ADHD vs. lathet

Jag tror helt enkelt att "boken" du hänvisar till var full av brister under dina första år. Kanske finns det brister i systemet nu också, mycket möjligt.

Jag tror dock att man får skilja på att få diagnos i vuxen ålder, och som barn. Min slutsats är mycket enkel, och det är den att folk blir hjälpta av såväl diagnos som medicinering. Jag har sett det, och det är mycket glädjande att se folk resa sig ur sin misär. Sen hur det ser ut på dagis runtom i landet har jag ingen större koll på, jag utgår mest från de jag vet om som fått sin diagnos sent i livet, av egen kraft.

Jag har läst och jämfört den med dagens "bok". Det går nästan inte att se någon skillnad, förutom att MBd splittrats upp i flera mindre diagnoser. Jag har även gjort två utredningar, en på 80 talet, en i början på 2000 talet. Gick igenom båda dessa med specialisten jag träffade. Du skulle bli förvånad om du såg hur lite som skildes mellan dom båda. Du kan välja att ta mina ord i beaktande, eller göra det lätt för dig som dip och intala dig själv att jag ljuger.


Ja där har du nog rätt. En vuxen väljer ju själv om han vill utsätta sig. Dock tror jag nog att det mera är så att dom " tror sig hjälpta" oftast snarare än att dom verkligen är hjälpta. Jag vet om många personer som fått ADHD diagnos i vuxen ålder, jag har pratat med dessa, dock utan att jag talat om mina egna erfarenheter. Nej jag tycker inte det verkar vara till någon särskilt bra hjälp.
Många lever på bidrag, sjukpenning eller så har dom någon meningslös lönebidragsysselsättning. Visst dom anser sig hjälpta mer kanske för att dom egentligen gett upp sitt liv och känner att dom inte längre behöver bry sig, tack vare ADHD diagnos.

.." jag har ju ett fel i huvudet"...inte lönt att försöka ens, lika bra att jag lever på bidrag resten av mitt liv. Ja så verkar inställningen vara. Inget ont i dessa människor, men bara ett exempel på att det kan ha liknande effekt, ja kanske tom värre i vuxen ålder iaf. Sen är ju inte alla fall lika heller, det ska man ju komma ihåg..

Kan du omöjligen ha gjort när MBD hade _99_ symtom och mer än fem gånger så många huvudkriterier som ADHD har, idag är EEG,WAIS osv praxis det var det inte på 80-talet, så vad är det för utredning du genomgått egentligen eftersom en ADHD utredning idag tar i regel 2-3 månader beroende på hur pass frekvent det går att lägga besökstider.



Nä, man "tror" sig inte hjälpt, före/efter är väldigt väldokumenterat i alla studier som gjorts, ofrånkomligen så är sjukpenning,bidrag och lönebidragssysselsättning där man till stora delar hamnar _OM_ man ej får diagnos eftersom samhället ej är anpassat by default för våra behov har man då heller aldrig fått lära sig använda verktygen är det väldigt svårt att använda dom.

Varför går det hitta fyra siffrigt antal personer bara på attention's medlemslista som tydligt kan vittna om att det du säger ej överenstämmer med verkligheten, läser du våran egen ADHD tråd här på 108 sidor så lyser också alla dessa som "tror" sig hjälpt med sin frånvaro hur kommer det sig egentligen?

Jag har på fyra år av attention träffar _ALDRIG_ någonsin hört det resonemang du beskriver ovan, det där reflekterar mer _FÖRE_ diagnos vilket du också kan se i ADHD tråden här där folks liv är i spillror och dom inte alls förstår varför saker som för andra är självklara (såna simpla saker som rutiner och sådant) inte alls FUNKAR för dom.

Tell you what, ta du och finn exempel på människor med sådana resonemang du pratar om så lovar jag att jag och övriga skall ta det du säger i beaktande, tills vidare så skall jag ta och göra den här tråden överfull med utsagor och dokumentering från människor som är raka motsatsen mot vad du "påstår" skulle stämma.

Samtliga av dom jag känner till har tidigare haft vanliga jobb, som dom skött under längre tid dessutom. Det är efter att dom sökt hjälp på psyk och fått diagnos sjukpenning, lönebidrag och samhallsplacering uppståt. Det är också efter diagnosticering dom slutat bry sig om sina liv. Men visst dom "tycker" att dom är hjälpta så lite rätt har du. Precis på samma sätt som en unge som får godis varje dag tycker att den vuxne är "jättesnäll".


Av den enkla anledningen att dom med mina erfarenheter av naturliga skäl oftast inte skriver i sådana här trådar, eller håller till på forum som attention.



Inte så konstigt, hur många med invandrarbakgrund finner du på SD:s politiska möten?


