Bostadsbubbla i Sverige?

Det verkar inte som om du försöker svara på frågan. Den involverar ingen skattehöjning. Klumpsumman är hypotetisk och generell. Den "motsvarar" ingenting annat.

Riksbanken har ju en positiv reporänta som naturligtvis är en del av bankernas kostnader. Att den är låg är mindre intressant eftersom kostnaden för en bank påverkas lika mycket av en sänkning från 0,75% till 0,25% som från 10,75% till 10,25%. Att påstå att utlåningsräntorna bara består av risk är nonsens.

Du fortsätter ju att titta på slopandet av ränteavdraget isolerat. Om du behåller samma ränta men slopar avdraget är det uppenbart att det dämpar ekonomin. Om räntan hade sänkts med 0,75 procentenheter i ditt exempel hade effekten varit neutral. Nu är ju det iofs inte önskvärt. Jag kan omöjligen förstå hur du kan hålla med om att hushållens skuldsättningsgrad är ett problem men motsätta dig all policy som skulle få dem att amortera eftersom det, sett isolerat, kyler ner ekonomin.

Stimulanseffekterna av en sänkt ränta begränsar sig inte till hushållens konsumtion. Företag skulle också påverkas genom minskade kapitalkostnader. Netto-effekten av en lämplig räntesänkning blir att hushållen amortera men ekonomins stimulans inte ändras.

Jag förstår inte varför du anklagar mig för att vara missunnsam och egoistisk. Jag har inget privatekonomiskt intresse i de här frågorna, och även om jag hade haft det bör argumenten rimligen utvärderas på sina egna meriter. Jag får artigt be dig om att höja nivån ett snäpp.

Du märker inte själv hur typiskt det låter? Ingen alls som förväntar sig ett annorlunda tänk igen? Tror du fortfarande att det är så enkelt och självklart? Har du hört något annat från tex bank-ekonomerna och deras evinnerliga vädjanden om sänkta räntor (och därmed höjda tillgångspriser, något de håller mer tyst om såvida de inte pekar på dessa ökade priser och menar att det ska anses vara förtroendeingivande)

Jo, jag har svarat att jag inte ser något relevans eller koppling till att höja skatten genom att ta bort avdrag för underskott av kapital.
Nu låter det som din liknelse inte har så mycket koppling. Klumpsumman motsvarar inget. Och då blir det begripligt att jag inte förstår den.

När du har så svårt att motivera din ståndpunkt att du behöver ta till liknelser som inte har relevans och därmed blir obegripliga bör du ta en rejäl funderare över skälet till det du förfäktar. Det ter sig som det är vare sig genomtänkt eller lutar sig mot allmängiltiga principer.

Och det påstår jag inte heller. Eller hur? Gå tillbaka och läs om.

Bankens kostnader är till stor del dess inlåningskostnader. Banken kan inte sänka de godtyckligt. Räntan på i utlandet emitterade bostadsobligationer sjunker inte nödvändigtvis för att Riksbanken sänker.
Och vissa inlåningsräntor är redan i botten. Fungerar inte att sänka de mer.
Det fanns ett skäl till att jag från början skrev att ytterligare räntesänkning inte var verkansfull.

Det har nog att göra med att erfarenheterna lärt mig att om man vill ha något fungerande så håller man sig till så generella principer som möjligt.

Sedan har du helt fel när du antyder att jag skulle vara mot en reduktion av avdrag för underskott av kapital. Det följer nämligen som en konsekvens av att man reducerar den svårt konfiskatoriska beskattningen av inkomst av kapital.
Säg att man skulle justera den till 30% av de reala intäkterna. Då skulle avdraget bli 30% av de reala utgifterna.

Att däremot vilja ha kvar den svårt konfiskatoriska beskattningen av kapital och samtidigt höja skatten genom att avlägsna avdrag för underskott av kapital har jag svårt att ta seriöst. Det är lite av kommunism på steroids.

En räntesänkning innebär att låntagarna spenderar aningen mer och långivarna en aning mindre.
Men din skattehöjning gör att det som leder till stimulans, nämligen ökning i skuldsättning, minskar.

Det är inga anklagelser, och du behöver inte ta det så, utan mer en lakonisk observation.
Men du kan ju fundera över varför du inte reagerar över en konfiskatorisk beskattning av ränteinkomster men blir arg för att staten inte höjer skatten för låntagare.

Sedan vill du å ena sidan ha stimulans av ekonomin men är arg för att staten inte vidtar åtgärder som ger motsatt effekt.
Det är inte så att det sjuder av logik och konsekvens.

