Den stora Houellebecq-tråden

De finns fortfarande i tryck så skulle tvivla på det.
(från ca 5 Euro på amazon)

Det tror jag inte de är. Har du någon förstaupplaga eller något speciellt band så kanske men annars är det svalt skulle jag säga. Jag hade hur som helst inte köpt det för att sedan sälja.

Tack för svaren!


Ja, precis, det är en förstautgåva jag menar.


Givetvis, är det så. En lite dum fråga av mig men - gillar att ha originalupplagan om det är en bok jag tycker om.
Nu har jag inte alls läst Houellebecq, men det jag hört om Elementarpartiklarna gör mig rätt säker på att jag kommer uppskatta den.

Elementarpartiklarna snart i nytryck:

http://www.albertbonniersforlag.se/B...arpartiklarna/

Tips: Jaget i en roman är inte självbiografiskt, Houllebecq är inte universitetsprofessor heller.

Däremot tyckte jag också sexskildringarna var otroligt tråkiga och tröttsamma men jag tror de också är symboliska. Jag tänker inte spoila något men fundera på hur huvudpersonen förhåller sig till kvinnorna i boken och vad de kan tänkas representera. Tydligast är det i fallet med judinnan Myriam men det finns fler...

VARNING VISSA SPOILERS

Ja, jag har också känslan av att boken är skriven i en hast. Framförallt framåt slutet så hade han gärna kunnat anstränga sig lite för att det hela skall bli lite trovärdigt rent tidsmässigt. EU-förhandlingar med Mellanöstern lär ju till och med efter ett auktoritärt maktskifte ta rätt lång tid. Särskilt som det inte enbart är Frankrike som skall förhandla.

I början lägger han ut en mängd krokar som sedan inte blir någonting alls. Identitären Lempereur trodde jag naturligtvis skulle dyka upp igen i boken så ingående som som han beskrivs och driver handlingen framåt. Han och Tanneur är ju de två som beskriver händelseförloppet och orsakerna för François. Incidenten vid bensinmacken och dess orsaker trodde jag t.ex. skulle förklaras så småningom av Lempereur.

Problemet är kanske att ämnet är så stort och att det inledningsvis byggs upp rätt episkt så man blir lite besviken när det bara tar slut. Men Houllebecq är vad jag förstår inte författare av den episka kalibern utan mer en som presenterar utmanande scenarier och laborerar lite med dem och lämnar resten åt läsaren.

Han presenterar i vart fall en rad intressanta tankar tycker jag:

- Fundamental islam som den perfekta samlingspunkten för all världens reaktionärer, inklusive gamla katoliker, reaktionära och de identitärer som inte tänker ras utan kultur. Familjen i centrum, familjeföretagande, imperialism men inte globalism, Roms återupprättande efter Kristendomen e.t.c. Mohammed Ben Abbas imperium ser ju ut att i princip bli en mjukare variant av Hitlers tusenårsrike och utan judarna även här.
- Oljearaberna blir dragna vid näsan på konfekten, en tanke som jag aldrig tänkt när det gäller Europeiska fundamentala muslimers förhållande till dessa nationer.
- Jesus som en feminin gestalt som således inte tilltalar manliga män.
- Upplysningen (inklusive individualismen och ateismen) som avslutning på det medeltida Europas tusenåriga kristna kultur.
- Patriarkala kulturers långsiktiga övertag på grund av bättre reproduktionsförmåga.
- Vänsterns oförmåga att förstå vad som händer.

Det som fattas ur ett svenskt perspektiv är feminismens gullande med islamism. Men det kanske inte är lika uttalat i Frankrike?

Läste Underkastelse direkt när den kom ut på svenska och fann den då riktigt ointressant och småtrist. Nu har jag läst om den och fattar litegrann varför boken inte är mer dystopiskt schvung i.

Houellebecq vill nog egentligen, eller jag är jävligt säker på det, beskriva hur till synes odramatiskt västerlandet går under. Även om det så sker mitt framför ögonen på oss, så liksom upplevs det lojt. Huvudpersonen tycks knappt reagera och är mest mitt uppe i sina kroppsliga och psykiska dilemman och problem. Huysmanscitatet i början av boken beskriver ju litegrann samma sak, den långt gångna individualisten, trött och äcklad av sig själv, men på samma gång oförmögen att uppgå i en annan existens. Känner ni kanske igen er? Det islamisterna möter i väst är ett gäng förvisso upplysta men självuppsluckade navelskådare helt oförmögna att inte bli underkastade.

Läser man boken med de här glasögonen blir den riktigt obehaglig.

Den destruktiva västerländska nihilismen tänker du? Eller ska vi kalla den postmoderna ledan? Den som fick oss att resa till Indien på 60-talet och idag enligt Houellebecq söka oss till islam? Han schablade bort det med några helt osannolika scenarion att romanen i stort föll på det. Stereotyper är väl ordet jag söker efter... Men å andra sidan är det kanske inte stela stereotyper för de flesta utan just potentiella sanningar. Romanen borde ha varit längre och mer ingående i huvudpersonens psyke parallellt varvat med referenser till Huysman och alla andra han väver in i historien till. Lite fler sociala möten eller vad jag ska kalla det hade definitivt bidragit för fler lager. Då hade det kunnat vara läskigt. Nu var det bara en ansats till att jag skulle engagera mig i dessa "ödesfrågor" efter att ha läst färdigt. Hade han brått när han skrev?

Ja, en postmodern senkapitalistisk leda är det allt som han beskriver. Fritidscivilisationen som han uttrycker det i Elementarpartiklarna. Ställ en sådan civilisation mot en ideologiskt drivet islam.

Jo, jag upplever också boken som litegrann av ett hastverk. Det är knappast Houllebecq på topp. Eller ja, nu har jag faktiskt bara läst Underkastelse och Elementarpartiklarna.

Elementarpartiklarna slår ju Underkastelse med hästlängder, även om den också bjuder på partier där författaren ofta tycks hasta sig igenom berättelsen. Men i Elementarpartiklarna har den lite lata stilen sin plats och charm. Det är väl också hans stil litegrann som jag fattar det att medvetet nästan gå in för att vara en lätting stilmässigt.

Ska låna hem Konkurrens till döds och Plattform i veckan. Refug och Kartan och landskapet är beställda från Bokus. Får se om det blir underhållande läsning.

Han är intressant snubbe. Jag rekommenderar hans film, bortrövandet av H. hette den tror jag... Se den.

Har kollat trailern. Houllebecq verkar ju vara rätt hyfsad skådis. Han dans var ju gullig.

Nu var det längesen jag läste honom, men enligt mitt förmenande så sticker Plattform ut i hans produktion.
Konkurrens till döds? Är det Extension de Domain de la Lutte på svenska?