Jag har sett exempel även här på FB, dock har jag inte lika dålig smak som du att hota med att hänga ut folk.

Så du påstår dom skulle ha gått från _FULLT_ fungerande liv till arbetslösa och "samhall" placerade pga dom getts diagnoser?, så _INNAN_ diagnos var dom jättemotiverade och allt var peachy _VARFÖR_ har dom då ens sökt sig till neuropsykiatrin _ÖVERHUVUDTAGET_

Som sagt det finns ingen logik i dom bilder du målar upp, att man _öht_ skulle placera folk med npf-hinder på _SAMHALL_ vill jag se dokumentation för, borde vara enkelt att ordna för dig eftersom du verkar stött på denna ensamma grupp människor vars diagnoser förstört deras liv och där dom gått från att ha fungerande till _ICKE_ fungerande _EFTER_ diagnos.



Naturliga skäl?, okej så dom har korrekt ställda ADHD diagnoser och medicinerar regelbundet men har inget intresse av att träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter, dom är alltså raka motsatsen till hur vi människor av _NATUREN_ fungerar där vi söker oss till grupperingar där vi kan identifiera oss med egenskaper och liknande erfarenheter.



Nu är du där igen med dina helt trasiga försök till liknelser.


Det är inte att hänga ut någon att visa deras _POSTER_ på forumet, så se så har du nu sett sådana exempel i forumtrådar (ÅTERIGEN något du är _HELT_ ensam om) så vill vi andra också se dessa magiska trådar som helt gått oss förbi.

Ja hörredu det undrar jag med. Jättemotiverade vet jag inte. Jag är inte alltid jättemotiverad då jag går till mitt jobb fast jag har ett bra jobb. Dom har väl sökt sig dit för att dom mått " psykiskt dåligt" sen har det visat sig att dom har en personlighet som stämmer in på ADHD, och nu känner dom sig hjälpta för att dom har en anledning, en fribiljett att inte behöva bry sig. Det är iofs ingen riktig hjälp, men attdet kan kännas som en lättnad kan jag köpa.


Nej inte i din värld det förstår jag. Sen är det väl inte bara samhall heller, utan vanligast verkar vara typiska lågstatus sysselsättningar med lönebidrag, något skattefinansierat låtsasjobb som dom tutats i att det är det enda dom duger till.


Dom personer jag syftar på som upplevt det hela som jag medicinerar inte, vi anser oss inte höra till eran " grupp" vi har inte dom erfarenheter ni har. Just därför. Men enligt psykiatrin hör vi till samma grupp men det är en annan historia. Minns att korrekt ställd diagnos hade även jag, det hade varit lindrig ADHD idag förmodligen har läkare konstaterat.



Ja att "ni" inte har sett dom alls förvånar mig inte det minsta Men visst, jag ska göra dig till viljes och se vad jag kan hitta.

Jag fick AS och ADHD diagnoserna när jag var 13 när jag blev tvingad till psyk av mina föräldrar som trodde att det skulle hjälpa. Kul att det förstörde mitt liv. De försökte intala mig att jag var sjuk, ett offer. Jaha, jag har varit som jag är i hela mitt liv och det har inte varit något problem tidigare, nu är jag plötsligt sjuk. Kul för mig.
Jag tog aldrig hjälpen de erbjöd mig. Det är ingen skillnad på mig och andra.

Sedan blev jag inlåst på bup några månader. Vilken erfarenhet va, att bli inlåst på psyk innan man är ens straffmyndig?

Efter det var mitt liv så gott som över. Jag har alltid varit den smartaste i klassen. Alltid alla rätt på alla prov, alla ämnen. Nu brydde jag mig inte, jag kan bli inlåst på psyket och tvångsmedicinerad. För att jag är mig själv. Ni kan ju tänka er vad det gjorde för självkänslan.

Började knarka.

När jag hade åldern inne så slapp jag bup och jag blev fri. Tyvärr hade det ärrat mig ganska mycket. Jag slåss fortfarande mot depressionen som varat sen tonåren till vuxna år.

Jag uppsökte öppenpsyk när jag var vuxen för att få benzo utskrivet för att kunna sälja till pundare.

För tillfället är jag inte sur på psykiatrin. Jag får aktivitetsersättning och jag kan knarka upp bidragen. Jag slipper psykiatrin. Men jag börjar bli lite trött på att inte göra någonting ibland. Förhoppningsvis tar jag mig i kragen någon gång.

Men jag anser att jag förtjänar alla pengar i världen för allt som bup gjorde mot mig.

Just idag orkar jag inte bryr jag mig, jag är lite degig efter att ha käkat opioider.