Vi har ingen bostadsbubbla i Sverige, däremot har vi en skuldbubbla och en finansbubbla deluxe och en upp-pumpad aktiebubbla. Bostäderna & mark är tyvärr troligen det enda som faktiskt är det som är rätt värderat. MEN, när skuldbubblan brister så kommer bostäderna självfallet också förvandlas till samma krasch eftersom väldigt få kommer ha råd att köpa bostäder, samtidigt kommer banker ta över väldigt många bostäder som på 1990talet. Det blir 25 årsjubileum .

Frågan är vad som händer med räntan och det ser ut att kunna vara ganska godtyckligt. Kommer den gå till 10 %? eller 0 % ? eller kommer det bli värre, tex pengavärde = 0? Vad kommer hända med statsobligationer som anses vara det säkraste pappret i ett sådant läge?

Det ser ut som att bostadspriserna fortsätter stiga. Förra året med runt 10% i genomsnitt och med ungefär 1% varje månad under 2014.

Givetvis beror det på det oerhörda tryck som stavas akut bostadsbrist, en bostadsbrist som beräknas förvärras ganska så rejält det närmaste åren.

Ja, det finns ganska entydig forskning på det området.

"Jag ser ingen koppling till att höja skatten" är inte ett begirpligt svar på frågan "Håller du med om att det är ekvivalent att ge någon en klumpsumma och ett skatteavdrag som motsvarar den klumpsumman, i meningen att kostnaden för staten och incitamentseffekterna för mottagaren är desamma? Om inte, vari ser du den relevanta skillnaden?" Jag inser naturligtvis att du inte anser att ränteavdraget fungerar som en subvention, men för att kunna komma framåt i diskussionen måste vi ta avstamp i något som vi trots allt är överens om. Om du inte kan ge ett rakt svar på en rak fråga så blir det omöjligt att diskutera med dig.


Om du inte tror att reporäntan påverkar bankernas, och därmed indirket hushållens, lånekostnader så stannar diskussonen här. Liksom ditt tidigare påstående att riksbankens mål är nollinflation tycker jag helt enkelt inte att det är intressant att diskutera. Jag kan bara notera det orimliga i det påståendet. Du har redan uttryckt ett visst stöd för att Ingves inte vill sänka räntan med hänsyn till hushållens skuldsättning. Hur är det ens meningsfullt om du inte tror att en räntesänkning skulle påverka deras lånekostnader? Varför skulle det spela någon roll om han sänkte räntan och genom vilken kanal skulle det påverka hushållens skuldsättning? Jag kan med säkerhet säga att varken Ingves eller någon annan i riksbanksledningen delar din åsikt. Det är även svårföklarligt att andra länder har sänkt sina räntor långt under riskbankens nuvarande nivå, i.o.m. att det är den nivå där räntesänkningar enligt dig slutar att fungera.

Jag förstår inte vad du vill ha sagt. Att bara analysera ena sidan av ett problem som uttryckligen består av en avvägning är inte att "hålla sig till generella principer". Resultatet av en sådan analys är ju givet och kan omöjligen säga någonting om själva avvägningsproblemet.

Det är som sagt inte det skattetrycket som sådant vi diskuterar, utan dess utformning. Det har ingenting att göra med omfördelning från rika till fattiga.

Då var vi där igen. Om du ser en ökad skuldsättning som önskvärd är det inte konstigt att vi inte kommer överens. Jag har dock lite svårt att få ihop det med din oro för hushållens skuldsättningsgrad.

återigen så tittar du på en isolerad åtgärd. Poängen är att slopa ränteavdraget och därmed kunna sänka räntan. Att den ena åtgärden inte stimulerar ekonomin är irrelevant, så länge nettoeffekten blir en stimulans.

Vilken d-a forskning som påvisar att låga räntor / höga tillgångspriser motiverar till några som helst investeringar? Monthy Pyton? Hur vore det istället med marknadsekonomi istället för framtvingade räntenivåer?

Jag är inte intresserad av att leta referenser till dig, så jag släpper det.

Du vet, Mertillen, diskussionen med VlnteJoBaRokaHasch har du redan förlorat i vetenskapens namn. Ska du inte gå vidare och prata ideologi istället, för nu låter du bara dum.

Hur menar du med reporäntan och bankernas kostnader? Menar du att bankerna lånar x miljoner av riksbanken till reporäntan som de sedan lånar ut dyrare till bolånekunderna och gör vinst på mellanskillnaden?

Nja, bankernas långsiktiga finansiering kommer inte från riksbanken på det sättet. Däremot lånar bankerna kortsiktigt från och till riksbanken hela tiden, så deras marginalkostnader påverkas.