Nominalfraser, adjektivfraser, verbfraser osv... förstår inte.

Okej, tack för era svar nu börjar jag hänga med . Det jag fortfarande tycker är knepigt är vart man skall placera in alla småord som är, för och med. Om vi tar meningen "Det ljugs ganska ofta mycket friskt när sanningen är obehaglig" så har vi nu alltså kommit överens om att:
Det= Nominalfras, ljugs= verbfras, ganska ofta= adverbfras, mycket friskt= adjektiv/adverbfras (vilket är det rätta?), när = ingen aning, tillhör när i detta sammanhang en fras överhuvudtaget? Kan det finnas ord i en mening som står utanför fraserna?, sanningen= Nominalfras, är = verbfras?, obehaglig= adjektivfras?

Vad jag har förstått så måste en fras ha någon slags mening och säga någonting, men jag tycker till exempel inte att "obehaglig" i sig själv säger så mycket, är ordet i sig ändå en fras?

Jag är förvirrad över det här med fraser och hur deras relation till satsdelarna är. Har tenta nästnästa vecka så behöver all hjälp jag kan få

Tack för att ni tar er tid

är är en del av verbfrasen. För och med är prepositioner som inleder prepositionsfraser.

När t.ex. är här bisatsinledare och den ingår inte i någon fras. Detta gäller även konjunktioner. Annars kan det inte finnas ord som förekommer isolerade, nej.

Obehaglig säger just det som ordets betydelse är. De preciseringar som olika attribut ingående i fraser ger är bara extra tillägg. Men dessa är inte obligatoriska, och kan alltså strykas. Då behåller huvudordet givetvis fortfarande sin egen betydelse.

Angående huruvida mycket friskt är en adjektiv- eller adverbfras så finns det lite olika synsätt. Man kan hävda att ett neutrumböjt adjektiv fungerar som adverb (och se det som en adverbfras) eller så menar man att det trots den adverbiella användningen förblir ett adjektiv (och då ser man det som en adjektivfras).

Så i vår exempelmening så kan man alltså hävda att "är" i sammanhanget är en egen liten adverbfras? Jag börjar förstå nu. Så obehaglig (som är en adjektivfras), dess eventuella bestämningar (som dock inte finns i vår exemelmening) skulle också kallas attribut precis som en nominalfras bestämningar? Attributen till en nominalfras, adjektivfras osv menar man tillhör själva frasen alltså? attribut är ingen kategori för sig så att säga?

Nej, är är en verbfras.

Ja, alla bestämningar kallas attribut.

Ja, de tillhör frasen. Inom den traditionella grammatiken beskrivs de som fristående, men detta är fullständigt missvisande när man kommer till indelning i satsdelar. Det är därför hela frasen fungerar som en satsdel. Om vi tar meningen "Det ljugs ganska ofta mycket friskt när sanningen är obehaglig" så är adverbfrasen "ganska ofta" här satsdelen adverbial. Men om man endast såg ofta som adverbialet, vad skulle det så bli av ganska? Det kallades traditionellt lite vagt för "attribut" men räknades egentligen inte med i satsanalysen. Frasstrukturen gör däremot att hela ordgrupper fungerar som satsdelar.

Det är viktigt att komma ihåg att det rör sig om en hierarkisk syn. På den översta nivån ser man "ganska ofta" som satsdel, och det är först på en lägre nivå som man analyserar frasens beståndsdelar. "ganska" och "ofta" är således inte ordnade linjärt i en mening där de så att säga befinner sig på samma nivå.

Först nu ser jag att TS kallar sig Taylor_girl. Då kan väl dessa sy(n)sätt komplettera varandra.

Ny fråga!

Nu har jag läst avsnittet om predikativ i "funktionell svensk grammatik" och nu känns det som om jag blir lite förvirrad över vad ett predikativ egentligen är.

"Predikativen är primära satsled i predikatsledet och innehåller till skillnad från attributen alltid ny information (i sammanhanget)."

Jaha så ett predikativ räknas inte som ett attribut i nominalfrasen? Trodde predikativ var en satsdel precis som objekt, adverbial och subjekt. Har jag fel?

