Bostadsbubbla i Sverige?

Trådens topic finns i första inlägget:

Det som ger lindring är den sjunkande räntan samt kapitalflykten från eurozonen till vår valuta som stärks och tidvis driver ner räntan..åtminstone tills valutan blir så stark att de slår mot vår exportindustri som då lägger varsel.

På kort sikt kan detta leda till stabila och stigande bostadspriser...men man kan inte för ewigt fly från sitt öde. Även börsen stiger och så även priserna på bostäderna men på sikt måste även dessa ta hänsyn till gravitationskarften och kan rimligen inte leva sitt eget liv. Det som håller uppe priserna är kapitalets jakt efter de allt färre möjligheterna till rimlig avkastning,när räntan sjunker.

Precis det scenario vi nu är i..och alla länder kan inte samtidigt devalvera mot varandra för att exportera arbetslösheten till grannländerna.

Vilket redan nu har börjat hända. Volvo, Holmen, SSAB och Telia Sonera varslar mängder av folk för tillfället. Håller sig kronan "stark" som nu så kommer mer och mer av våran exportkänsliga industri gå på knäna vilket i sin tur drabbar den inhemska tjänstesektorn.

Så sant.... Det är lätt att vara miljöpartist och liberal ,boende i innerstaden när man har tillgång till billig kredit men inte inte lika kul när man varslas och jagas av kronofogden. Frågan är om varselvågen når Stockholms innerstad? Hitills har kylan främst drabbat exportföretagen...

SD växer i opinionen i takt med varsel och allt fler lär få problem med ekonomin så trenden är tydlig. Det blir kallt och trångt i Sverige.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/varselvagen-sprider-sig-over-sverige_7557418.svd

Problem nummer ett är att om fler får lån så kommer mer pengar jaga samma objekt och priserna går upp igen, det är detta vi sett senaste åren. Då kommer ändå inte de kapitalsvaga köparna med ok inkomster ha råd. Problem nummer två är att vad händer om de unga personerna med ok inkomster förlorar sin ok inkomst?

Jo, det är ju precis vad som kommer att hända, jag säger absolut inte emot. Jag menar inte heller att det är bra, utan spekulerar bara vad som verkar vara på gång.

Ganska länge hade jag svårt att tro domedagsprofeterna när de skrek att bomarknaden kommer att rasa, men (i rimliga proportioner) så är det nog mer troligt än någonsin att det kommer att komma en korrektion snart. Frågan är bara hur lång tid det tar och hur stor den blir. Endera räntan eller kris/arbetslöshet måste slå igenom så småningom, och jag tror inte det blir räntan först. Frågan är hur stor trigger som behövs för att starta det hela.

Jag kommer av andra anledningar än ekonomi att sälja någon gång under våren, utan att köpa nytt direkt, men det börjar faktiskt kännas som en bra tidpunkt att göra en bra affär dessutom (särskilt med tanke på att jag varit lågt belånad och har en fin latent vinst).

Jag har varit splittrad i frågan som sagt och det är svårt att veta hur lång tid det tar innan det ev. vänder. Räntan verkar ligga rekordlågt minst 2013 ut iaf. Men det verkar ju som att det räcker med att Merkel hostar nåt om Grekland eller Eurokris så blir det ett rejält hack även i kurvan för bostadspriserna, det märkte vi ju förra hösten innan det vände uppåt igen (nu pratar jag Stockholm, vilken är den enda marknad jag har koll på).

Ett sjukt resonemang. Ytterligare kreditexpansion ska förse nästa generation välutbildade med bostäder i det gamla beståndet. Det är bara att inse att detta inte är hållbart i längden och försätter arbetgivarna i en ohållbar situation. De måste i praktiken kunna utlova en fantastisk löneutveckling för att finna några anställda som har råd att bo i staden med omnejd. Stadens tillväxt kommer kvävas av den egna prisutvecklingen på bostäder och tränga ut de arbetsgivare som inte kan betala löner därefter. Eller till att tillväxten mattas,vilket kan leda till sämre löneutveckling för många och en instabil bostadsmarknaden om en del får betalningsproblem trots höga löner.

