Bostadsbubbla i Sverige?

För att ligga i Aspudden/Midsommarkransen/Telefonplan tycker jag priset är rimligt.

Eller det är ju inte rimligt med tanke på att det inte kommer några bud

Haft ett par mäklare hemma för värdering, och kan säga att priserna/marknaden har reagerat positivt mot för 3-4 veckor sedan.
Varför vet jag ej, kan vara en överreagerat på den minimala sänkning av räntan som skett.
En vinst på ca 15% efter arvoden och skatt trodde dom på försäljning, vilket är helt ok.

Kan passa på att tacka idioterna som lägger ut sina lägenheter för 45k/m2 så jag kan lägga mig lägre och se billig ut i jämförelse =)

Var ifs nybyggt. Skulle aldrig välja nybyggt själv ifall det inte var riktigt värt det. Hellre välja en äldre förening med större yta för mindre peng och snarliknande lägen.

To each his own. Jag är en av dem som gärna lägger mer pengar för att bo i stan. Behöver inte särskilt mycket yta att leva på. Då är närhet till allt mer livskvalitet för mig. Däremot skulle jag aldrig belåna mig som många gjort och förtfarande gör. Man bör tåla en ränta på 7-8% åtminstone utan att behöva sälja, vilket jag tror väldigt få gör idag.

Att välja mindre i stan mot större utanför stan är väl det alla väger mellan. För mig vad det självklart att välja stan. Har bott lite överallt i Stockholm. Ute i Bagarmossen på ena hållet och Brommaplan på andra. Men livet blev oerhört mycket enklare och roligare inne i stan. Livet behöver inte längre planeras. För "6 minuter till stan" i all ära, men det är ändå inte detsamma som att jobba, åka hem och klä om till träningskläder, gå ner och träna, gå hem och klä om, ringa en kompis och fika, gå runt hörnet och se en film för att slutligen ta en spontandrink på någon bar. Till och med hinna hem förbi och slänga i tvätten. Lätt värt den mindre ytan (bodde i trea i Bagarmossen mot en välplanerad etta på Södermalm).

Men angående räntan... Ärligt talat, om du hör omkring bland dina vänner. Skulle de inte klara 8% om de verkligen vore tvungna? Alla jag känner klarar det definitivt.

Förstår inte riktigt problemet här, varför fokuserar ni inte bara lägenheterna i stan som inte kräver omfattande renoveringar samt har stabila föreningar i ryggen? De bör ju enligt din teori vara underprisade.

Många av mina vänner skulle nog klara det. Däremot har jag en känsla av att jag lyckats omge mig med människor som i snitt har lite mer självbevarelsedrift än gemene man. Det är iaf intrycket jag fått när man hör folk i perifirin av bekantskapskretsen (vilka inte direkt är vänner) prata.

T.ex förvånansvärt många par som köpt en svindyr innerstadstrea direkt efter avslutade humaniorastudier (ofta inte direkt välbetalda mao, men duktigt med studielån). Tror många av dessa (med 100% belåning) skulle knäa rätt bra vid 8%, även om de köpt för ett antal år sedan och alltså inte på den absoluta toppen.

En total nettoinkomst på under 40K är inte direkt ovanligt för ett sånt hushåll (ännu mindre om de bestämt sig för att klämma fram en unge också). Maxbelånad på kanske 4MKR landar man på 18K i ränta (efter skatteavdrag) vid 8%, en månadsavgift på 4K, studielån på 2K så är du redan uppe i 26K/mån om man inte amorterar alls. Räkna på andra fasta kostnader så är det inte särskilt många tusenlappar kvar (ingenting efter latteräkningen gissar jag).

Det glädjer mig att vi är på god väg dit igen, och jag ser verkligen fram emot att införskaffa ett hyreshus med MINST 20% cashflow för en spottstyver, för att sedan skratta åt alla bolånetorskar. Dock kommer jag säkert tycka synd om dessa, iaf en liten stund.

Haha...

Du har inte sålt förrän du har sålt.

Absolut, men jag fantiserar inte och jag bor i princip så centralt man kan. När grannen sålde hade han 9 pers med på budgivningen t ex. Och han hade betydligt högre utgångspris än mig.
Vad ni än tror finns det folk som tjänar mycket pengar i Sverige och vill bo centralt.
Ang. Värdering så har jag fått högre värdering nu än runt jul, vilket tyder på att prisfallet stannat av och vänt lite, iaf i centrala Gbg

Kommersiella fastigheter var de som sjönk i värde absolut mest under 90-talet.

På många ställen runt om i sverige så märkte knappt bostadsrättsägare och villaägare av prisnedgången.

Ska du casha upp hela priset för hyreshuset? Om du lånar - vad ska du göra när räntan springer iväg och du inte kan höja hyran lika mycket för att den marknaden är reglerad?

90-talet - hög arbetslöshet plötsligt, stigande räntor, inga mer avdrag för räntor.

Nu - Relativt "normal" arbetslöshet, sjunkade räntor.

Kommer inte bli samma sak som på 90-talet.

Hyrestorkskar som sitter och kraxar i sina nergångna hyreslägenheter bland kackerlackor, socfall och invandrare och väntar på att priserna ska gå ner 40-50% får nog vänta ett bra tag.