Går jag för långt med mina skämt?

Ack ja, världen är full av mogna apor och människor är ju ändå bara däggdjur så..

Jag känner igen mig i det du skriver TS.

Med åren har jag lärt mig att tona ner mig lite.

Det lustiga är ju att ju mer jag trivs med en person jag precis har träffat, desto retsammare/drygare kan jag bli. Det låter ju lite sjukt när man tänker på det, men jag är bara dryg mot människor som jag trivs med och vill ha som vän. Det är liksom ett tecken på acceptans från min sida.

Dock uppfattas det ofta inte på detta vis. Den dryga retsamma sidan som ens vänner gillar kräver att man lär känna personen bakom innan man riktigt kan placera det.

Jag insåg som sagt detta och har tonat ner det en hel del när man umgås med någon första gångerna.

Gubbhumor. Aptrist.
Är du inte roligare än så ska du nog satsa mer på din seriösa sida.
Det finns roliga människor och det finns de som går över lik för att leka komiker o dessa misslyckas ofta kapitalt, du verkar tillhöra den senare kategorin.

Är du möjligtvis lärare? Din typ av humor skulle jag kategorisera som typisk lärarhumor....

hahaha, Ser framför mig, dig som Ricky Gervais i "The Office". Drar fel skämt hela tiden och alla bara hatar honom, medans han själv tror han är världens roligaste(Fast Ricky Gervais e ju faktiskt det).
Jag är precis som du, också ironisk. Finns ju inget roligare. Utseéndet är inte så grovt att skämta om personen i fråga inte är missbildad eller otroligt ful. Man måste ju hacka ner på folk som försöker göra sig speciella eller klä sig annorlunda. Som du sa, den med röda skor så måste jag säga att det var en riktigt stackars svag människa, herregud asså. Om någon är väldigt intresserad av någonting, typ tränar en sport 18 ggr i veckan eller lever i stallet, så måste man ju göra narr av dem.
Fast det kan ju bli jobbigt med vissa folk som inte har den humor eller självdistansen eller vad man ska säga. Det var en tjej en gång som blev riktigt lack och började skälla ut mig när hon fick i sig lite alkohol.
Jag kommer inte att ändra mig och tycker inte du ska göra det heller. Det gäller bara att ha känsla för feeling. Och Tajming. Nyckelorden här.

*Ännu en person som räcker upp handen*

Mitt största klavertramp var på julafton när en tyska var med och firade, och en vän frågade henne om var badrummet låg. Självklart utbrister jag:
"Lär av historien, lita aldrig på en tysk som visar dig vart duschen är!"
Stämningen blev sådär...

Värt att tillägga var ju att det inte var planerat att gå över gränsen eller så, det bara kom ut. Värt att tillägga två är att tysken var typ 80 bast, så hon var ju med på den tiden, vilket gjorde det ännu värre.

TS har ju uppenbara problem med relationerna till andra människor i sin omgivning pga en social störning kallad gubb/lärarhumor

Humor är något väldigt personligt och om man som TS gillar att skämta om och med andra får man räkna med käftsmällar. Det måste finnas ett ömsesidigt OK för att vissa skämt ska vara OK. Inom familjen och med nära kompisar kan man gå betydligt längre än med ytliga bekanta, för i nära relationer finns redan ett etablerat godkännande.

Bitsk humor är ett jävligt bra sätt att hålla folk ifrån sig. Markera en distans. Eller vara elak, men gömma sig bakom att "jag bara skojade". Man drar bildligt talat ner brallorna på någon inför andra och överlåter på honom att räta upp situationen. Rätt ofta tål personer som skämtar taskigt om andra inte att själva bli utsatta för samma sak. Och gränsen mellan humor, sarkasm och hån är flytande. Det är hur ens kommentarer landar hos mottagaren som får betydelse.

Om man har en bisarr humor är det säkrare (och justare) att skämta vanvördigt om händelser och företeelser än människor som finns i rummet, deras utseende eller klädsel.

Men det står TS fritt att köra på i ullstrumporna och i så fall ta konsekvenserna av att en del personer känner sig utsatta, förvirrade, osäkra och förbannade.

Du kanske borde vidga dina vyer lite, se lite längre än att bara fokusera på att alla ska gilla vad som kommer ur din mun.


1. Varför ska alla gilla det du säger och gör?

2. Gillar du allt som andra gör och tycker är kul?

3. Ändrar du uppfattning om en människa och dess sätt du avskyr, men om du får reda på att motparten bara har som syfte att skoja och menar inget illa med det?

4. Har det slagit dig att vad du känner och tror hos dig själv, kanske andra uppfattar helt annorlunda?

Många dumma människor har ingen humor!
Många dumma människor tar sig själv på för stort allvar!
Många dumma människor hänger inte riktigt med i andras mentala manövrar!
Många dumma människor blir sura när de förstår att de inte förstått!

Fortsätt som du gör du! Vad skulle alternativet vara? Att du begränsar dig själv och sänker dig till deras mentala nivå?

Nej, säger jag! Fuck'em if they can't take a joke!

TS; eftersom du tar upp "ditt sätt att vara" antar jag att du själv upplever det som ett problem. Dvs att du får leva med konsekvenserna, eller? Är väl upp till dig att bestämma om det är värt det...

Det här var riktigt bra sagt, bästa hittills i tråden