"Vid vara, bliva, heta, kallas, verkar, anses som och utnämnas till skall det vara predikativ (tidigare predikatsfyllnad) och gruppen med innehållsfattiga verb (kopulaverb) som kräver en utfyllnad anses mera tänjbar"

exempelmeningar:

De heter <Dina och Jacob> och är <två trevliga figurer>.

(Varför är Dina och Jacob predikativ och inte objekt?)

En konkurrent har utnämnts till <chef>.

De ligger <vakna> på nätterna och känner sig <missnöjda>.

Sedan tänker de på alla som går <arbetslösa> och det är <många>.

Då blir de <tacksamma> och <på gott humör>.

Nästa dag ser de <glada> ut igen.

Faran är <över>.

Nu blir det <att ta nya tag> varför är hela frasen "att ta nya tag" ett predikativ? varför inte bara nya tag?

Alla ska vara <med>

Det viktiga är att <att alla vill>

Bolander skriver att bland dessa finns predikativa nominalfraser, predikativa adjektivfraser, predikativa prepositionsfraser, predikativ adverb fras, predikativ infinitivfras, predikativ partikel och predikativ att-sats.. Kan någon placera in respektive vid rätt predikativ så kan jag se om jag tänkt rätt . Vore jätte snällt. Bolander har ju inte skrivit ut några rätta svar .

"Predikativ kan förekomma som nödvändiga led också vid andra verb än de nämnda"

ex:

Floden rann <fri> och <isande mörk>.
De resliga tallarna lyste <röda> i solnedgåenden.
De stirrar sig <nästan blinda> för att upptäcka honom i dimman.
Fönstren gapar <tomma> och han står <ororlig> i väntan på smällen.
De låtsas <ointresserade> men kikar ändå <nyfikna> fram runt knuten.
Han är <vid liv>
<Tankfull> cyklar hon vidare hemåt.

Hur ser man att dessa är predikativ och inte adverbial?

"Att de faktiskt hör ihop med nominalfraser, även om de ingår i predikatsledet, framgår genom att de oftast kongruensböjs efter den nominalfras som beskrivs"

Jaha så en fras kan vara splittrad i satsen? Hur markerar man t ex då på en tenta att det är en enhetlig fras?

Predikativen ovan kallar hon för subjektiva predikativ och hon beskriver också objektiva predikativ..

Regeringen begärde honom (objektet?) <utlämnad>
Många svenskar målar sitt hus (objektet?) <rött>
Eftersom hon inte sovit på hela natten, kom hon till skolan <helt utmattad> (varför är inte "på hela natten" ett predikativ och isåfall vad är det istället?)


Kan alla ordklasser vara predikativ? Finns det någon bra definition på vad predikativ är? Har ni någon bra förklaring?

Tycker bolanders bok är otydlig på en del ställen . Rekommenderar ni någon annan bok?

Nej.


Nej, du har rätt.


Två tänkbara svar: heta hör till gruppen av verb du räknar upp ovan; heta är inte transitivt.


En del av svaret har du ju själv gett ovan. I sista meningen är tankfull kongruensböjt efter nominalfrasen hon. Det säger hur hon är när hon cyklar. Ett attribut bestämmer bara nominalfrasen (t.ex. den tankfulla honan cyklar hemåt) medan ett adverbial bara bestämmer verbhandlingen (t.ex. tankfullt cyklar hon hemåt, hur man nu gör då).


Att de hör ihop med nominalfraser betyder inte att de ingår i dem. Men skulle du stöta på splittrade fraser på en tenta föreslår jag ringar, rutor och pilar.


Tidsadverbial.

Vad menas med ett transitivt verb? Förstår inte riktigt bokens förklaring.

Så man kan se om något är predikativ eller adverbial genom att se om det går att kongruensböja det efter nominalfrasen? De cyklar <tankfulla> = predikativ hemåt. Cyklarna åker <snabbt> = sättsadverbial. Floden rann <fri> och <isande mörk> = predikativ. Malin sprang <förfärad> = predikativ. Floden rann <snabbt> och <ovanligt> = adverbial, Malin sprang <vingligt> = adverbial.
Är det så att adverbial som står efter verb oftast slutar på t och därmed beskriver själva handlingen snarare än subjektet?

