Investment banking - utbildningar

Måste faktiskt hålla med om att HHS är den i särklass enklaste och bästa vägen till att landa ett IB jobb i London. Kan kort och gott stödja påståendet att det är fakta. Den fakta som du bör titta på är hur många svenska bankers i London som gått på hhs jämfört med övriga skolor och sedan ha i åtanke att handelsstudenterna älskar att hålla varandra om ryggen och kommer vid en intervju att föredra HHS före övriga, oavsett personlighet etc.

Om man har som ambition att söka en master utomlands HHS, Cass, Warwick, Bocconi och Imperial efter SU/LU.

Är det svårt att komma in på dessa skolor om man gått företagsekonomi?

Ser dem hellre lättare att man har pluggat Nationalekonomi? Jag har förstått att Economics utomlands anses bättre än business economics?

Tack på förhand!

En sak jag har funderat på ett bra tag är hur Bocconi kan anses vara en bra skola.

Jag känner två stycken italienare som har gått där och under deras undergraduate-utbildning hade de inte ett enda litterärt material som var på engelska. Allt var på italienska, de saknade all internationell anspelning. De hade heller inte en enda muntlig presentation förrän sista terminen.

Hur går detta ihop med ett välrenommerat universitet?

Haha, detta är en högst relevant frågeställning. Jag har också haft (svenska) polare som pluggat där och beskrivit utbildningen som extremt enkel, nästintill ett skämt. Likväl ser man typ 8 pers från Bocconi på varje internship i London. Personligen har jag aldrig träffat någon Bocconi-student som jag imponerats av - däremot är min personliga uppfattning att studenter från Franska och Spanska toppskolor är betydligt skarpare.

Får hålla med om det där även jag. Blir lika förvånad varje gång man stöter på dem...

Som jag fattat det är Bocconi helt enkelt välrenommerat för att det är välrenommerat (känns det igen?) - de rika kidsen köper sig in, glider i ett par år och langar nåt toppjobb, anställer sedan i sin tur Bocconi-folk etc. Men truth be told, de är ofta (ja, jag har <30 sample size) helt jävla värdelösa på engelska och som ett resultat relativt asociala eftersom de trivs bättre med sina italienska polare där de slipper utsätta sig för jobbiga situationer. Kul grej: i somras jobbade jag med en fransman som pluggade där och han confirmade praktiskt taget allt ovan. En till kul grej: 0% av italienarna på mitt summer fick offer, ~70% av svenskarna fick.

Jag har stött på två undantag från Bocconi, ingen av dem är italienare.

Incest incest, familjefest. Nej men skämt och sido, visst känns det igen. Det jag funderar på är hur och varför företagsledningar tillåter det på sin arbetsplats. Genom att tvinga sina rekryterare till att vara mer objektiva så är sannolikheten mycket större att de får in en person som verkligen platsar, oavsett vilket universitet han/hon kommer ifrån. Ingen av italienarna jag känner hade någon som helst arbetslivserfarenhet och ingen praktik i utbildningen heller. Men ändå lyckades de langa trainee-plats på MS.

Jag känner mig nästan stött när jag bli jämförd med dem. Deras engelska är som du säger vedervärdig och de hänger bara med folk från Italien och Spanien. Så fort de har i uppgift att skriva ihop minsta lilla rapport så får jag korrekturläsa den och rätta de grammatiska felen. Fransmän är inte mycket bättre heller om jag får säga mitt. De från södra Europa är sin sort, de gillar att hänga i sina gäng. istället för att utveckla sina språkkunskaper.

Förresten, jag läste att du sökt internships tidigt i tråden, men jag kom aldrig till inlägget där du blev antagen. Var hade du ditt internship? Jobbar du kvar nu?

Och här i Sverige har vi HHS-klubben.
http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=232975__ArticlePageProvider

Dunno. När jag frågar rekryterare om det inte är jävligt segt att bara ta folk från HHS brukar de säga dels att skolan är en tillräckligt bra screen, dels att (och det här är vanligast) HHS har såpass hög lägstanivå att man kan ta den sämsta liraren och ändå inte ha en fullständig retard. Gissningsvis gäller samma resonemang för Bocconi, även om de till synes levererar mycket sämre produkter än svenskar.
Jag var i London i somras och har tackat ja till att åka tillbaka för full-time från nästa sommar. Vill du bli mer specifik föreslår jag PM - i tråden känns det som att det räcker att man är tillräckligt öppen för att man ska kunna vara någorlunda trovärdig, men inte mer.
Snarare här: http://www.realtid.se/ArticlePages/201105/20/20110520135002_Realtid865/20110520135002_Realtid865.dbp.asp

Intressant att de lägger ut fullständiga namn. Var det något som var och en fick neka de att göra?

Jag förstår att det kan vara känsligt för vissa, men personligen har jag inget att dölja och ser inga problem med att nämna min arbetsgivare och har gjort det öppet flera gånger. Jag vet vad jag kan skriva och inte skriva för att inte ligga illa till.

Tveksamt, och orsaken är att utbildningen inte är tillräckligt hård för att gallra bort "retardsen". Intagningen till högre utbildning i Sverige från gymnasiet lämnar mycket i övrigt att önska och säger inte så mycket som den borde. På de bättre civ.ing.-utbildningarna gallras många i den ovan nämnda gruppen bort första året, även om en en del olyckligtvis lyckas komma igenom. Det finns naturligtvis en hel del riktigt duktiga studenter på HHS, men att nr 40 på finansinriktningen skulle vara "elit" tror jag inte en sekund på. Jag har läst extrakurser tillsammans med studenter från de flesta större universitet och högskolor (Lund undantaget) inklusive HHS och inget ont, men de stack inte ut speciellt mycket mer än de ambitiösa från de andra bättre universiteten. Urvalet är naturligtvis inte vetenskapligt på något sätt, men ger ändock en jämförelse.