Finns något mer än det livet vi lever just nu?

Fast neurologiska skador kan förändra självmedvetenheten samt personligheten. En person med grava hjärnskador och som bara stirra tom har högst sannolikt mycket låg självmedvetenhet. Skador på frontalloberna kan t.ex. förändra ens personlighet etc.


Men JAG-medvetande är ju själva utgångspunkten för minnet, eller hur? Det skapar själva navet för kontexten.


Vad jag menar är, lika lite som om du klonar dig som om du kopierar in ditt medvetande i något, så upplever du enbart världen ur just ditt perspektiv. Efterson detta "Du" är bundet till något specifikt.

Exakt samma process ja, men inte exakt samma material. Så någon gång kan det finnas någon som upplever världen på samma sätt som du, men det kommer du inte vara medveten om.

Men när han vaknar upp ur den dvalan så är han ju sig själv igen. Så som sagt om han nu har skador där JAGET sitter, varför faller han bara i en dvala? Varför ändras inte ens då JAG-känslan, varför vaknar inte exempelvis du upp i hans kropp? Så som sagt jag tycker det är mer ett bevis emot hans teori än för hans teori.

Sen om frånvaron av självmedvetande för en stund bevisar något så förstår jag som sagt inte varför man ska gå så långt som till hjärnskador, det räcker ju med att titta på de som sover och kolla hur mycket de minns ifrån de timmarna.


Är den verkligen det? En maskin kan väl minnas utan att ha ett självmedvetande? Varför skulle JAG-känslan vara ett måste för att minnas? Även om det skulle vara ett måste att ha ett självmedvetande för att minnas, så förklarar inte det varför vi har samma genom hela livet. Varför kan inte den förändras som allt annat?


Okej, det stämmer säkert, men då kan man alltså inte kopiera JAG-känslan, för om det inte är jag som upplever det så är det ju inte min JAG-känsla, och att det är jag som ska uppleva det är ju hela poängen med JAG-känslan.

Häromdan kom jag in på en ganska lustig filosofisk/psykologisk tankegång:

Tänk dig att du dör varje gång du somnar och att din kropp sedan besätts under sömnen av en ny själ som ärver alla dina minnen (tack vare att de är inprogrammerade i kroppens hjärna). Du skulle inte märka att detta sker, varje natt går "du" och lägger dig i tron att "du" kommer att vakna men ingen av själarna som lever i din kropp överlever sömnen, det jaget utplånas precis som om du hade dött. Bara en tanke angående hur mycket "jaget" är knutet till minnena man har.

Det kan vara möjlig, men varför ligger man då kvar i sängen?

...och vad är denna "själ" som alla pratar om?

The nature and essence of the human soul
http://thetruereligion.org/modules/articles/item.php?itemid=69

För mig är det liktydigt med det som har den subjektiva upplevelsen att vara "jag". Jag är medveten om att detta inte stämmer med den religiösa uppfattningen. Jag ville skilja det från "jaget" som även innehåller minnen i bred bemärkelse.

Andligt skitsnack, med andra ord.

Njet, jag tror inte på andar, gudar, halvgudar, tomtar, feer eller annat, jag använde ett ord för att syfta på något jag inte kunde komma på något annat ord för, om du vet ett ord som syftar på vad det nu är som upplever jagkänslan så tar jag tacksamt emot. "Jaget" fungerar inte för mig eftersom det är lätt att tänka på Jung då och det Jaget syftar på något annat.

Eftersom det inte går att bevis dess existens -> att vi INTE interagerar med den andliga världen -> ignorera den och bry dig om verkligheten i stället, den räcker till och blir över för oss, särskilt för astrofysikerna

Självmedvetande kanske? Jag vet inte, men "själ" låter väldigt andligt i mina öron.