Bostadsbubbla i Sverige?

Ja det är vad jag menar, fast jag ser inte hur det inte skulle framgå av att jag säger att (nästan) alla säljer av.


Det gör det väl i form av att de får högre krav på likviditet. Antingen behöver de öka räntan eller så skjuter riksbanken/insättningsgarantin in pengar.


I Sverige kom det till för att vi gick med i EU och det var ett krav från ECB. Det kom till för att det gynnar stora banker.

Jag tycker det är dåligt. Jag vill ha bank-runs hellre än jag vill ha staten skjuta in pengar till stora banker som borde gå under och splittras upp.


Jag har inget problem med riktiga försäkringar, privata försäkringar som köps på en marknad. Jag har ett problem med insättningsgarantin där stora banker får subventioner av staten till att ta risk.

Vet inga exempel på genuina statliga försäkringar. Alla statliga försäkringar har ett fönster öppet till staten om de skulle få brist på pengar när de betalar ut. Om det är en försäkring kan man kalla allting staten sysslar med för försäkringar och säga att premierna är 0:-


I en situation där en bank gör så stora förluster att det blir en bank run, eller där kunderna ställer så hårda krav för att de säljer av värdepapper att det blir en bank run, så får en bank problem. Därför skulle en bank behöva bry sig om att kunder ställer krav på finansiell säkerhet.

Nu finns inte det här alls, så vad som bara sker är att en bank inte bryr sig lika mycket om att göra stora förluster eller bryr sig om vad som sker om deras kunder utställer stora krav på dem. Det försvinner en marknadsreglerande faktor mot systemisk risk.

Den senare situationen är annorlunda från den första givetvis. På det viset den är annorlunda, är det viset insättningsgarantin fungerar som en subvention på risk.

Det blir många om, men det handlar om systemisk risk, det är när i princip allt går fel (eller snarare, när antaganden man trodde var konstanta förändras)


Jag tror snarare Lehman ville ha pengar från staten, men Goldman Sachs mfl. som var deras konkurrenter hade bättre lobbyister som hellre såg sina konkurrenter gå i konkurs.

Det var konstigt att de inte fick pengar, med tanke på Greenspan put.


Nu är det inte en privat försäkring. Jag ser det inte ens som en försäkring alls. Jag tycker det är språkfel att kalla ett statligt program med punktbeskattning för en försäkring bara för att man konceptuellt tänker sig att det skulle kompensera för risken.

Om den statliga försäkringen var så bra kapitaliserad skulle det finnas privata alternativ för mindre banker och privata försäkringar för högre insättningar för lägre premier.

Poängen är att insättningsgarantin ändrar beteende hos kunder. Det blir aktuellt just när saker går fel, för att vi kan tänka oss att utan den hade inte saker sett ut som de gör idag.

Var Wallenberg som hade skrivit upp de reglerna på aktieägarna i bankens begäran, som jag förstått det.


2008. Då ingrep man med stöd till bankerna. Som de även behövde.

Free banking har funnits i flera tidsperioder i många länder och lett till finansiell stabilitet. Jämför det med idag när bank och finans-sektorn är tok-reglerad och vi har serier av problem på följd efter varandra.


Jag tycker det är en överdrift att säga att de räddades för att man skapade en järnvägsfond för järnvägen.

Men säg att du har rätt, 2 misslyckanden på 70 år är otroligt mycket bättre system att hantera systemisk risk än det vi har i Sverige idag.


Vi kan väl kolla på USA som haft det längre än sen 96, och ja det skedde senaste för 3 år sedan. I Sverige skedde det på ett vis 2008, när staten sköt in pengar för finanssektorn.


Statliga program är inte försäkringar. Staten kan bara driva försäkringar om de gör det med fonderade medel, som om de tar slut leder försäkringen till konkurs inte till att man tar pengar från statskassan, annars sysslar de med sociala program.


Säg att privata försäkringar fick pengar av staten, som de betalade mellan 0.06% och 0.14% av försäkrade tillgångar till staten (dvs. ingenting), varför skulle en kund bry sig om huruvida försäkringen täcker det du vill för rätt pris, du skulle bara bry dig om att den täcker så mycket som möjligt för så lågt pris som möjligt. Precis som en sparande på en bank idag inte bryr sig om vad banken är exponerad till för risk, utan enbart räntan. Ett helt kontrollorgan försvinner. Skulle de ens fortfarande vara försäkringar? I min mening inte, eftersom de aldrig skulle gå till konkurs där man gör upp vad som sker när en försäkring tar för lite pengar. De blir någonting annat. När det är staten som ser över hela karusellen passar det bättre att kalla det sociala program. Annars undrar jag när det blir felprisad risk nog att det är ett social program och inte en försäkring, säg att det är 0:-, är det en försäkring?


