2010-03-23, 12:34
#1
Hej! Jag funderade på om jag skulle skriva tråden här eller i det andra forumet om drömmar osv, men eftersom det jag undrar över egentligen inte är drömmen så skriver jag det här istället.
Drömmen:
Inatt drömde jag att jag var ute och gick med min hund. Vi gick precis den väg vi alltid går och kom fram till den smala passagen på 200 meter vi alltid går igenom. När jag gick in där så kändes det som att allt inte stod rätt till. Jag såg långt borta något svart som satt/låg på marken och vi gick närmare.
Plötsligt reser sig skepnaden upp och jag inser att det är en människa. Jag ser inte ansiktet först utan fortsätter gå och tänkte att det nog var någon som ramlat eller liknande.
Då tittar "den" rätt på mig. Ett groteskt ansikte som hånler med gula tänder. Huden är kritvit och ögonen är mörka. "Den" börjar gå mot mig, fortfarande hånleende och den sträcker ut en blek, knotig hand.
jag känner kalla kårar och backar några steg. Då börjar varelsen springa mot mig och jag får panik och både jag och hunden springer för livet, men vi är för långsamma och jag känner handen på min axel.
Då vaknar jag kallsvettig och inser att det bara var en mardröm.
Senare samma morgon:
Det tog en stund för mig att lugna ner mig, jag brukar ju aldrig ha mardrömmar. Tillslut lugnar jag ner mig och går och kokar kaffe och äter frukost med hunden.
Någon timme senare har jag glömt allt om drömmen och vi gör oss redo för att gå ut på morgonpromenaden.
Vi går den väg vi alltid går, men just som vi ska svänga in på den smala passagen stannar hunden. Den vill inte gå in där och den gnäller svagt. Det ska tilläggas att min hund är en 50-kilos vakthund som aldrig har backat för någon eller något.
Känslan kommer över mig igen, något står inte rätt till. Jag vänder och går tillbaka hem med hunden istället.
Nu till frågan:
Vad fan är det som händer egentligen? Jag sitter här kallsvettig med hunden bredvid mig. Hon vill inte lämna min sida.
Har någon varit med om något liknande förut? Var det jag som utan att veta det själv var nervös och märkte hunden det? Jag har aldrig riktigt trott på något övernaturligt och jag har aldrig varit religiös.
Tack till de som tog sig tid att läsa texten, jag är medveten om att den blev väldigt lång, jag ville bara förklara hela scenariot på rätt sätt.
Drömmen:
Inatt drömde jag att jag var ute och gick med min hund. Vi gick precis den väg vi alltid går och kom fram till den smala passagen på 200 meter vi alltid går igenom. När jag gick in där så kändes det som att allt inte stod rätt till. Jag såg långt borta något svart som satt/låg på marken och vi gick närmare.
Plötsligt reser sig skepnaden upp och jag inser att det är en människa. Jag ser inte ansiktet först utan fortsätter gå och tänkte att det nog var någon som ramlat eller liknande.
Då tittar "den" rätt på mig. Ett groteskt ansikte som hånler med gula tänder. Huden är kritvit och ögonen är mörka. "Den" börjar gå mot mig, fortfarande hånleende och den sträcker ut en blek, knotig hand.
jag känner kalla kårar och backar några steg. Då börjar varelsen springa mot mig och jag får panik och både jag och hunden springer för livet, men vi är för långsamma och jag känner handen på min axel.
Då vaknar jag kallsvettig och inser att det bara var en mardröm.
Senare samma morgon:
Det tog en stund för mig att lugna ner mig, jag brukar ju aldrig ha mardrömmar. Tillslut lugnar jag ner mig och går och kokar kaffe och äter frukost med hunden.
Någon timme senare har jag glömt allt om drömmen och vi gör oss redo för att gå ut på morgonpromenaden.
Vi går den väg vi alltid går, men just som vi ska svänga in på den smala passagen stannar hunden. Den vill inte gå in där och den gnäller svagt. Det ska tilläggas att min hund är en 50-kilos vakthund som aldrig har backat för någon eller något.
Känslan kommer över mig igen, något står inte rätt till. Jag vänder och går tillbaka hem med hunden istället.
Nu till frågan:
Vad fan är det som händer egentligen? Jag sitter här kallsvettig med hunden bredvid mig. Hon vill inte lämna min sida.
Har någon varit med om något liknande förut? Var det jag som utan att veta det själv var nervös och märkte hunden det? Jag har aldrig riktigt trott på något övernaturligt och jag har aldrig varit religiös.
Tack till de som tog sig tid att läsa texten, jag är medveten om att den blev väldigt lång, jag ville bara förklara hela scenariot på rätt sätt.