Jag skulle självklart börja med "Röda Rummet", därefter "Hemsöborna". Bland pjäserna så är "Fordringsägare" ett bra intro; koncentrerad och med en modern känsla.
Förstår inte hur någon kan anmärka på språket, något mer lättläst än Strindberg finns knappt inom den seriösa litteraturen.
Hemsöborna kan du gott hoppa över eller spara till senare. Den är underhållande men tillhör knappast Strindbergs mer betydande verk. Har du läst Röda Rummet kan du gott gå vidare med Inferno eller kanske Tjänstekvinnans son.
Jag skulle självklart börja med "Röda Rummet"
- F.G
Vad är väl detta August Strindbergs vidriga arbete annat än en serie av analyserande bitar, utan ringaste sammanhang och utan annat, åtminstone skenbart ändamål än att med ungdomligt övermod fördöma allt omkring sig. Hela detta skriftställeri förefaller icke olikt, då okunniga ungdomar roa sig med att stampa i rännstenarna för att med det orena vattnet nedsmutsa förbigående. --------------------------------------------------------------------------------------------------- Huru någon kan säga, att Strindbergs sätt att tala ut vad som ligger honom om hjärtat bär vittne om ett oförskräckt mod och att han gör det på ett ganska talangfullt sätt, är för oss alldeles ofattligt. Att i allmänna livet bära sig oskickligt åt samt handla och tala vad som sårar sedlighetskänslan, röjer hög grad av oförsynthet och ådagalägger sådana dåliga vanor, som icke få göra sig gällande i allmänna sammanlevnaden, men det är första gången vi höra dylika olater få den hedrande benämningen 'oförskräckt' mod. Den läsande allmännheten skulle sannolikt bliva tacksam, om kritiken med mera stränghet behandlade dylika litterära foster, innan de hinna överskrida den smala gräns, som skiljer dem från det slags usla litteratur, vilken det egentligen åligger polismakten att övervaka.
(Recension av professor F. A. Cederschiöld i Aftonbladet 1879.)
Jag skulle rekommendera Fröken Julie som första läsning. Där får man vad S är bäst på, nämligen knivskarpa repliker.
Man kan för övrigt börja med att se filmatiseringen med Berggren i huvudrollen. Helt fantastisk.
Jag skulle vilja läsa något av Strindberg. Som många andra så har skolans undervisning gjort att jag tidigare känt avsmak inför att läsa svenska klassiker. De är duktiga på att ta kål på läslusten de där lärarna. Har för mig att produktionen är rätt stor. Om man ska läsa två-tre böcker av Strindberg vilka bör man läsa tycker ni?
Jag skulle vilja läsa något av Strindberg. Som många andra så har skolans undervisning gjort att jag tidigare känt avsmak inför att läsa svenska klassiker. De är duktiga på att ta kål på läslusten de där lärarna. Har för mig att produktionen är rätt stor. Om man ska läsa två-tre böcker av Strindberg vilka bör man läsa tycker ni?
Jag har nog läst merparten av Strindbergs skönlitterära produktion, men stick i stäv med litteraturvetarnas åsikter, skulle jag gärna vilja lyfta fram den lilla boken "Ensam" från 1903. Varje gång jag läser om den blir jag mer övertygad om att det är min favorit. I mitt tycke är det en mycket charmig bok, som helst bör läsas i förstautgåvan med Arthur Sjögrens trevliga vinjetter. Paradoxalt nog tycker jag en stor förtjänst i "Ensam" är avsaknaden av hätska utfall - just den tendens som jag uppskattar i "Röda rummet" och "Det nya riket".
När jag tänker på saken vill jag även slå ett slag för diktsamlingen "Sömngångarnätter på vakna dagar".
Vad har du last hittills? Hans samlade verk omfattar val ungefar 50 band? I vilken ande har du borjat? Dramerna? Dagbockerna? Hemsoborna? Tjanstekvinnans son? Essaerna?