2010-02-14, 01:21
#1
Frågar man folk vilket liv dom helst skulle välja av följande så skulle garanterat 99% väla alternativ nr 2 :
1) Leva ett liv där du jobbar större delen av dagarna, du varken super eller röker. Du äter hälsosamt dvs aldrig någon god mat som pizza, du tränar ständigt för att hålla dig i form. Du gör inget som kan förknippas med förkortad livslängd eller liknande, ett allmänt tråkigt liv i de flestas ögon. Du lever tills du är 95 år.
2) Du tar varje dag som den kommer, du satsar på att få ut det mesta ur ditt liv. Du festar på när du har tid samtidigt som du har ett bra jobb som du trivs med. Du äter det du vill när du vill, du tränar när du känner för det. Med andra ord du lever ett riktigt bra liv där du gör exakt det du vill göra, till exempel vill du åka utomlands så gör du det istället för att oroa dig för olyckor, sjukdomar med mer. Du lever tills du är 75år.
Men ändå så är det så få som gör det, varför då? är det orimliga krav eller är det att man är rädd för döden? Jag menar en del avstår från att röka och dricka då dom vet att det med stor sannolikhet kommer att leda till en tidigare död än om dom inte hade gjort det. Men varför vill man leva så länge som möjligt? vad tjänar det till om du inte har fått ut något ur det? Räcker det inte med att leva ett normalt liv?
Varför denna fixering över hälsan med målet att vara frisk så man kan leva tills man är 100 år? Det är ingen gammal person som tycker livet är den fest som man tyckte när man var 20, det finns en anledning till att självmordsfrekvensen är högst hos pensionärer.
Är det för att dom tycker att dom inte har fått ut allt det dom har velat ur sina liv och där med måste köpa sig mer tid eller vad är det? Vad spelar det för roll att leva länge om du inte gör något med tiden du har?
Visst har folk olika ideal och åsikter, men det känns som att det är tänkandet har blivit till en regel i dagens samhälle.
1) Leva ett liv där du jobbar större delen av dagarna, du varken super eller röker. Du äter hälsosamt dvs aldrig någon god mat som pizza, du tränar ständigt för att hålla dig i form. Du gör inget som kan förknippas med förkortad livslängd eller liknande, ett allmänt tråkigt liv i de flestas ögon. Du lever tills du är 95 år.
2) Du tar varje dag som den kommer, du satsar på att få ut det mesta ur ditt liv. Du festar på när du har tid samtidigt som du har ett bra jobb som du trivs med. Du äter det du vill när du vill, du tränar när du känner för det. Med andra ord du lever ett riktigt bra liv där du gör exakt det du vill göra, till exempel vill du åka utomlands så gör du det istället för att oroa dig för olyckor, sjukdomar med mer. Du lever tills du är 75år.
Men ändå så är det så få som gör det, varför då? är det orimliga krav eller är det att man är rädd för döden? Jag menar en del avstår från att röka och dricka då dom vet att det med stor sannolikhet kommer att leda till en tidigare död än om dom inte hade gjort det. Men varför vill man leva så länge som möjligt? vad tjänar det till om du inte har fått ut något ur det? Räcker det inte med att leva ett normalt liv?
Varför denna fixering över hälsan med målet att vara frisk så man kan leva tills man är 100 år? Det är ingen gammal person som tycker livet är den fest som man tyckte när man var 20, det finns en anledning till att självmordsfrekvensen är högst hos pensionärer.
Är det för att dom tycker att dom inte har fått ut allt det dom har velat ur sina liv och där med måste köpa sig mer tid eller vad är det? Vad spelar det för roll att leva länge om du inte gör något med tiden du har?
Visst har folk olika ideal och åsikter, men det känns som att det är tänkandet har blivit till en regel i dagens samhälle.