"<den tankfulla> = attribut honan" Ett attribut måste alltid ingå i en fras och kan inte bilda en egen fras? Den är inget predikativ därför att det inte finns något verb? Det måste finnas ett verb/predikat vid ett predikativ?

många frågor :P .

Ett transitivt verb kan ta objekt, i motsats till ett intransitivt verb som inte kan det. Typiska transitiva verb är väcka och ställa. Det krävs i princip ett objekt efter för att de ska få vettig betydelse ("jag väcker dig", "han ställde boken i hyllan"). Typiska intransitiva verb är springa och sitta, som inte kan ha något objekt efter ("hon springer", "jag sitter").

Många verb kan vara både transitiva och intransitiva, till exempel tänka. Både "jag tänker" och "jag tänker stora tankar" fungerar.

Vissa transitiva verb kan ta två objekt (direkt och indirekt objekt) och kallas därför bitransitiva. Exempel är låna ("jag lånade honom femhundra kronor") och meddela ("meddela ministern nyheten").

Det finns många verbpar där det ena verbet är intransitivt och det andra dess transitiva motsvarighet, till exempel brinna-bränna, vakna-väcka och ligga-lägga.


Ett attribut i en nominalfras kan till exempel bestå av en adjektivfras: "den fem kilometer långa sträckan". Så ja, ett attribut kan vara en egen fras och samtidigt ingå i en längre fras.

Ett predikativ blir inte ett predikativ förrän det ingår i en sats. Och i en sats måste det finnas ett predikat (finit verb). Predikativet röd i satsen "bollen är röd" är inget predikativ om det står ensamt – då är det bara ett adjektiv.

Notera dock tvetydiga fall som följande (mycket krystade) exempel: Barnet skrek högt – adverbial om högt anger med ungefär vilken ljudstyrka barnet skrek, predikativ om barnet var påverkat av narkotiska preparat (som det t.ex. fått i sig via modersmjölken). Något mindre krystat: Barnet skrek förtvivlat.

Svenska Akademiens lilla röda¹ är tydlig i avsnittet 8.1.1.3:

... transitiva och intransitiva. Ett transitivt verb konstrueras normalt med objekt, vilket ett intransitivt inte gör. Typiska transitiva verb är t.ex. kasta och bryta (kasta en sten, bryta tystnaden), medan stå och komma är typiskt intransitiva. Verb som kan ha två objekt kallas bitransitiva: låna sin bror tusen kronor ... Verb som bara kan ha ett objekt kallas monotransitiva, t.ex. höra. ...

Ordböckerna anger denna klassificering per verb, men lite indirekt under beteckningen »Konstruktion«: låna (ngt), låna ngn ngt, låna (ut) ngt (till el. åt ngn).

¹ Tor G Hultman: Svenska Akademiens språklära (SAS, 2003)

PS1: I varje fall i dialekt har »väcka« kunnat användas intransitivt, »väcka [till]« i meningen spritta till av överaskning etc. Kunde gälla en häst som fick se en älg, eller en hund som drömde. Ännu vanligare var nog att någon som satt i högmässan och slumrade till, väckte till när orgeln drog på eller när prästen fumlade med pistolen. I tidernas fullbordan kommer ev belägg för intransitivt väcka att uppenbara sig i SAOB under V och möjligen även under W som i wäcka.

PS2: Rubrikspråket har sin särskilda grammatik. Nerikes Allehanda får lämna exempel.

Bästa vännen blandras
Ny lokal nya möjligheter
Racingtävlingar spikade

Lite osäker på om just tänker är ett särskilt bra exempel på det (jag antar att) du vill ha fram, särskilt när du konstruerar det med tankar som objekt. Det blir ju en så kallad figura etymologica, där verb och substantiv är av samma stam, vilket i vissa fall tillåter att intransitiva verb "tar ett objekt", utan att man för den skull omdefinierar dem som transitiva (jfr leva livet, döden dö, le ett leende). Bättre kanske med ett exempel som Han tänkte ordet, men sade det inte. Ett mer flexibelt verb vad gäller möjliga objekt är väl t.ex. skapar, men om man konstruerar den objektslösa meningen Han skapar brukar verbet nog betecknas som absolut, inte intransitivt.