Antingen ytterligare kreditexpansion och insolventa banker vid en konjukturvändning eller att arbetsgivarna förmår utlova en fantastisk löneutveckling för att finna arbetskraft. Annars går ekvationen inte ihop. Troligen lär det bli bankerna som likt katten som jagar sin egen svans, blir de som kan erbjuda den bästa löneutvecklingen. Åtminstone tills konjukturen vänder.

Varför inte ge kredit till bostadsbyggande?

Verkar finnas gott om lycksökare som försöker göra sig en hacka på de uppblåsta huspriserna. Skogstorp som tidigare sålts för 100kkr annonseras ut för 1 miljon. Betesmark som sålts för 35kkr annonseras ut som "hästgårdstomt" för en halv miljon. Gamla sommarstugor på 70kvm blir helt plötsligt "strandvillor" och annonseras ut för 3-4 miljoner.

Bostadsmarknaden är helt absurd och bör vika ner synkroniserat med konjunkturen.

Med stigande priser är det nog troligt med kreditexpansion. Men med stillastående priser ser jag inte den nödvändigheten.

Låt oss säga att unga skuldsätter sig. Men motsvarande tillgångar ärvs av 50-åringar och de kan mycket väl välja att lösa sina skulder. Och då sker ingen kreditexpansion.
För att det skall bli en kreditexpansion måste det finnas en vilja hos befolkningen att skuldsätta sig mer.

Observera att även på 50-talet skuldsatte sig unga när dom byggde hus. Då krävde banken amortering. Men det fanns inget hinder för dom att ta nya lån senare.
Så om dagens gamlingar inte är så skuldsatta beror det på ett visst ointresse för att skuldsätta sig. Om det inte ska gälla för morgondagens gamlingar så beror det på en ändrad inställning.

Men det har inget med arbetsgivarna att göra. Hur folk sköter sin privatekonomi och deras eventuella spekulation på börsen eller i bostadssektorn är inte arbetsgivarnas sak.

Vi skapar ett akademiskt proletariat i innerstaden utan egna besparingar annat än den egna bostaden som lever ur hand i mun för att betala sina räntor. Hur fria och oberoende lär dessa bli mot sina uppdragsgivare eller arbetsgivare? I praktiken går dessa välavlönade akademiker och dess löner rätt in som räntor & vinster hos bankerna mot att de får behålla fickpengar. I takt med de sjunkande räntorna måste bankerna expandera ytterligare för att få in mer ränta och högre vinster. Detta kan inte vara hållbart.

Själv är jag företagare med betydande kapitalinkomster men skulle aldrig kunna tänka mej att betala dessa hyror/räntor och dessutom ta kreditrisken utifall bostadsbeståndet skulle sjunka i värde så att det egna kapitalet i bostaden inte täcker belåningen.

Detta är sjukt. Personligen har jag en boendekostnad på 2500 kr och löpande kapitalinkomster på min portfölj överstigande en vanlig arbetarlön utöver min förvärvsinkomst.

Unga proletariat akademiker utan besparingar ska subventioneras till ett boende i innerstaden och ha löner enligt reglemente tills dess att arbetsgivaren får lönsamhetsproblem och allt går åt helvete.

Många av de yrken som dessa akademikerproletariat har verkar inte på en konkurensutsatt marknad (staten) utan lever till syvede och sist på vårt samlade skatteunderlag,vilket på sikt förvandlar Stockholm till en gökunge som parasiterar på exportindustrins bekostnad.

Angående skuldsättning så anser de flesta i min generation att konsumtion på kredit är förkastligt och leder till ruin. Den mentaliteten som frodas i Grekland och Sydeuropa.

Välfärd skapas ur arbete och sparande och inte genom konsumtion och kreditexpansion genom att artificiellt förmå boendebeståndet att öka mer än nödvändigt i syfte att förmå hjulen att snurra enbart på kredit.

