Första tiden på tjack fick jag sällan någon direkt AT att vara orolig över.
Senare och då betydligt längre race och oftare (5 dagar vaket, 2-4 dagar vila) under 8 månaders tid;
så blev at:n värre och allmänt så va kroppen slut.
AT på tjack är det värsta jag vet, Kunde ligga tro att jag skulle dö flera gånger.
Nu kan jag köra en helg då och då utan någonting att kliva av på förutom någon blodförtunnande värktablett och kalcium/magnesium. Matintag regelbundna tider, kan bli vad som helst!
Tar även ibland L-Tyrosine men vettefan om det bara är placebo. . .
Många avtändingar är nog just psykologiskt.
Som när man smyger i tjo i någons kaffe/mat och de inte ens blir påtända. . .