Du förstår tydligen inte, prova läs ADHD tråden här eller samtliga på attention där folk berättar om hur deras liv såg ut innan dom fick sina diagnoser kontra efter, du hamnar inte hos neuropsykiatrin för att du mår "psykiskt dåligt" isåfall hamnar du på någon bedömningsenhet först och främst, och utredningar för ADHD tar 2-3 månader i regel och du får inte någon remiss öht till neuropsykiatri föräns att man gjort en avvägning på någon bedömningsenhet (du förstår det finns en massa olika avdelningar inom psykiatrin en person som mår "psykiskt dåligt" lämpas mer för att skickas till affektiva enheten)



Inte bara i min, jag väntar fortfarande på någon form av dokumentering för detta, eftersom anledningen till samhall placering är vida över det ADHD eller andra bokstavsdiagnoser innebär, du skall ligga nästan på andra sidan spektrat för att det skall vara aktuellt med sådant. Så _VARFÖR_ går det inte att finna någon form av dokumentering för en enda sak du påstått skulle vara sant?



Du skulle alltså även idag ha ADHD men ej medicinera?, jo just ja, och bevisligen så har du ingen diagnos alls eftersom annars _SKULLE_ du _INTE_ fått _FÖRSTÖRA_ dina _LÄKARJOURNALER_ du fick en MBD diagnos på 80-talet och i din andra utredning konstaterades att du ej uppfyllde kriterier för _ADHD_ och således har du fått dina journaler förstörda. Så övriga dessa personer är precis som du, och har heller inte några diagnoser men har samhalls placerats ändå?




GL/HF.

Du har aktivitetsersättning påstår du _OCH_ slipper psykiatrin?, vill du revidera dom här lögnerna själv eller skall vi behöva plocka fram FSK's regler för _AKTIVITETSERSÄTTNING_ och slå dom i ansiktet på dig för att du skall inse att lögner och fabler kommer du inte speciellt långt med.

För det första behöver du _LÄKARINTYG_ för att få någon aktivietsersättning godkänd överhuvudtaget och aktivitetsersättning får du bara tills du är 29, och för att du skall få behålla den krävs konstant uppföljning med psykiatrin, eller man kanske har egna regler på försäkringskassan i ditt län?

Läser man dina övriga 150+ inlägg kan man glatt konstatera att du verkar ha en rejäl släng av mytomani (gick ut NV på två år JO JÄVLAR) särskilt när du bifogar i andra inlägg att du började knarka regelbundet i mitten av tonåren.

Vad det här det bästa du hade att komma med och kunde finna Hermessetas? jag är djupt besviken isåfall trodde du hade lite mer fantasi än så.

Klart jag har gått till en läkare för att få aktivitetsersättning. Varför skulle jag ljuga?

Hur skulle jag kunna veta att man får ut 5900 efter skatt om man inte har jobbat tidigare?

Hur skulle jag kunna veta att man får 90% av hyran om man har under 100k i kapital?



Ärligt talat, så har jag ingen kontakt med psykiatrin och jag har aktivitetsersättning beviljat till 2013. Fråga mig något specifikt, se om du kan syna bluffen som inte finns.


Fan vilken tönt du är som håller på att leta upp mina gamla inlägg.

Du får bara aktivietsersättning BEVILJAT _MAX_ absolut _MAX_ tre år, efter det görs en uppföljning och då kan man i _EXTREM_ fall bevilja ett år till. Och du får inte ut några 5900:- du är off med 300kr det är 6200:- i aktivietsersättning om man ej haft fast anställning.

Och "HYRA" är knutet till bostadstillägg och det _BERÄKNAS_ beroende på hur _STOR_ boyta du har kontra månadshyra dvs du kan få godkänt hela hyran precis som du kan få godkänt bara en bråkdel av den. Och FSK gör uppföljningar två gånger per år för personer med AE och det _KRÄVS_ någon form av sysselsättning för att du skall få behålla den. Du kan vara sjukskriven ja men max sex månader i stöten sen krävs också där läkar involvering igen och framförallt så för att få behålla ersättningen så _MÅSTE_ det finnas konstant kontakt med psykiatrin eller om det rör sig om ett fysiskt funktionshinder den sektor som du då tillhör.

För att vara någon slags självutnämnd "Einstein" som du proklamerar dig själv i tidigare inlägg och trådar så lyser verkligen intelligensen med sin frånvaro just nu, och det var du som hade slutfört NV på _TVÅ ÅR_?

Gäsp... tönt. Du har fel, jag har rätt.

Jag har inte haft ett läkarbesök på säkert 3 månader och har inget planerat. Det är 5,9k för mig tro det eller ej. Jag har ingen sysselsättning.

Var bor du vill jag fråga?
För jag har aldrig hört talas om eller följt alla dessa regler du snackar om.