Det är överflödigt. Den kom till för att det gynnar stora banker. "Förarbetet" beror väl annars på att vi gick med i EU, och då är det krav.

Det står bara en massa strunt i förarbeten. Politik fungerar inte så att man stiftar lagar för att de är smarta eller bra, man stiftar dem för att det gynnar intressegrupp X eller Y.


På inget sätt alls, så länge inte bostadsinstitutet har lånat från banken för att utfärda värdepappret.


Du har en utförsäljning som leder till att det blir högre krav på likviditet. Det är det här som skapar likviditetskriser i finanssektorn, när det ske utförsäljningar på detta viset. Då ligger banken med massa krav på sig att bistå med detta, som de inte kan gå med på, om de inte får pengar från staten.


Om flera bolag som har skulder till en bank går under så måste banken äta skulderna, samtidigt får de störra krav på likvid ifrån kunderna som säljer av sina värdepapper (som minskar i värde) fram till tiden dessa misslyckande sker, då blir det en bank-run utan en insättningsgaranti, men vad som sker är att staten då skjuter in pengar.


Ja! Räntan har ju absolut ingenting att göra med fundamenten. Vi har inte fria räntor, de styrs av riksbanken. De för in pengar, det är det som skapar bubblor, när man inte har ett korresponderande sparande av fysiska resurser förgångna för framtida bruk, det går inte ihop i verkligheten då för att det inte finns tillräckligt med resurser.

Vet inte varför bubblor för den delen måste ha att göra med spekulation. Folk bor i hus och köper dem ofta för att bo där, ändå kan prisökningen vara ohållbar.

Borg är orolig för bolånekarrusellen och har begränsat hur mycket banker får låna till bostaden. Men vore det inte vettigare att ändra reglerna så de blir mer som i USA? Dvs att det är banken som står med risken i lånet och huset. Inte du personligen. Så att du bara kan lämna nycklarna till banken om det blir problem och sedan är du fri från lånet.

Varför?
Människorna som tar lånen måste ju ha det yttersta ansvaret, kan gott stå där med ett par hundra lax i skuld efter deras bostad har sålts på exekutiv auktion.

Visst, banken kan skyllas för att dom ställer för låga krav på låntagarna, men att låta låntagaren gå helt fri vore konstigt.

Är det verkligen såhär det fungerar i USA?

Det är exakt samma sak som hände då som nu. Man inrättade en bankakut i vilken man lät bankerna belåna värdelösa värdeapper. Det som sker nu och det som skedde då är så nära karbonkopior som man kan komma. Och det är inte två misslyckanden om du ser till antalet institut som fick stöd. Hur många gånger hände det de 70 år som följde efter fribankstiden?


Skedde det utbetalningar från insättningsgarantin 2008 som inte täcktes av fonderade medel? Har du kanske en länk i vilken man kan läsa mer om detta?


Har det skett? Är det en stor risk för att det kommer att ske? Som med alla försäkringar så tar det tid att bygga upp tillräckliga fonderade medel. Nu är man uppe i några 10-tals miljarder och summan ökar stadigt.

Sedan så driver många stater, inklusive Sverige, diverse försäkringar utan att ha fonderade medel t.ex. genom löpande finansiering. Så premissen du målar upp stämmer inte det är bara din åsikt. Hur mycket fonderade medel har t.ex. Folksam i förhållande till värdet på vad de har försäkrat?


Vad skulle det vara för lån? Syftet med att emittera värdepappret är att finansiera sig på annat sätt än med banklån. Men vad bra, då är vi överens om att insättningsgarantin inte har att göra med finansieringen av bostäder.


Det där får du nog ta en gång till. Någon vill sälja stora mängder bostadsobligationer och det menar du alltså skapar likviditetsbrist i finanssektorn vilket i sin tur gör att insättningsgarantin (?) löser ut?

Hur ser detta scenario ut lite mer ingående? Anta att någon vill göra sig av med 100 miljarder i bostadsobligationer och förklara hur det kommer att sluta med att banker går i konkurs.


