Citat:
Jag har nu samma problem som , att jag har svårt att se om meningen är nominalfras eller inte.Ingen orsak!
För att svara på din första fråga: Man brukar tala om nominalfraser på olika nivåer. På den lägsta nivån hittar vi nominalfrasen "bilderna". På nästa nivå lägger vi till attributen till denna och får nominalfrasen "alla de vackra bilderna". På samma nivå finns även den korta nominalfrasen "boken". På den översta nivån är denna huvudordet i hela nominalfrasen, som alltså lyder "den helt nya boken med alla de vackra bilderna". Nominalfrasen på mellannivån, "alla de vackra bilderna" utgör på denna nivå rektionen i det efterställda prepositionsattributet ("med alla de vackra bilderna").
Hoppas att det inte blev alltför rörigt nu. När man gör en satsanalys (alltså av huvudsatserna i en mening) bryr man sig bara om nominalfraser på den högsta nivån, man behöver inte dela upp dem i mindre beståndsdelar. I satser kan nominalfraserna utgöra subjekt, objekt eller predikativ.
Det stämmer som du säger att en nominalfras med en preposition framför blir en prepositionsfras.
Och för att svara på din andra fråga: En sats måste alltid innehålla två saker – ett subjektsled och ett predikatsled (alltså ett finit verb). Exempel: "Jag springer". I dina exempelfraser finns det bara ett finit verb, nämligen i den sista ("på grund av den alltför snabba utvecklingen som inte gick att hejda"). Och hur vet man då om det är en huvudsats eller bisats? Ja, BIFF-regeln är som sagt ofta till god hjälp för att avgöra vad som är bisatser. Det underlättar också att känna till hur de vanligaste bisatserna ser ut – det finns tre sorter: nominala, attributiva och adverbiella bisatser.
Nominala bisatser kan, i likhet med nominalfraser, fungera som subjekt, objekt och predikativ i huvudsatser. De inleds nästan alltid med att: "att hon inte ville komma hit", "att maten måste lagas".
Attributiva bisatser är attribut till huvudord i nominalfraser. Inleds ofta med som, men även med exempelvis där eller dit. Exempel: "[bilen] som vi ska sälja nästa vecka", "[huset] där han bodde som barn".
Adverbiella bisatser kan fungera som adverbial i huvudsatsen, till exempel tidsadverbial: "när kungen har abdikerat". De kan också vara till exempel orsaksbisatser: "eftersom de flesta svenskar talar engelska".
I alla dessa fall är BIFF-regeln det enklaste sättet att se att det är bisatser, eftersom ett "inte" alltid placerar sig före det finita verbet. Vi säger ju "huset där han inte bodde som barn", inte "huset där han bodde inte som barn".
Jag förstår om du tycker att det här är krångligt, fråga gärna igen om det är något du undrar över.
För att svara på din första fråga: Man brukar tala om nominalfraser på olika nivåer. På den lägsta nivån hittar vi nominalfrasen "bilderna". På nästa nivå lägger vi till attributen till denna och får nominalfrasen "alla de vackra bilderna". På samma nivå finns även den korta nominalfrasen "boken". På den översta nivån är denna huvudordet i hela nominalfrasen, som alltså lyder "den helt nya boken med alla de vackra bilderna". Nominalfrasen på mellannivån, "alla de vackra bilderna" utgör på denna nivå rektionen i det efterställda prepositionsattributet ("med alla de vackra bilderna").
Hoppas att det inte blev alltför rörigt nu. När man gör en satsanalys (alltså av huvudsatserna i en mening) bryr man sig bara om nominalfraser på den högsta nivån, man behöver inte dela upp dem i mindre beståndsdelar. I satser kan nominalfraserna utgöra subjekt, objekt eller predikativ.
Det stämmer som du säger att en nominalfras med en preposition framför blir en prepositionsfras.
Och för att svara på din andra fråga: En sats måste alltid innehålla två saker – ett subjektsled och ett predikatsled (alltså ett finit verb). Exempel: "Jag springer". I dina exempelfraser finns det bara ett finit verb, nämligen i den sista ("på grund av den alltför snabba utvecklingen som inte gick att hejda"). Och hur vet man då om det är en huvudsats eller bisats? Ja, BIFF-regeln är som sagt ofta till god hjälp för att avgöra vad som är bisatser. Det underlättar också att känna till hur de vanligaste bisatserna ser ut – det finns tre sorter: nominala, attributiva och adverbiella bisatser.
Nominala bisatser kan, i likhet med nominalfraser, fungera som subjekt, objekt och predikativ i huvudsatser. De inleds nästan alltid med att: "att hon inte ville komma hit", "att maten måste lagas".
Attributiva bisatser är attribut till huvudord i nominalfraser. Inleds ofta med som, men även med exempelvis där eller dit. Exempel: "[bilen] som vi ska sälja nästa vecka", "[huset] där han bodde som barn".
Adverbiella bisatser kan fungera som adverbial i huvudsatsen, till exempel tidsadverbial: "när kungen har abdikerat". De kan också vara till exempel orsaksbisatser: "eftersom de flesta svenskar talar engelska".
I alla dessa fall är BIFF-regeln det enklaste sättet att se att det är bisatser, eftersom ett "inte" alltid placerar sig före det finita verbet. Vi säger ju "huset där han inte bodde som barn", inte "huset där han bodde inte som barn".
Jag förstår om du tycker att det här är krångligt, fråga gärna igen om det är något du undrar över.
Jag ska ta ut två fraser i den här meningen men jag är inställd på att hela meningarna är en nominalfras. Så här har jag kommit fram till:
Meningen:
"......En lucka i lagstiftningen
genom att kriminalisera ett vardagsbruk som vi ser ökar varje år....."
Vad jag har kommit fram till:
En lucka = ob.art och ho.
i lagstiftningen = prep.fras
genom att kriminalisera ett vardagsbruk= sätt.advl
som vi ser ökar varje år= Satsattribut
Jag anser att hela meningarna är NF men varför har jag gjort fel? Varför måste det vara två fraser när jag anser att det bara är en fras? Jag vet också att meningen innehåller bisats men anser det hela meningen är nominalfras.
Tyckte att du förklarade så bra men jag vill verkligen förstå vad jag gör för fel
