Finns något mer än det livet vi lever just nu?

Det är många diskussioner om bibeln, koranen o.s.v. Men det skulle kanske vara mer givande att skippa snacket om sagoböckerna och allt det, och istället diskutera enbart om det finns något mer än det livet vi lever just nu, utan att blanda in religionerna (jag är medveten om att forumet heter "Religion", men det känns ändå som rätt forum). För livet och världen är ändå ett mysterium.

Så vad tycker ni talar för och emot att det finns något mer?

Jag tycker inte att någonting talar för. Spöken, änglar, astrologi osv osv är allt motbevisat eller obevisbart. Lev det liv du har och gör det så bra som möjligt. Det räcker.

Lite trist trådstart om du försöker få med dig religiösa i diskussionen. Jag tror det är bra att försöka möta andra i respekt och det ger en mer positiv diskussionsutveckling.

Ja jag känner mig säker på att det kommer nåt sen, livet känns för 'fjuttigt' att det bara skulle vara här och nu. Det brukar sägas 'livet är kort' och ser man till helheten så här långt som vi hunnit, så visst är en människas liv jättekort, som en ögonblinkning. Vill man ha ut maximalt av vara människa så blir det svårt att helt utelämna att det finns mer än detta.

Jag är också ateist så jag tror precis som ovanstående.

Edit: och med ovanstående menar jag Protoman85

Obevisat är det kanske, men motbevisat är det väl inte? Vari består bevisen för att änglar och spöken inte finns? Jag säger inte att de finns, men om de är motbevisade var är bevisen för att de inte finns? Det är ändå ganska så många som ser både änglar och spöken.

Men även om spöken skulle finnas och det inte enbart är hjärnspöken hos dem som ser dem, så är det kanske inte en död person som visar sig, utan det är kanske en okänd men naturlig varelse, eller så är det kanske en lucka i dimensionerna. Förklaringarna kan vara många.

Jag är ateist, men jag har inga problem med att erkänna att livet är ett mysterium och att det finns en hyfsat stor sannolikhet att det finns något mer. Möjligheten tycker jag alla ska vara öppna för, för man vet inte.

Allt tyder på att du bara lurar dig själv vilket är helt okej för mig så länge du inte organiserar dig med andra och till slut börjar inkräkta på hur jag och andra måste beté oss och att man till slut måste ta en massa hänsyn till era fantasier och ha förståelse för att ni självmordsbombar eller har idiotiska åsikter som att man inte bör göra abort, använda kondom, visa ansiktet för främmande män, äta en massa goda saker och så vidare.

Okej, själva koncepten men spöken osv är inte motbevisat, men de allra flesta tillfällena där någon sagt att dom sett spöken har det funnits andra världsliga förklaringar.
Man kan prata på om möjligheter fram och tillbaka men förr eller senare måste man sätta en gräns. Tills det dyker upp bevis för tomtar, tandfén, spöken, gud osv så kommer jag inte att tro på det.

Handlar den här tråden om mig och mina val? Jag har svarat på TS och har du nåt att klanka på det jag har skrivit så gör då det, men att gå OT så här som du gör, är inte beundransvärt.

Vem har sagt att jag riktar mej till religiösa, man kan faktiskt tro utan att vara religiös. Sen var är det jag bemöter någon respektlöst?

Jag kan annars förstå din filosofiska ståndpunkt om vad som talar för att det finns ett "liv" efter detta, även om inte det övertygar mej på något sätt.

Jag tycker den unika känslan som alla har, plus då man tänker över den enorma slumpen som har gjort att man har födds öht, och just här, just nu o.s.v. Det är förmodligen inget annat än en slump och den unika känslan räcker inte som bevis för för livet efter döden, men det är ändå sånt som får en att reflektera över det.

Mer handgripliga bevis, är ju exempelvis nära döden upplevelserna som vissa människor har. Men jag ställer mej väldigt skeptisk till dem, jag vill först se att några riktigt ateister får en sådan upplevelse för jag ska kunna se dem som trovärdiga. Så länge det bara är religiösa och barn som har dem så har de noll trovärdighet hos mej.

Sen nämnde någon spöken, och det är ju många som ser det (och inte bara fanatiker utan alla slags människor) även jag aldrig själv har gjort det. Men jag känner folk som jag litar på som har sett det. Men jag vet inte, förmodligen är det bara hjärnspöken.