1. Varför måste banken äta skulderna? Om Stadshypotek inte får in sina pengar så får de realisera pantern o.s.v. Men vi antar att de gör enorma förluster. Varför måste SHB täcka dessa om de inte vill? Stadshypotek är ett fristående företag och SHB kan helt enkelt försätta detta i konkurs vilket de givetvis hellre gör än att riskera att moderbolaget (i vilket folk har sina sparkonton) går i konkurs.

2. Varför skulle det vara en kostnad för banken om deras kunder vill sälja innehav av värdepapper? Banken är bara en mellanhand i en sådan transaktion.

Jag får inte ihop ditt resonemang så förklara gärna lite mer ingående.


Fast är det Riksbanken som sätter räntan på bostadsobligationerna? När köpare av svenska bostadsobligationer världen över ska göra ett köp kollar de då bara på vad den svenska centralbanken har för styrränta för tillfället och köper efter det?

När förde Riksbanken in några pengar sist?

Det går att förstå det också som en subvention till järnvägen. Det som står i det jag länka namnger en kris, likaså i det du posta.
Vi vet ju hur nuvarande system fungerar. Varje 4-6 år så går staten in med pengar till bankerna. Under nuvarande system har vi finanskriser på löpande band.


Jag vet inte hur mycket staten sköt in men det går säkert att hitta på google. Mer än några 10-tals miljarder var det säkret. Jag vill minnas att det var 80 miljarder man skjöt in under bank-krisen. Det hade väl dock ingenting med insättningsgarantin att göra, bara lite mysig korporatism sådär, rädda bankägare från sina misstag. Men hade man inte gjort det hade det istället stått krav på staten för instättningsgarantin.


Tanken att staten utan en marknad för risk lyckats hitta det magiska priset är för mig enormt naivt, tror man det kan man lika gärna börja förespråka förstatligandet av jordbruk. Är man rimlig får man säga att man är okej med att priset är fel, av någon anledning, som typ att man gillar banker och tycker småmänniskorna ska betala för dem om det går fel.


Statlig pay-as-you-go är inte ett försäkringssystem, påstår man det har man omdefinierat försäkring bortom sin mening. Att kalla sociala program är Newspeak. Folk gillar försäkringar. De gillar inte sociala program. Så politikerna kallar dem försäkringar, men de är inte försäkringar.

Om Folksam går under så får de inte pengar av staten för att betala ut till sina kunder, det är någonting helt annat. De kan inte heller skriva om försäkringsavtalet så att när du vill ha pengar för din stulna bil så säger dem att de inte vill betala för det. Rätt språk spelar roll och fel språk berättar en historia om hur effektiv propaganda är.



Jag lägger följande som en parantes, det är nog nästan bättre att bara beskriva mindre än att försöka beskriva varje liten del.


En finanskris blir kris för att institutioner i finanssektorn har massa lån och krav sinsemmellan, intesant. Det är det som utgör systematisk risk. Jag försöker beskriva på vilket sätt dessa relationer förändras, på vilka sätt förluster kommer fram som är det som slår till på bankerna. Dessa kopplingar hade sett mycket annorlunda ut, utan insättningsgarntin, eftersom bankerna hade behövt bry sig om denna systematiska risk. De hade behövt bry sig för att kunder hade brytt sig om att se till så bankernas räkenskaper i ordning, så att bankerna inte tog samma risker. Ett annat sätt att se det på är att räntan skulle vara högre, för att se efter en risk de idag inte räknar med (för den betalar skattebetalarna).


Det kallas styrräntan av en anledning. Vad händer om räntan börjar gå upp? Ja då går riksbanken in för att se till att inte bubblan spricker. Skjuter in pengar till bankerna som köper värdepapper för pengarna så att priserna börjar gå upp igen.


De håller på hela tiden, men rejäla införelser kom 2008.

Du ser, det du i första stycket kallar för "subvention till järnvägen", vilket är en fullständigt barock omskrivning av vad det faktiskt rörde sig om, är samma sak som det du beskriver i det andra stycket. Precis samma sak skedde alltså under fribankstiden som för några år sedan. I det ena fallet blundar du för det och hyllar tidsperioden och i det andra fallet är du extremt kritisk.


Jag lämnar diskussion om vad en försäkring är eller inte är då det inte känns så där jättemeningsfull för ämnet.


De "vanliga företagslånen" ett bostadsfinansieringsinstitut har är en piss i Nilen jämfört med vad de lånar upp via att emittera värdepapper för att finansiera sin utlåning. Det är ju helt oväsentliga belopp i sammanhanget.


Ingen insättningsgaranti löstes ut vid något av tillfällena.