Troligen är detta en generationsfråga och därför förordar jag hårdvalutapolitik och räntehöjningar i syfte att i tid hejda uppkomsten av finansiella bubblor och de gigantiska förmögenhetsöveföringar som äger rum vid de tillfällen,då bubblorna brister.

Jag har inte hört talas om finansiella bubblor i de länder som traditionellt bedriver hårdvalutapolitk som Schweiz,Tyskland och Holland. Norge vet jag inget om.

Troligen beror detta på erfarenheterna som gjordes under 30-talet och dessutom var bankerna reglerade och fick inte låna enbart mot säkerhet i bostad för egen konsumtion. De gav kredit till bostadsbyggande och familjebildning. Detta eftersom ett banklån var en ynnest att få och i praktiken en subvention eftersom räntan kraftigt understeg inflationen samt att löneutveckling med råge översteg inflationen. Idag överstiger räntan inflationen och konsumtion på kredit är en realkostnad.
Bankutlåningen var reglerad och styrdes ofta av klåfingriga politiker med en egen agenda att gynna sina väljare.

Man fick gå in med mössan i hand och förklara varför just du skulle ha lån till ditt projekt. På den tiden ansågs inte återbetalningsförmåga vara det enda kriteriet för att få kredit. Att låna till konsumtion var förkastligt utan syftet var att skapa nåt projekt företag eller bostad p g a familjebildning eller annat nyttigt för oss alla. Pengar såg som en begränsad resurs ,likt en sådd som skulle gro för att skapa skörd och vinst senare för samhället. Nu sår vi draksådd och olycka och anser pengar vara en oändlig digital resurs. En tillgång som det anses vara en mänsklig rättighet att få ta del av i relation till sin förväntade löneutveckling.

Varför inte bygga upp egna besparingar och skaffa sej kapitalinkomster överstigande inflationen?
Det är enkelt i dagens ekonomiska situation. Du blir fri och oberoende och kan tänka självständigt och oberoende eftersom du inte är beroende av jobbet för din försörjning.
Varför inte enbart konsumera sin lön? Jag tog kredit som ung medvetet och enbart för att bygga upp en aktieportfölj eftersom räntan till fullo var avdragsgill och med hög marginalskatt vida översteg dagens subvention. Jag fick smyga med detta och ljög om anledning till att jag tog kredit,annars hade jag troligen inte fått nån. Aktier var fult att äga och inneha och få kredit för detta ändamål ansågs vara förkastligt.

Reavinster på aktieinnehav var nästintill skattefria efter fallande schema och skattefritt efter 5 år.
På äldre dagar startade jag eget och har aldrig känt mej friare och mer oberoende än nu.
Bostaden är betald och kapitalinkomsterna tickar regelbundet in på depån.

Trams - hyreslägenheter i Stockholms innerstad kostar ungefär hälften av vad bostadsrätter gör per kvm/år. Nu tar det förvisso decennier att få tag på en sådan, eller att köpa kontraktet. Men även med ränta för ett svartkontrakt så blir det billigare att hyra, du slipper dessutom ta risken med att ligga ute med ett stort kapital eller att vara skuldsatt.

I mindre städer är det billigare med bostadsrätt än hyresrätt, men å andra sidan kanske prisutvecklingen är högst osäker där.

Du (och många andra) glömmer bort att man faktiskt tar en RISK när man köper en bostad. Folk glömmer snabbt och får för vana att saker å ting ska fortsätta i all evighet - men fråga folk ute i Europa hur de känner för att belåna sig upp över öronen för att köpa bostad...

Kommer bubblan att spricka om man drastiskt minskar invandringen?

Jag tänker mig på två anledningar:
1. Inte längre samma kraftiga befolkningsökning, kanske t o m långsam minskning, samma utbud av bostäder - mindre efterfrågan generellt.
2. Mindre white flight till "finare" (vita) områden i storstäder och därmed mindre tryck på dessa områden.