Sen har vi världens uppkomst, som är ett mysterium i sig. Dock så förflyttar man bara frågan om man använder sig av skaparen som förklaring på det, men vem har sagt att det behöver vara en skapare?

Vad som talar emot, är väl nästan allt annat.

HenrikE

Att vända sig i en TS och skriva om folks sagor, är inte speciellt smart drag. Det är ju ändå troligtvis mest religiösa som finns här och disktuerar. Och det är som att ge en spark i magen och sen fråga 'vill du ha kaffe?' ungefär. Jag efterlyser bara lite vanligt vett och etikett, varken mer eller mindre.

Fast du frågade väl vad vi andra tror? Då säger vi ju det, handlar inte om att du ska övertygas om det, utan vi är artiga och svarar på det du frågar helt enkelt.

Bra beskrivet, så kan det kännas, jag har haft liknande tankar därför kan jag relatera till det du skriver här.

Du menar du har inget förtroende för religiösa, bara för ateister? Jag vet inget om sånt där heller, har aldrig upplevt sånt. Bara när det vid ett par tillfällen har känts som om livet skulle ta slut, en gång t.ex. när jag höll på att bli överkörd och livet fladdrade förbi i bilder på ett par sekunder, men det är ju knappast samma sak som 'nära döden upplevelser' som du här kanske tänker på.

Jag vet också människor som ser 'det som inte syns' men ändå finns. Jag tror ju på att det finns sånt som vi inte kan förnimma med våra sinnen, eller som inte alla är givna att få se helt enkelt. Här kan jag se det som man 'skonas' från att se ting. Av någon anledning.

Ja det är något mycket stort så klart, verkligen hårdvaluta. Och mäktigt, för hade inte detta 'mysterium' skett så hade inget av allt det som vi tar för givet funnits. Det typen av tankar är mer än mäktiga, de är lite skrämmande, lockande ja det finns många olika olika tankar som kan dyka upp i samband med det.

Det känns som du söker efter en konflikt ur ingenting? Jag sa ju att jag höll med dej mer eller mindre, bara att jag inte kan se det som något slutgiltigt bevis? Men du behöver inte bry dej om jag ser det som bevis eller inte.

Försöka övertyga? Är inte det en normal del av en debatt om du nu ska undervisa mej i hur man för debatter?


Ja precis, jag tror alla haft dem, sen kanske inte alla reflektera över dem så mycket.


I andra frågor så har jag lika mycket förtroende för dem som för vilka andra som helst. Men vem skulle du lita mest på, den som är skeptisk eller den som redan tror innan, oavsett vilken fråga det gäller?

Den som är skeptisk innan upplevelsen har svårare att övertygas, så om den blir övertygad så har den mer trovärdighet än den som redan trodde innan upplevelsen. Jag tycker inte det är något lustigt med det eller behövs ses som någon förolämpning emot religiösa.

Jag tycker det sedan i sig är ganska så talade att det mig veterligen inte existerar en enda ateist som har haft en nära döden upplevelse som de har trott på?

Din upplevelse är ju svår säga varken bu eller bä om, det är ju din upplevelse, och det kan ju finnas en koppling mellan din upplevelse och mer "vanliga" nära döden upplevelse. Det kan ju dock stärka teorierna om att det är hjärnan som spelar dem ett spratt om du kan ha liknade upplevelser då du inte är nära att dö, men jag vet inte.


Ja, inte skulle jag vilja se det. Då skulle jag vara livrädd.

HenrikE

Bemöter det du skriver, men givetvis kan man uppfatta saker olika, det gör ju även jag ibland. Så inte så konstigt.

Jag skulle nog mer ser till bakgrund och vilka möjligheter som givits (eller tagits i form av införskaffande av info t.ex.) för att folk säger det som de säger.

Ja jag vet inte, men en intressant aspekt på sett och vis. Är det för att att religiösa i större utsträckning är övertygade om att det finns en fortsättning som de kan uppleva det? Medan ateisten som inte tror på något som kommer efter, därför inte kan relatera till en sådan upplevelse överhuvudtaget? Och inte skulle kunna tolka den så att säga, om den fanns för dem?

Nej jag vet inte heller, men det är en rätt ruskig upplevelse på nåt sätt, vare sig det är hjärnan som spelar ett spratt eller inte.

Ja och det kan vara anledningen att du slipper att göra det.