Men de kan ju inte lösa in dem då de har en fast löptid. De som kan få problem är de som valt att agera market makers men det går ju att lösa det också.


Fast nu antar du saker för att få ihop ditt resonemang. SHB är ju inte dummare än att de ser ut att ha bra förmånsrät och pant om de lånar ut till ett dotterbolag. Huvudpoängen är dock att de INTE är tvungna att täcka upp dotterbolagets förluster och därmed inte riskera sina insättares pengar och därmed inte heller utlösa insättningsgarantin.


Ja?


Betedde sig verkligen banker och kunder annorlunda innan vi hade en insättningsgaranti? Sanningen är att folk mest skiter i vilket, det finns de som bryr sig men de är ytterst få.


Fast att hävda att RB i stort sett bestämmer vilken ränta som ska råda på bolån är inte korrekt. Det är en parameter av många. Hade de som köper svenska bostadsobligationer ansett det vara en dålig affär till nuvarande ränta så hade de aldrig köpt. Och de gör givetvis riskanalyser för att se vilken avkastning de vill ha på sitt kapital. Om sedan RB:s ränta är X eller Y är knappast något avgörande.


Precis, de senaste åren så har de dragit tillbaka mer än de för till.

Det är lite skillnad på en järnvägsfond och en generell finansfond.

Järnvägen behövdes för att se efter Sveriges säkerhet, det var infrastruktur för militären. Det är lite skillnad att tvinga banker att ta pengar för att man ska bygga järnväg, och att bankerna själva tar emot pengar för att de gjorde dåliga investeringar i ett östeuropa som var skälet för några år sedan (vilket då betyder att vi alltså gick in för att hålla upp värdet på värdepapper för östeuropeiska investerinar). Så det går att förstå fonden från ett annat sätt än att bankerna hade problem. Man ville ha järnväg hel enkelt. Nu ville vi hjälpa bankerna.

Men säg att vi tar tolkningen att det inte är någon skillnad, nåväl det skedde en gång under 70 år. Som det är nu sker det varje 4-6 år. Det är skillnaden mellan undatanget som bekräftar regeln och en regel.


Men kan du åtminstonne hålla med då om premiepriset är för lågt så blir det de facto en subvention till bankerna då skattepengar således betalas till bankerna?


Tror inte det är så lite, speciellt blir det inte det när de söker kredit över kort tid för att tillföra likviditet i någon nedgång, som sedan visar sig vara en rejäl utförsäljning.


På 20-talet hade vi inte insättningsgarantin, men jag tänkte då på USA. Sen visst löstes inget ut för fyra år sedan, för de (staten) gick in med pengar före. Poängen är att de hade lösts ut om de inte gick in. Det är som att du tappar bort din mobil, men du behöver inte lösa försäkringen och betala självrisk för att du får en ny i julklapp.


Så bankerna är inte market makers i bolånemarknaden? Säger de nej blir det ju inget, det är i varje fall en del av försvaret emot systemisk risk.


Men du förstår väl att med insättningsgarantin så blir det mindre viktigt att se över hur stabila ens låntagare är än utan den (förenklat, egentligen handlar det om vad som sker när saker går fel), givet att insättningsgarantin är felprisad (vilket den med all sannolikhet är, eftersom det inte är en marknad som räknar ut risken)


Vilket betyder att vid en utförsäljning i hela ekonomin så kommer de stå och hålla massa skulder och värdelöst papper.


Folk betedde sig annorlunda, de brydde sig om bankernas finansiella säkerhet. Du behöver bara ytterst få, miracle of aggregation som du säkert känner till. (Tänk dig att du har slumpmässig fördelning mellan X kategorier, bara du har viss riktad fördelning till en riktad kategori så kommer den över tid att vinna ut. Det är en anledning till varför marknader gör saker bättre.)


De har en styrningskapacitet som de kan använda över kort och medel-tid (kort = månader, medel-tid: upp till ett decennie som mest) med över längre tid så kommer andra marknadskrafter komma in.

Det är inte som att du via riskanalys kan räkna ut vad räntan borde vara, det behöver du en marknad för. Precis på samma sätt som du inte kan räkna ut vad priset på en sko borde vara utan en marknad.


Ja de drog tillbaka det för ungefär två år sedan. Nu kommer de nog behöva skjuta in i slutet av nästa år, då USA går in i lågkonjuktur i början av nästa år när de inte löser sequestration. Frågan är om luften riksbanken skjuter in är tillräckligt för att priserna inte ska gå ner (eller bubblan spricka, om man tror det är en bubbla). Jag skulle väl säga att vi inte ens vill att de går in, vi vill att priserna inte ska styras, de ska sättas av marknaden anser jag för marknader är bättre än planekonomi.

