Jag nådde nivå 5 på 120x Toppisar, var något år sedan nu, men funderar på att ta en sådan tripp nu till sommaren.
Hur som helst, det är extremt svårt att beskriva nivå 5, precis som det står i ditt citat.
När jag var där, kändes det som att någon hade tatt mina tankar och satt dem i en glasskål, som sedan placerats på en radiostyrd robot (Min kropp), och den där roboten drev runt ute i skogen utan någon egentlig koll på upp eller ner, höger eller vänster.
Jag försökte minnas vem jag varit, men det kändes bara som ett tidigare liv, det kändes inte som om det var mina minnen, utan som att det var något som blivit berättat för mig för länge sedan.
Naturen jag såg omkring mig var inte något jag betraktade från en utomstående källa. Utan jag och naturen, och världsalltet, var samma personlighetslösa individ, som bara existerade. (Kan ju tillägga att det inte existerade någon verkligen förutom gläntan runt mig som jag kunde se, Jag kunde inte på något vis föreställa mig att någon annan värld skulle existera, förutom som en fantasi.)
Blev lite långt, och lite rörigt, men det där var några små delar, det som går någorlunda bra att beskriva, från min nivå 5.