Citat:
Ursprungligen postat av
Gromph
På en prisreglerad marknad där priset regleras under marknadspris så består det "effektiva" priset av två komponenter; en monetär och en kötid.
Det inses lätt med hjälp av rea-exemplet ovan. (Och varför du inte förmår att inse det vet du väl bäst själv. Förhoppningsvis).
Så länge det reglerade priset är under marknadspris så kommer kö-komponenten att finnas. Spelar ingen roll hur mycket man producerar.
Med tanke på att du vanligtvis är (många skulle förmodligen säga överdrivet) noga med att ord skall användas exakt enligt definition (exempelvis när du anmärker att trådens ämne enligt rubriken är
bostadsbrist generellt och inte
brist på förstahandskontrakt på HR som man kan flytta in i omgående och utan att betala under bordet specifikt) så borde du inse att du enligt din egen måttstock trampat snett i meningarna markerade med fetstil ovan.
Skriver du "spelar ingen roll hur mycket man producerar" så menar du alltså att det överhuvudtaget inte existerar någon övre gräns. Då är det ett rätt naturligt motargument att ställa upp scenariot att man bygger (låt säga) 100 miljarder nya HR-lägenheter i Sverige. Enligt en bokstavstrogen tolkning av vad du skrivit ovan så hävdar du alltså att det i det läget fortfarande skulle råda kö till HR-lägenheter i Sverige. Jag (och förmodligen alla andra som läser här) bedömer att det i det läget inte skulle råda kö.
Kanske finns det nu anledning att hysa en stilla förhoppning om att du själv skall inse att det är rätt irriterande när någon tolkar allt andra tråddeltagare skriver väldigt bokstavligt, inklusive i situationer där det är relativt enkelt för en neurotypisk människa att begripa vad som avsågs vara underförstått. Kanske kan du som en följd av detta framöver inrikta dina inlägg på annat än att dissekera inlägg ord för ord.
Citat:
Ursprungligen postat av
Gromph
Den monetära skillnaden mellan marknadspris och regerat pris gör att en del vill betala kötidspriset.
Så är det vid rean och så är det på hyresmarknaden.
Och de flesta vågar jag påstå inser att så länge vi prisreglerar under marknadspris kommer det att finnas en kö till HR. Ty innehavaren får en månatlig reduktion i boendekostnad som kan användas till annan konsumtion. Och det betalar en del kötid för.
Sedan kan du naturligtvis hitta på en egen definition på brist som stämmer på HR sidan, men då får du också finna dig i att acceptera den på annat. Kön på McDonalds t ex.
Baserat på vad du skrivit tidigare så har jag fått uppfattningen att du är utbildad ekonom, men att du samtidigt av oklar anledning hyser en förkärlek för väldigt precisa definitioner och framförallt knivskarpa gränser för numeriska variabler ifall man skall använda sådana till att avgöra hur man skall klassificera olika fenomen (vilket för övrigt får mig att undra om du verkligen trivdes med att läsa till ekonom). En längtan efter knivskarpa gränser är ju dock onekligen ett vanligt kännetecken för personer med Asperger, så det är kanske inte så underligt att mer än en tråddeltagare drar upp detta, även om det så klart är off topic.
Gällande delen i fetstil ovan så är det ju en skillnad på många storleksordningar vad gäller kötid till förstahandskontrakt på HR och kötid på McDonalds vid lunchtid (decennier jämfört med tiotals minuter i typiska fall). Jag får uppfattningen att du tycker att det är extremt viktigt att kunna definiera en knivskarp tidsgräns T, där kötider t>=T kan ses som tillräcklig grund för att använda ordet "brist" medan kötider t<T inte kan ses som tillräcklig grund för att använda ordet "brist".
Själv tycker jag (som ingenjör och ekonom) att det är rätt rimligt att tänka sig en flytande skala, där kötider på flera decennier till något som på en fri marknad normalt efterfrågas (och levereras) för tillgång inom dagar eller kanske veckor tveklöst är att betrakta som ett tillräckligt villkor för att använda ordet "brist" (att den är politiskt skapad via hyresregleringen håller förmodligen alla i tråden med om), kötider på några tiotals minuter där man nästan garanterat får det man köat för när tiden passerat
inte är att betrakta som ett tillräckligt villkor för att använda ordet "brist" och att kötider från storleksordningen "några månader" upp till cirka "enstaka år" varken kvalificerar för att kategoriskt säga att det finns "brist" eller för att kategoriskt säga att det
inte finns "brist". Framförallt menar jag att man bör relatera den faktiska kötiden till någon form av schablon för hur länge man bör kunna vänta sig att behöva köa under vanliga marknadsförutsättningar ifall man skall använda kötidens längd som indikator på huruvida "brist" råder eller ej.
Utifrån detta förutsätter jag att ingen som läser drar några paralleller mellan innehållet i detta inlägg och Asperger, "trots" att min ingenjörsutbildning råkar vara teknisk fysik. Att just du Gromph kanske ogillar det föregående stycket på grund av bristen på exakta gränser kan jag stå ut med.