Jag håller med om det faktiskt.

Fast hur många gånger hände det från säg andra världskriget fram till 90-talskrisen? Ska vi då dra slutsatsen att kraftiga regleringar är det bästa?


Visst.


Jag tror inte att de hade lösts ut förra gången heller faktiskt, marknaden hade löst situationen för ingen hade gynnats av att någon bank hamnat snett. Det var ett flertal samverkande omständigheter som gjorde att det gick så långt som det gjorde men det hade kunnat lösas utan att de tog till samma lösning gällande bostadsobligationerna som de gjorde med järnvägsobligationerna på 1800-talet.


Vissa av bankerna är det, av fritt val. Vilka problem det kan föra med sig såg vi sist men vi såg också att det är ganska lätt för dem själva att lösa de problemen.


Men nu pratar vi om lån till ett dotterbolag inte till vem som helst. Och vi pratar inte om några i sammanhanget stora belopp då man av just den anledningen låter dotterbolaget emittera värdepapper för att finansiera sig istället för att låna ut stora summor från moderbolaget.


Du menar att Stadshypotek köper sina egna obligationer? Då är vi tillbaka i det som jag skrev om ovan om moder- och dotterbolag.


Folk brydde sig snarare mindre 1989 än de gör idag. 1989 var det en total icke-fråga. Att en bank skulle gå under fanns inte på kartan för folk.


Men nu finns det en global marknad för svenska bostadsobligationer vilka således prissätts och värderas där, inte hos RB.


Ja, vi får väl se vad som händer. Tror inte att det är brist på likviditet som kommer vara det stora problemet.

Ja, sa säger vi "inga bailouts, vid förstatligande fryses samtliga bonusar, pensioner med mera och ersätts med avtalsenliga nivaer för kommunalanställda", och vips kommer bankerna förlora mängder av incitament till att hjälpa till att pusha en prisökning likt den vi sett.

Man hör ibland motargumentet att folk da kommer bli ännu mer intresserade av att lana stora summor till att köpa hus, eftersom att deras risk minskar. Men de glömmer att det slutligen är upp till banken, och det är deras incitament som maste ändras.

Flera gånger. Vad som hände på 90-talet var att man inte hade råd att skjuta in pengarna i bankerna på grund av att räntan spårade ur.


Vad löste man med järnvägsobiligation? Man löste "problemet" att bankerna inte kunde attrahera kapital från privata investerare till att bygga järnväg. Vilket är förståeligt, då det inte bor några i landet så det skulle bara vara till godstransporter av framförallt trä, som det inte är särskilt väl lämpat för då träd inte växer enbart på ett ställe.

Det finns ju exempel i historien när finanssektorn totalt kollapsat och staten inte har gått in alls. Det främsta exemplet på det var 1907 i USA.


Ja, med exempelvis SBAB.


De sa precis samma sak i USA före och när bostadsmarknaden krasha. Saken är dock att det sprider sig i hela systemet. Det behöver inte vara stora belopp för att det ska sprida sig och bli kosekvenser.


Det är ju det som händer i finanskriser. Vi pratar inte om vanliga förluster här, om vanlig risk, vi pratar om sytematisk risk.


Mycket väl så, men hade man haft insättningsgarantin då hade folk brytt sig ännu mindre gällande var bankerna hade sina pengar och hur de var exponderade till stress på systemet.


Säg att de anser att priset är för högt, ja då går RB och skjuter in några hundra miljarder och plötsligt är det priset helt okej för att de som sitter på alla pengar behöver dumpa av dessa i investeringar som tjänar ränta, framförallt för att inflationen går upp.

Det är så RB:en agerar för att påverka priserna. Nu går de inte in och direkt köper bostadsobiligationer, inte som FED gör nu i USA, men nya pengar rör sig åt ungefär samma håll, de måste in i något och det brukar bli det som går upp. Kan vara IT-företag eller företagsobiligationer, vad det än må vara är det dit de nya pengarna rör sig och påverkar priserna.


Jag tror vi kommer få brist på kvalitét men det kommer feldiagnostiseras som en likviditetskris, när problemet är att vi har fört in massvis med pengar i fel saker när pengarna borde gått till andra saker. Det ser ut på samma sätt, men det är olika saker.