande från ett bredare perspektiv, men det lämnar jag här.) Låter det jag skriver helt sjukt föresten?

Man kan sedan tänka sig slutligen, att om biologin trycker på från ena sidan och samhället (som krop) från den andra sidan vad finns det kvar för oss att identifiera oss med, om vi så är en resultat av dessa interagerande krafter.

Ja.
Men också ganska vettigt.

Jag tror det finns mer frihet (agens) i en värld med multikausala förhållanden. Om allt berodde på en enda faktor så skulle det vara en enkel kedja av orsak verkan. Men här har vi mekanismer som påverkar/motverkar/samverkar med varandra. Så ibland kanske dom negerar varandra till ett ingenting, vilket lämnar det till oss att besluta vad som händer, medan dom vid andra tillfällen styr våra liv totalt. Både över tid och rum.

Ett barn sväljer det mesta rakt upp och ner. Man kan byta kläder lite hipp som happ (tills det att barnet märker att man har vissa kläder vid vissa tillfällen. Barn, och mongisar, håller sig till rutiner och regler. Världen ska vara ordnad och fixt). Men en vuxen har lärt sig en massa (koppen är full, som en zen-mästare hade kunnat sagt), så den håller sig till den stil den haft under en längre tid. Tre likadana plagg hos en äldre person är inte konstigt, medan en yngre inte skulle ha samma kläder två dagar i rad. Eller?

Det finns förstås alla dessa generaliseringar med en himla massa undantag, men just undantagen visar på att funktionalism inte är en tillräcklig förklaringsmodell när det kommer till till exempel kläder. Speciellt inte om frågan är "varför", vilket ju indikerar på syfte. Så även om min kropp svettas onödigt mycket om jag har svarta kläder på mig (biologins inverkan på mitt val), och jag vet att alla andra i min umgängeskrets nästan aldrig har svarta kläder på sig (kulturens inverkan på mitt val), så väljer ändå att ha på mig mina svarta tröjor. Men, då kan man alltid säga att biologin faktiskt styrde mig till att vilja svettas och att kulturen faktiskt lärt mig att vilja stå utanför klickar. Jag kommer inte ihåg den retoriska eller logiska termen just nu, men när man argumenterar på det här sättet kring biologi vs kultur så kan man säga att vadsomhelst är ett resultat av biologi och/eller kultur. Säger man att människor ogillar hundar, så beror det på biologin/kulturen, säger man att människor älskar hundar, så beror det på biologin/kulturen. Det ger liksom ingenting...

Uhm.. borde inte frågan också ha varit "vilken betydelse har kläder?" Det är en viss skillnad mot funktion, iallafall om man tittar på den oerhört spejsade diskussionen.

När vi säger att vi är en produkt av vår omgivning, menar vi inte just att våra värderingar, beteenden, tankar, känslor, osv är en resultat av hur kulturen, samhället, och naturen formar oss? Biologin är också en faktor där.

Det är lite oklart för mig med vad som menas med att det inte ger någonting. Det det ger oss exempelvis en bild (i väldigt bred mening) av de kausala (multi-kausala?) processerna som står till grund för bland annat vad man tar på sig för kläder. Det ger oss en biocentrisk världsbild i kontrast till den antropocentriska men om du menar att det är för generellt, för bred, för ospecifikt för att det ska kunna säga någonting konkret om någonting...så får jag nog hålla med.

Men man kan förklara saker på olika nivåer. Jag tog samhälle och kultur i sin helhet. Sen kan man givetvis stycka upp de och analysera deras struktur i mer detalj. Det är ditt jobb.

Oftast exkluderar man biologin (och indirekt då också psykologin. vilket är något motsägande med tanke på att själva processen att ta in alla dessa värderingar och så, internaliseringsprocessen, är en psykologisk process) och naturen. Men det finns intressanta undantag. Humanekologi fokuserar nästan enbart på hur naturen påverkar kulturen. Och inom antropologi så finns det en rörelse där man vill återgå till att se på människan som ett djur, The reanimalization of man.

Schismen är gammal, och handlar om ett lillebrors- respektive storebrorskomplex mellan samhällsvetenskaperna och naturvetenskaperna. Man vill inte gå in på varandras territorier liksom. "Vi klarar oss bäst själva"

Å ena sidan är det förstås bra att ha så många perspektiv som möjligt när man ser på ett fenomen, så går till när man använder sig utav fenomenologisk analys. Men å andra sidan så kommer man inte närmare någon objektiv/universiell sanning, utan det handlar bara om olika diskurser...

Yup yup, håller med
Annars hade man varit tvungen att skriva en fet bok varje gång man skulle studera något. Uppfinna hjulet på nytt. Gå igenom hela mänsklighetens historia, bara för att bevisa premisserna.

Jo, jag var lite otydlig där. Jag menade att biologi är en separat faktor från omgivning men en som trots allt påverkar. Men att naturen ofta exkluderas är nytt för mig. Har däremot lite svårt att acceptera det, prima facie. Att exempelvis klimat påverkar kulturer är något jag tar för givet.

Edit: Litteratur om humanekologi låter som väldigt intressant eventuell läsning.